Vem fanken lyssnar på Ulf Lundell?

Ulf har gjort både mycket bra och mindre bra skivor. Jag gillar mest hans 70 och 80 tals plattor förutom 12 sånger och Det goda livet. De skivorna lyssnar jag inte på alls. Upptäckte härom dagen ett litet guldkorn på skivan Sweethearts. Hade såklart hört skivan innan men när låten "Kom Du någonsin iväg" som är en cover på Leonard Cohen, började fick jag ståpäls. Så himla bra sjunget.

Ulf Lundell känns ibland som musiken svar på Björn Ranelid. Han har gjort en del bra låtar som t ex låten som han skrev om sin dotter.

Parlaphone har släppt en ny version av 'Livslinjen, 1975-91' med 8 låtar totalt. Fult omslag om du frågar mig. Ser ut som nån ful sprayat på finmattan

1. Två blåa ögon
2. Lycklig, lycklig (Feat, Marie Fredriksson)
3. Rialto (Outtake: Den vassa eggen)
4. Ryggen fri (Live. Konserthuset 1982)
5. Danielas hus (Outtake: Det goda livet)
6. Stora vägen (Outtake: Det goda livet)
7. När du dansar (Outtake: Det goda livet)
8. Det goda livet (Outtake: Det goda livet)

https://www.ulflundell.com/

Ny platta ute?

Är det inte mest 60-åriga kärringar som röker gula blend vid köksbordet och löser korsord som lyssnar på UL?

Ditt inlägg skulle nog vart i Eddie Meduzatråden ?
+ att de röker utan filter och dricker öl och där med gör de hamnar i samma kategori som de med huckle honvarelser

Roligt hur mycket fördomar och föreställningar det finns om Ulf Lundell, oftast då från människor som typ bara hört Öppna landskap.

För typ ett tiotal år sedan började jag lyssna, och jävlar vilken låtskatt. Mannen kan sätta ord på olika livssituationer och livsförvandlingar som ingen annan.

Brukar skittesta folk om vad de tycker om Lundell. Ett jävla bra sätt att se om man har och göra med idioter eller själsfränder att göra.

Smaka på rader som:

Jag ser mig kring i rummen
Och jag undrar vem som bodde här en gång
Det måste ha vart en ensam man
Ingen välbesökt salong
Nattens drottning livets träd
Gauguin Céline och och Hemingway
Strängar av silver och nylon
En Buddha och en Kniv av nej

Så nära så nära
Jag var nästan där
Så nära så nära
Nästan där nästan där

Jag tog en näve sand och lät den rinna ur min hand
Tills jag såg ett ljus över ängarna

Barn som ler bakom glas och ram
Som vilda fåglar fram i tiden
En mås en falk en uggla
Trasiga Redwings och en rock av siden
Spräckta Ray Bans och en snäcka
Ett par som möts på den öde stranden
Fläckade glas och Bellmans dödsmask
Bara ett litet brott på linjen i handen

Så nära så nära
Jag var nästan där
Så nära så nära
Nästan där nästan där

Jag tog en näve sand och lät den rinna ur min hand
Tills jag såg ett ljus över ängarna

Jag öppnar fönstren
Och rummen virvlar av damm
Allt det här är över
Jag är en annan man

Så nära så nära
Jag var nästan där
Så nära så nära
Nästan där nästan där

Jag tog en näve sand och lät den rinna ur min hand
Tills jag såg ett ljus över ängarna
Tills jag såg ett ljus över ängarna

Inte mycket som slår den….

Evangeline är ett fantastiskt album. Så långt från den tråkiga pratrocken han åstadkommit de senaste 10-12 åren.

Den och en ett gäng andra låtar av Lundell kom perfekt till mig under en skilsmässa. Det är det är som så stort med Lundell: han har redan varit där man hamnar i livet och satt ord och musik på det.

Just nu är det Främmande stad och Den stora ensamheten utanför allt och Halvvägs till havet och dylikt som gäller. Aj aj, livskris alltså.

Får gasa loss snart med Laglös och Den här vägen för att nå Öppna landskap och Palatset och Människa med människa.

Lundell är poet av arkaiska mått! En periodare, en hamnskiftare, en snedseglare av homeriska mått! En Odysseus evigt på väg mot sitt Ithaka! Någonstans där måste man själv landa för att gilla Lundell, om inte som en kung Odysseues själv men väl en Lycaon, Amphialos, Alkimos, Amphidamas och Antilochus.

Du får hålla modet uppe med Tranorna kommer. Tillbaka till våren…

Tog en session på Spotify med de 50 bästa av Lundell, och visst det är samma stuk, men det är ju lyriken som skall gå fram.

Lite underskattad är han.

Sedan har basisten världens enklaste jobb, några toner upp, några toner ner. Same-same i alla låtarna.

Som alla utövare av kultur är han väl hängiven brännvin och annat, men skit samma. Det ligger i mästarnas DNA att vara lite galna. Kör på Lundell, du har gjort fin musik.