hur färdas man långa sträckor i universum?

Det finns nog inget alternativ till bistromatikdrift, är jag rädd.

Ett utdrag ur Liftarens guide till galaxen förklarar den matematiska bakgrunden:

”På samma sätt som Einstein upptäckte att tiden inte är något absolut, utan är beroende av observatörens rörelse i rummet, och att rummet inte är absolut utan beror av observatörens rörelse i tiden, har man nu upptäckt att talen inte är absoluta utan beror av observatörens rädsla i restauranger.

Det första icke-absoluta talet refererar till det antal personer för vilket bordet är reserverat. Detta varierar under loppet av de tre första telefonsamtalen till restaurangen, och har sedan ingen bestämd relation till det antal som faktiskt tar plats, eller till det antal personer som kontinuerligt ansluter sig till sällskapet efter filmen/matchen/festen, eller till det antal personer som avlägsnar sig när de ser vilka andra personer som kommer.

Det andra icke-absoluta talet anger det klockslag vid vilket man kommit överens om att träffas.

Detta tal är sedan länge känt för att vara ett av de mest obegripliga av alla matematiska begrepp, ett reciproximativt tal, som endast kan definieras såsom varande allt annat än sig självt. Med andra ord den överenskomna tidpunkten är den enda tidpunkt vid vilken det är uteslutet att någon i sällskapet ska infinna sig.

Reciproximativa tal spelar nu en allt viktigare roll i alltflera grenar av matematiken, inklusive statistik och bokföring, och utgör också själva råmaterialet till de ekvationer som används för att styra Någon Annans Problem-fältet.

Det tredje, det allra mest icke-absoluta fallet av absolut relativitet finns i förhållandet mellan antalet poster på notan, det angivna priset, antalet personer vid bordet, samt vad var och en är beredd att betala för. (Antalet personer som faktiskt har pengar på sig är irrelevant i detta fall.)

De häpnadsväckande matematiska oegentligheter som ständigt blev uppenbara i denna situation förblev outforskade i århundraden, helt enkelt därför att ingen tog dem på allvar.

De hänfördes tidigare alltid till sådana saker som konvenans, brist på uppfostran, illvilja, ytlighet, trötthet, känslosamhet, eller att det var lite sent. Och följande morgon kunde ingen minnas någonting. De testades inte heller under laboratoriemässiga förhållanden, självklart, eftersom de aldrig uppstod i laboratorier, åtminstånde inte i respektabla laboratorier.

Därför var det först i och med fickdatorerna som den uppseendeväckande sanningen stod klar, nämligen denna:

Tal skrivna på restaurangnotor i restauranger följer inte samma matematiska lagar som tal skrivna på andra slag av papperslappar och på andra ställen i universum.

Detta enda, enkla faktum tog den vetenskapliga världen med storm. Det blev en fullkomlig revolution.”

Något sådant tror jag behövs, annars är det nog kört.

T.o.m. vi människor just nu hade ju kunnat åka ivåg och ha oss i den stora rymden.

Om vi bara hade velat det.
Vi har redan teknologin som krävs för att resa över interstellära avstånd, och har haft ända sedan 50 år tillbaka i tiden.

Du borde kolla upp "Project Orion" en rymdfarkost som drivs at kärnvapenexplosioner, som droppas ut bakom den på ett pärlband efter varandra.
Hastigheten som uppnås är minst sagt respektabel.

Och plötsligt så blir grannarnas stjärnor till något som vi kan besöka och återvända för att berätta om det.


Ändå är det ett ohyggligt primitivt sätt att resa i rymden, och jag har inga som helst problem att föreställa mig att utomjordiska civilisationer som samarbetar med varandra i kanske hundratals miljoner år har lärt sig hur man förflyttar sig i galaxen på ett ögonblick.

Vadå resetid liksom ...

Innan vi hade uppfunnit flygmaskiner var det tveksamt att vi skulle kunna flyga. Idag är det verklighet. Vad säger emot en framtid med resor till avlägsna galaxer? Ny revolutionerande teknik är det som krävs.

Kommer vi förbi problemet med g-krafter, risk för kollison och något bättre än fossilt bränsle (elektromagnetism, antimateria eller något vi inte kan föreställa oss idag) samt kanske en möjlighet att förändra rymdtiden eller använda maskhål på ett kontrollerat sätt, så tror jag det finns få begränsningar för hur långt vi kan resa. Vi kan ju tex börja med att skicka ut robotar/replikanter med avancerad ai när den tekniken finns.

En dag kommer vi såklart ta oss långt ut i universum och förhoppningsvis utbyta erfarenheter och kunskaper med fredliga, utomjordiska civilisationer. Sen om det tar 50, 100, 1000 eller 10.000 år kan vi förstås inte veta. Förr eller senare kommer det vi idag ser som omöjligt och science fiction vara vardag för våra ättlingar. De kommer se oss som korkade, obildade tölpar och bonnläppar som inte begrep hur man ska gå tillväga för att resa tusentals ljusår etc.

Det är tråkigt att jag inte kommer få uppleva det. Det hade varit häftigt att uppleva andra världar eller vår egen värld om några sekel eller typ ett par tusen år.

Långsamt.....riktigt långsamt...

Kanaliserad info säger att alla platser, ner på mycket små mått, har "frekvenskoordinater" som avgör platsens position i universum. Detta ligger inbäddat i "koden" för alla fysiska föremål som existerar i verkligheten ner på kvantnivå. Allt som fysiskt existerar i universum innehar en sådan här koordinat.
De mer avancerade raserna har möjlighet att ställa om koordinaten som ett skepp använder för tillfället (alltså platsen i verkligheten som det existerar på just nu).

När koordinaten ändras, så upphör skeppet att existera där det var, och börjar direkt existera där den nya koordinatens plats är. Teleportering kan man kalla det. Detta sker utan fördröjning, vare sig för okkupanterna av skeppet, eller utomstående observatörer. Detta är sättet som man färdas extrema avstånd på.

För lite mindre utflykter i solsystemet t.ex så nyttjar skeppet sin vanliga kraftkälla. en reaktor som skapar en energibubbla runt skeppet som frigör det från verklighetens fysiska begränsningar. Man kan säga att skeppet skapar gravitation åt det hållet det vill röra sig, helt fritt från friktion eller påverkan av andra fysiska krafter som vi annars får stå ut med i verkligheten.
Ska tydligen vara möjligt att färdas nästan i ljusets hastighet med reaktorn i skeppet. men det kan förstöra verkligheten runt sig på kvantnivå (förstod inte hur det funkade) om man färdas inne i solsystemet, så därför används inte "full gas"
Vid ett lagom och säkert tempo skulle man kunna ta sig till månen på 3-4 minuter tydligen.