Vad menar tjocka är problemet med rådet att äta mindre?

Många tjocka säger att de är trötta på smala som säger åt dem att äta mindre. De är trötta på att media säger detta. Istället menar det att det inte är så enkelt som smala människor tror när de ger sina välmenta råd.
Jag undrar vad som menas med detta. Menas att det inte är så lätt att sluta frossa i skräpmat och överflöd som normalviktiga tror, eller att tjocka inte går ner även om de börjar äta som normala/smala människor? detta är två helt olika svar, men de bemödar sig aldrig om att förtydliga. Fungerar det inte för att de inte har disciplinen, eller för att deras kroppar inte svarar på det minskade kaloriintaget? Varför skulle de inte göra det?

Så, vad exakt menar tjocka människor är problemet med rådet att äta mindre och nyttigare?

Dom skyller på deras metabolism och/eller att de är hungriga och får ont i huvudet när de äter mindre mängd mat.

Kräver deras kroppar dessa enorma mängder mat för att inte bli hungriga, verkligen?
Eller är de vana att äta fast de inte är hungriga?

Förklaringarna/ursäkterna brukar bestå av:
- The "Fat"-gene
- Socker och snabbmat är beroendeframkallande
- På vissa håll är snabbmat billigare än nyttig mat

Så ett genetiskt, ett beroende och ett socioekonomiskt försvar om vartannat.

Om du äter mycket mat under en period blir magsäcken större därav äter du mer mat och blir lätt hungrig. Om du äter mindre mat i en period blir den mindre och du känner mindre hunger.

DOm vill äta, svårare än så är det inte. Och dom har alla ursäkter i världen för att motivera sitt ätande, det spelar ingen roll vad någon säger men det är inte deras matintag som gör dom feta.

Lathet och brist på självinsikt. Likt många andra missbrukare så har överviktiga en fantastiskt förmåga att skylla sitt ätande på en rad obskyra tillstånd och sjukdomar. Vissa har för mycket vätska i kroppen medan andra har tjock benstomme. Vi som tvingas lyssna på lögnerna tycker mest att det är pinsamt för den överviktiga.

Det tråkiga för tjocka är att de faktiskt inte äter så mycket mer än smala totalt sett.

Visst gör kroppshyddan att de förbränner lite fler kalorier än smala men så mycket mer är det inte.

Om de höll ett rejält för stort kalorinintag konstant skulle de sluta som 500-kg-människor som inte ens kan kliva ur sängen.

De flesta tjockas liv består av ett ohälsosamt frossande avbrutet av ständiga bantningskurer.

Hade man alternativet att väga 120 kg och då kunna frossa varje dag så vore det val man kunde överväga iaf men något sådant val finns inte. Valet betår i "frossa några veckor och banta i några veckor".

Jag tror inte ens frossandet är njutningsfullt för dem i längden.

Går ner... Hur fan gick dom upp?
Där kan man ju börja kolla på lösningen.

så länge man kan få bidrag, pengar helt gratis oc sjukvården är gratis och man kan få en operation gratis om man lipar och spelar offer så kan man fortsätta vara tjock. efter man fått sin operation så kan man fortsätta vara äckliga och äta kopiösa mängder. det är bara det, att man är tjock mentalt och kommer at tvara det äver efter sn operation och man tar upp en operation som verkligen skulle ha behövt det i något annat sammanhang.

Problemet med att äta mindre är att hantera att gå omkring hungrig hela tiden. Vissa människor blir mätta fort. Andra blir det inte.

Alla har olika ämnesomsättning, en del har sjukdomar som gör dom tjocka en del föds tjocka men bättre va tjock på magen än i huvet som folk i denna tråden verkar vara.