Återkommande drömmar i vuxen ålder?

En annan återkommande dröm är om klassåterträffar - både med min grundskoleklass och med min gymnasieklass. Vet inte riktigt varför jag så ofta drömmer om detta, för jag tänker sällan på mina gamla klasser i vaket tillstånd. En vanlig twist på dessa drömmar, är att de av mina klasskamrater som redan är döda - är där, på klassåterträffen! Ibland ser de ut som spöken - genomskinliga - eller som otäcka levande lik. Ibland ser de ut som när jag såg dem sist i livet, bara att de fortfarande är lika unga som när de dog, medan vi andra har åldrats. I den sista formen av drömmen ingår det alltid en chockverkan: att jag PLÖTSLIGT kommer ihåg att den här gamla klasskamraten jag står och pratar med - ju är DÖD! Då brukar jag vakna av chocken.

Ytterligare en återkommande dröm med variationer: jag blir utsatt för ett väldigt elaborerat Dolda kameran-bedrägeri, i drömmen är det alltid min exman som har anmält mig till det (han älskar sådana program, och pratade mycket om det ett tag att han ska anmäla mig om det blir aktuellt i Sverige igen - i verkligheten alltså). Men saken är att jag i drömmen vet om detta, och jag å min sida skojar tillbaka: jag visar ingen förvåning utan anpassar mig hundraprocentigt till allting konstigt som jag ställs inför, och TV-medarbetarna blir i stället förvånade och osäkra! Ibland är min dotter med och hon är införstådd med TV-teamet - och då blir hon också förvånad och osäker när jag inte reagerar så förvirrat som tänkt!

En twist på denna dröm, är att verkligheten och lurendrejeriet flyter ihop, eller växlar från det ena till det andra, så att jag inte vet vad som är sant längre.

T.ex. drömde jag när jag var väldigt intesserad av segelfartyg för några år sedan och brukade åka på festivaler för sådana bland annat i tyska hamnstäder, följande: min dotter och jag anlände till en biljettlucka på en kaj, vi skulle köpa biljetter till Amerika, med något stort, modernt fartyg trodde vi. Vi köper biljetterna, och sedan säger tjejen i luckan: "det är DEN skutan, där!" ...skutan är en Hanse-kogge (1200-tal)! Men jag spelade med och låtsades att det inte alls var något konstigt att vi skulle segla med den till Amerikat! Vi hälsade på kaptenen som var klädd i medeltidskläder, han sa att vi måste vänta på tidvattnet. Vi klev ner för trappan till lastutrymmet, det var inte containrar utan säckar och tunnor där, där fick vi var sin hängkoj o.s.v..

Häromnatten drömde jag att det utspelades i Istanbul (dit vi snart ska resa i verkligheten). Min exman (fortfarande i verkligheten) har retats mycket med mig för att jag har gått ner mig i en TV-serie om Sultan Süleimans hov i Topkapi-palatset, så han ville väl (tänkte jag i drömmen) väldigt mycket skoja med mig!

I drömmen anländer dotra och jag till det hotell dit vi ska i verkligheten. Där säger damen i receptionen, nej ni ska inte bo här, ni ska bo här: och så får vi en sådan där liten karta som de brukar dela ut i hotellreceptioner, och där hade hon ritat in vägen till - Topkapipalatset! På andra sidan var det en karta av själva palatset, och där var en kammare inringad!

Så dottern och jag gick dit, och allt var som i TV-serien, vi hittade vår kammare och utanför den stod två aghor på vakt, de öppnade dörrarna och höll upp dem för oss. Därinne väntade två konkubiner, som skulle vara våra tjänarinnor! Allihopa i den tidens kläder. Min dotter tittade hela tiden frågande på mig, hon väntade att jag skulle se förundrad ut, men jag tänkte "nej jag tänker inte visa något!" så jag rörde inte en min, bara tog allt naturligt; klart vi ska ha slavinnor som passar upp på oss, liksom! Men sedan började tjejerna prata med mig på ottomansk turkiska, och jag upptäckte att jag kunde tala det flytande, vilket jag måste medge för mig själv att det var LIIIIITE konstigt, och plötsligt upptäckte jag att dottern och jag hade på oss den tidens hellånga aftonklänningar, slöjor och diadem!

Nu blev det VÄLDIGT konstigt, hade TV-teamet sövt mig och bytt kläder på mig utan att jag märkte det?! Men sedan slank poletten ned, och jag fattade att det inte var Dolda kameran utan vi hade faktiskt hade hamnat i den tiden, och jag drabbades av ångest - för det händer så mycket hemskt i den där TV-serien och även i verkligheten på den tiden; man riskerar fängelsehålan, kroppbestraffningar och till och med halshuggning eller strypning med silkessnöret för minsta förseelse!