Objektiva värden

Det här är en rätt rörig blandning av moraletik, logik och epistemologi.

Asmodeus: ta en sväng på universitetet innan du börjar prata runt om saker du inte förstår. Som tur är är det ju inte du som definierar vad "objektiv" betyder. Slår du upp ordet kommer du att hitta definitioner av typen: "ngt som enbart tar hänsyn till fakta". I dina resonemang tar du bara hänsyn till värderingar, och som FBE också påpekar, därmed inte till fakta.

Gör om, gör rätt.

Det är ju verkligen vad man menar med objektivitet inom värdeteorin...

Så varför resonerar du då runt majoritetens åsikt som grund för "objektiva" moraliska värden?
(För övrigt vora det klädsamt om du klarade av en diskussion utan oförskämdheter.)

Det gör jag inte. En herre Collden här höll med mig om att det är möjligt att Och jag försökte föra över det sättet att tänka till ett annat område, nämligen moralens. Läs mitt inlägg till honom igen.

OK, jag lämnar dig och Collden att skapa en egen betydelse av ordet objektiv.

Eller som Tage Danielsson sade: "Du och jag kan ju till exempel komma överens om att kalla en tur- och returbiljett Stockholm-Malmö för en åtsittande aftonklänning med svarta tofsar. Men jag lovar dig att vi får ett helvete i biljettluckan på Centralen."

Lycka till.

Objektivitet betyder ordagrant oberoende av subjekt (i avseendet subjektiv uppfattning), och det är denna betydelse jag har utgått ifrån i diskussionen. Det finns andra betydelser, men dessa är mer implicita och associativa, och hur som helst knappast vanliga inom filosofin.

Om man är subjektivist så måste man ju acceptera att någon kan ha den subjektiva uppfattingen att objektiva sanningar finns... hur ska man då kunna argumentera för att det inte finns objektiva sanningar när det är subjektivt sant för någon annan?

Återigen, objektiviteten existerar inuti subjektiviteten, hur kan ett subjektivt antagande om fristående objektivitet bevisa att fristående objektivitet faktiskt finns?

Självklart så bevisar det ingenting, men om du är subjektivist och ska argumentera med någon som är objektivist så kan du inte göra detta om personen säger att det är subjektivt sant för honom att det finns objektiva sanningar.

Då måste du som subjektivist godta att det finns objektiva sanningar för honom.

Det var länge sedan jag studerade värdeteori men något som slog mig var att de flesta filosofer som har värdeteori eller metaetik som forskningsområde är realister eller naturalister av någon form. De flesta filosofistudenter börjar nog sin bana som emotivister och utvecklas senare till någon form av objektivist. Anledningen till detta tror jag hänger samman med den semantiska analysen av språket som visar att språk uttrycker väldigt mycket mer än känslor och attityder när man analyserar moralisk syntax. Det går att skapa logiskt sammanhängande system med moraliskt språk. Det stora problemet är att hitta en metod som avgör vilka moraliska utsagor som är korrekta.