Är liberalismen höger eller vänster?

Att liberalism startade som en "vänster-rörelse" är inte så kontroversiellt, men det betyder inte att det är rimligt att kalla det "vänster" idag. Det har utgrenats i så många olika varianter att vissa definitivt kan kallas vänster enligt dagens normer (svenska partiet Liberalerna t.ex. även om väldigt många snarare menar att det är ett mittenparti) medan andra blir mer långsökt att kalla vänster (svenska Klassiskt liberala partiet och övriga klassiskt liberala personer).

Höger-vänster-skalan har förändrats genom åren och är inte speciellt användbar annat än som extremt förenklad modell som inte är till stor hjälp för att förstå saker.

Höger-vänster skalan är alldeles utmärkt när den används korrekt. Vänster=de som anammade Upplysningstidens ideal. Höger=de som motsatte sig Upplysningstidens ideal. Och här blir det också uppenbart att oavsett vilken typ av liberaler vi talar om så är de vänster. För klämmer man s.k ”högerliberaler” på pulsen så tror de på Tabula rasa egalitarismen. Att diverse nyliberaler och libertarianer hyllar egoism och masturberar till ekonomi gör dem inte på något sätt höger.

Jag väljer trådens rubrik om du inte misstycker.


Svaret tror jag är i grunden att Berlinmuren föll. De fascistoida socialisterna grät sina tårar, deras dröm var krossad.

En del gjorde slag in saken, bytte röd färg mot grön, för att genom environmentalismen bekriga den liberala marknadsekonomin och ägandet. (Kapitalism om du vill)

Andra började definiera sig som ett slags socialkonservativa eller vänsterliberala. De socialkonservativa vill ha ökat statligt inflytande och starka institutioner och tycker sig finna stöd i konservatismen.

Det hela är ganska snurrigt.

Men hur kom t ex AFA att betraktas som vänsterliberalt?

Den politiska diskussionen har ju vridits från diskussioner om klass, makten över produktionsmedlen, ägandet osv.... till att handla om sociala värderingar. Och här står väl intersektionalism, identitetspolitik och liknande i centrum.

Då har det vridits dithän, men liberaler är de ju inte.

Vad gör vi då åt det?

Ptja jag kallar mig aldrig enbart liberal. jag har epitetet högerliberal eller liberalkonservativ. Det är ju lite orättvist att de kidnappat och förstör namnet, men jag har nog tyvärr gett upp.

Vet inte om någon annan kan hitta något innehåll här. Jag ser inget.

Det är precis vad det är. Där tar överheten in hela BNP och investerar och delar ut efter förmåga.
Det är det mesta vänster man kan hitta i verkligheten.

Och eftersom du säger att liberalism är vänster så bör det vara en baggis för dig att lista alla liberala friheter som implementerats i Nordkorea.

Varför gör du inte det?

Stämmer inte dina föreställningar med verkligheten?

Så egalitarism i din värld är att liberalism tillåter godtyckliga inkomstskillnader. Och godtyckliga förmögenhetsskillnader. Maximal ojämlikhet mao. Och har inga som helst avsikter att göra något åt det.


Jag kan förstå din motvilja mot liberalism. Den är meritokratisk. Och det skulle bli ett problem för dig.
Men att liberalism är vänster och inte högerextrem är så verklighetsfrånvänt att det inte riktigt finns ord att beskriva det.

Liberalismens egalitarism vilar på John Lockes Tabula rasa. Så vänster det kan bli vilket även Karl Marx förstod. Något som manifesteras tydligt i ”alla åsikters lika värde” demokratin. Din autistiska fixering vid ekonomi och din egoism gör dig inte heller höger förövrigt utan de utgör även de vänsterfenomen vi också kan hitta hos Karl Marx.

Jag tycker du gör flera riktig observationer här.

Fram till Sovjets kaputt så gällde Sovjetifiering för den tidens vänster. Dvs V+S. I stort sett gick jobbet ut på att göra Sverige till en öststat. (Utan att nödvändigtvis underkasta sig Kreml).

Men vid Sovjets kaputt släpade media fram allehanda elände så det blev omöjligt att driva Sovjetpolitik. Tom gamla APK'are gjorde avbön och medgav att de levt med en livslögn. Jag trodde då att VPK skulle utplånas. Men där hade jag fel. Vänstern ignorerade allt detta och fortsatt som tidigare. Jag hade missbedömt den extrema girighet som höll vänstern samman.

Däremot så var det inte läge att köra vidare med statliga företag. Det gav S upp iaf. Och när Ingvar Carlsson gav upp, så försvann den siste av de stora Sverigeförstörarna. Göran Persson var ingen genuin sosse. Han vara bara en boss. Och hade antagligen trivts bättre i ett borgerligt parti. Han föredrog ett budgetavtal med C framför att luta sig mot V. Och hade ingen sympati för facket.

Men eftersom Sovjetifieringen försvann så behövde vänstertomtarna något annat att engagera sig i. Och för en del blev det som du säger miljöfrågor. För andra blev det kvinnofrågor. Och jämställdhet. Sexfixering förekom också.

Ang socialkonservativa så har du en poäng. Både dom och kommunister vill ha en Stalin. Skillnaden är bara att dom vill kalla det kung. Och så vill man ha en adel och att VD-poster mm skall ärvas.
Duglighet är både socialkonservativa och kommunister negativt inställda till.


Men det tyngsta ser jag inte riktigt att du fick med.
Det är att vi mer och mer har ett A-lag och ett B-lag i landet. Där B-laget förlorar jobben och saknar drivförmåga att starta något nytt. Utan bara ropar på staten och att staten som under Sovjettiden skall ordna sysselsättning till dom. Och så blir dom arga på invandrare. Dels på invandrare som arbetar därför att B-lagarna inbillar sig att de skulle ha kunnat sköta jobben istället. Dels på invandrare som inte arbetar för där ser dom att dom kunde ju få invandrarnas bidrag i stället.

Här har du SD-väljarna, väljarna till Nationella Fronten i Frankrike, och de "fascistoida socialister" som nämns i rubriken. Det är ett losergäng som vill att staten tar hand om dom och garanterar deras försörjning. Dom saknar egen kraft och duglighet.

Därför hatar dom mina framtidsvisioner. För de beskriver i huvudsak A-lagets angelägenheter. Det är nämligen A-lagets drivkraft som kommer gälla.
Det är Seoul som gäller, inte Nordkorea.
Det är Singapore som gäller, inte Myanmar.

Men det samhälle som de "fascistoida socialister" i rubriken vill skapa blir som Nordkorea och Myanmar.

Vi diskuterar politik. Och i politisk hänsyn söker man allierade för att driva igenom sina intressen (se ovan). Det är just detta som du verkar ha så svårt att förstå. Låt idiomet politics makes strange bedfellows vara en vägledande utgångspunkt för politisk koalitionsbildning.

Problemet handlar ytterst om att libertarianerna övergav sina politiska mål och allierade sig med välfärdsvänstern -- allt för att kontrasignalera och motarbeta den identitära högerfalang som funnit en plats bland libertarianerna.

Vänsterpolitik inleddes med den klassiska liberalismen i upplysningstidens Frankrike. Högern tog ställning för kronan, kyrkan och traditionen -- och var alltså en reaktion mot vänsterns strävan efter demokrati och jämlikhet. Detta är en historisk realitet som du inte kan förbise.

Du är själv en av de största flummarna på FB, en vänsterbliven boomer och perukgubbe som förespråkar fri invandring, HBT-aktivism, rätt att inneha barnpornografi m.m. Det enda som skiljer dig från Gudrun Schyman är att du vill ha lägre skattesatser.

Du blandar ihop begreppen. Minarkister och klassiska liberaler vill ha en reducerad statsapparat, följa principen om så kallad limited government, men ser samtidigt staten som fundamentet för politisk legitimitet.

Libertarianer, vilka är anarkister snarare än klassiska liberaler, vill tvärtemot avskaffa staten helt och hållet, men inte i samma rasande takt som ankorna.

Nej, jag redovisar ordagrant hur termerna skiljer sig åt. Du tycks tro att libertarian, nyliberal och liberal är synonyma, vilket är fel. Det enda de har gemensamt är att de är sprungna ur upplysningen och därmed motsätter sig hierarkier, ojämlikhet och traditioner precis som andra vänsterpolitiska ideologier.

BLM är ingen marginell rörelse. Det är ett avantgarde som har sitt stöd från etablissemanget och finansieras av Soros. Jag tror snarare att du förhåller dig till BLM precis som denne gamle nyliberal.

Dvs ideologi. Inte partitaktiska överväganden.

Och det skriver du till den som spenderar en hel del tid åt att försöka få dina kompisar i forumet att förstå att ens sådant kan finnas, och hur det går till.

Du har ju inte någon vidare koll på verkligheten får jag säga.

Det är det jag invänder mot. Folk gör inte riktigt 180 grader kovändningar. Det finns ett skäl till att man vill ha en stat som kanske bara pysslar med försvar och rättsväsende. Då ändrar man sig inte plötsligt och menar att det är en utmärkt ide att staten bestämmer över 10 ggr så mycket av BNP.
Man kan möjligen ändra sig så att staten tar hand om 1% av BNP ytterligare.

Dina förklaringar är på rymd-ödlenivå.

Det historiska förloppet är en sak. Ert fel är att ni kopplar politisk vänster till det.

När jag pekar på att politisk vänster innebär hög social expenditure och att staten bestämmer över stor del av BNP, så klarar ni inte av diskussionen.

Höger blir med nödvändighet motsatsen. Dvs liberalism. Och anarkokapitalism som den högerextrema motsatsen till kommunism.

Enkelt och begripligt. Vänsterpartiet kommunisterna var långt till vänster och ville ha en omfattande stat. Högerpartiet (numera M) var motsatsen och ville ha en liten stat.

Ni har däremot låtit sossarna lura skjortan av er. Dom behövde distansera sig från sina kamrater på vänsterkanten, de nationella socialisterna, i Tyskland. Och så kallade man dom höger. (S) har lyckats bra med att lura er.

Här visar du igen att du inte har någon verklighetskontakt. HBT-aktivism och barnpornografi har jag inte skrivit något om.
Gudrun Schyman vill inte ha laissez-faire kapitalism. Men jag bokför att du tror det.
Du lever i en fantasivärld.

Nej, jag försöker hålla lite ordning. Men det öppnar ju för pettimeterkommentarer.
Anarkokapitalister skulle med våld kunna klämmas in i Libertarianism. Men då det är ett eget etablerat begrepp, är det bara enfaldigt att spä ut betydelsen av Libertarianism genom att inkludera det.

Libertarian och nyliberal kan med fördel användas synonymt. Även om en del inte klarar av att hantera det.
Liberal får man vara mycket mer försiktig med. Då en del blandar ihop det med partiet.

Nej, det är politik som diskuteras. Det handlar möjligtvis om att du inte förstår hur politik utövas utan partier eller att ställningstaganden inte nödvändigtvis förenas med en "politisk färg", men detta berör dina personliga tillkortakommanden.

Då tar jag det igen. Jag skrev: "i politisk hänsyn söker man allierade för att driva igenom sina intressen". Jag har redovisat hur libertarianer (Rothbard, Hoppe m.fl.) tillsammans med populisterna såg en gemensam fiende i den globalistiska eliten. Mycket av det politiska arbetet handlade då om att exponera, underminera och fördöma dessa krafter, så att de saknade mandat att driva igenom sin parasitiska politik.

Helomvändning är precis det som skett med libertarianerna, vilka bl.a. samverkade med f.d. KKK-ledaren David Duke under 1990-talet. När Don Black/Stormfront gav sitt stöd till Ron Paul 2008 togs det emot med en axelryckning. Det är först under senare år som libertarianerna tagit avstånd från högerpolitiska frågor, särskilt med avseende på grupprättigheter, och allierat sig med globalisterna (HBT-vänstern, "corporate liberals", medieeliten m.m.).

Du har uppenbarligen slagit i huvudet. Lägg dig ned. Vila.

Då tar vi det igen. Vänstern eftersträvar demokrati, jämlikhet, emancipation, jämställdhet m.m. Högern är en reaktion mot denna nivellerande utveckling och tar ställning för hierarkier, traditioner och urgamla institutioner.

Extremhöger är ett skällsord som tilldelas populister och nationalister; det har inte med ekonomi att göra. Hans-Hermann Hoppe brukar dessutom undvika termen anarkokapitalism när han specificerar vad som avses med denna samhällsordning och i stället använda private law society. Det är alltså ett samhälle som befriats från det offentliga rummet/allmänheten och dess demokratiska ok.

Var det inte du som yrade om innehavet som ett offerlöst brott? Om det inte stämmer kan du naturligtvis ta tillfället att klargöra din position.

Det har jag inte påstått. Schyman tillhör den marxistiska vänsterfalangen medan du tillhör den nyliberala. Ni vill samma saker i sociala frågor men står i opposition vad avser ekonomisk politik. Ni är båda globalister som vill luckra upp den statliga suveräniteten, men naturligtvis har ni olika delmål.

Du vet uppenbarligen inte vad du pratar om. Det var Murray Rothbard som populariserade termen libertarian på 1960-talet, då han medvetet gav ett obskyrt, anarkokommunistiskt begrepp en ny passform. Samme Rothbard myntade och utvecklade anarkokapitalismen, vilket ingår i paraplybegreppet libertarianism (anarkism plus privat äganderätt).

Nej. Jag har återkommande redovisat hur termen nyliberal är distinkt från såväl klassisk liberal som libertarian (re: Adam Smith Institute). Nyliberaler lägger stort fokus på överstatlighet, avregleringar och global kommers; klassiska liberaler är hobbesianer som står bakom nationalstaten som högsta legitima ordning; och libertarianer vill likt andra anarkister avskaffa staten. Naturligtvis har de överlappande intressen, eftersom de alla är sprungna ur upplysningen och dess egalitära tankegods.

Nationalsocialism är hämnd emot libertarianska hycklare som kräver att vuxna män ska ha kort hår, klä sig i kostym, vara stela slipsnissar utan fantasi och blint följa traditioner. Nu får ni igen vad ni bad om, även bögarna och kvinnor ska anpassa sig efter era stela regler och tvång, inte enbart vita straighta män som med er libertarianism.
Ska det va så ska det va.

Som socialdemokrat ställer jag mig också den frågan. Bara för att vi tvångsansluter arbetarklassen till LO, så behöver vi väl inte vara fascister ? Att vi sedan tror på en sk "feministisk maktfördelning" beror ju på att den svenske mannen är så pass viljesvag.

Vi socialdemokratiska kvinnor har visat på högre ledarförmåga än män, så därför är vi till 90 % kvinnliga chefer inom den Offentliga Sektorn.

Denna tråd är utbruten från tråden (FB) Varför har L&A ockuperats av fascistoida socialister, och vad kan vi göra åt saken?

/Mod