Är det okej att vara snål, och vart går gränsen?

Var ute med en arbetskollega för att kolla på när en tredje arbetskollega uppträdde med sitt rockband.

Frågade kollegan om han var sugen på en bärs och han svarade jakande. Jag bad bartendern om två bärs och hon vände sig om för att hälla upp två. Min kollega frågar mig snabbt: "vänta, vad kostar det?". Jag sade: "cirka 50kr." Min kollega skriker "NEEEJ!" och bartendern vänder sig om och säger "ursäkta?". Jag säger till min kollega: "ta det lugnt, jag betalar" till vilket han lugnar ned sig och säger "Okej, vad bra" och jag ber bartendern fortsätta hälla upp drinkarna medan jag undrar vad i helvete det är för slags kollega jag har.

Han är utan tvekan den mest snåla person jag träffat, och fick bokstavligen panik av tanken att behöva betala 50kr för en öl.

Vid ett annat tillfälle i lunchrummet på kontoret frågade samma kollega mig om han kunde få halva mitt päron som jag hade köpt i cafeterian. "Nej, köp ditt eget," sade jag. Det ville han inte eftersom han tyckte 5kr för ett päron var orimligt.

Han kunde även fråga personer i cafeterian hur mycket de hade betalat för ett knäckebröd (t ex) och när han fick höra priset 2kr kunde han säga "inte så illa."

Nej, du låter smart.

Exakt, så är det alltid. Lätt att spela generös på andras bekostnad, både på krogen och i politiken.

Nu tycker jag det bakas ihop lite väl mycket i begreppet "snål". Det går ju åtminstone att dela upp grovt i 3 kategorier:
1. "Snålhet" som ingen annan ser eller påverkas av (frysa in överbliven spaghetti)
2. "Snålhet" som andra ser men ej påverkas av (kompisgäng handlar till sig själva och betalar var för sig, där någon "snålar" mer än övriga)
3. "Snålhet" som påverkar andra (dela upp nota/bensin/etc, ej bjuda tillbaka).

Mellan 1:an och 2:an är det väl egentligen en flytande skala från sånt som man aldrig får redan på, via sånt det ryktas om till sånt man ser i realtid på nära håll. Oavsett var på skalan av "snålhet" som man inte påverkas av det hamnar, så är frågan varför man som utomstående lägger energi på att störa sig på det?
Hur mycket som är "okej" inom 3:an kan ju bara var och en svara på från fall till fall. Jag gissar att det är okej ända tills man säger upp bekantskapen?

Inte helt olikt mitt eget leverne. I Svenne Banans ögon gör du nåt som är "udda", och Svenne Banan kan inte hantera att ha någon i sin kompiskrets som inte är en karbonkopia av en själv. Du skulle utan problem kunna klassas som "snål" enligt det rekordslappa kravet att du regelbundet sparar pengar som du hade kunnat slösa, a.k.a "Han har ju råd!!".

Skulle påstå att det kan finnas undantag för det där. Om man exempelvis vet att en person i gänget har dålig ekonomi. Men personen hänger med ändå, och skulle kunna ha råd att betala för en öl eller två eller 1-2 drinkar eller så för sig själv. Men kanske inte har råd att bjuda hela gänget på en runda, speciellt inte om man är ett ganska stort gäng. I det läget skulle i alla fall jag ha förståelse för om personen kanske bara står för sina egna drycker, i den mån personen har råd med det, istället för att bjuda hela gänget. Sedan om man vill så kan man ju bjuda personen på något att dricka, och kanske bli kompenserad på något sätt i efterhand. Ibland kan det ju jämna ut sig ekonomiskt ändå.


Jag har märkt av att det finns personer med god ekonomi som är snåla. Så det är knappast begränsat till fattiga personer som vill att andra ska betala. I dessa fall handlar det inte om folk som lånar ut mycket pengar, och sedan vägrar bjuda på krogen. Som i ditt fall. Utan dessa personer är verkligen snåla, inte givmilda för fem öre och lånar aldrig ut pengar. Kort sammanfattat.

Sedan skulle jag vara försiktigt med att låna ut pengar, om jag vore du. Eller om jag skulle vilja låna ut stora belopp. Risken är nämligen stor att man blir utnyttjad, av folk som vet att man har gott om pengar. Sedan struntar man i att betala tillbaka. Vilket brukar påverka vänskapen, eller relationen till familjemedlemmar och andra.

Dela notan rakt av är något jag bara skulle göra utomlands eftersom det är kutym där, men nästan aldrig i Sverige eftersom det inte är kutym här. Dessutom dricksar vi inte i Sverige eftersom restaurangpersonal har laglig rätt till rimliga löner, och just utjämning medelst dricks är ju en förenklande anledning till notsplittande. Att dela notan ner på öret är bara pinsamt; min upplevelse är att i utlandet (inte generellt kanske, eftersom alla länder har olika kutymer gällande detta) så rundar man av totalsumman uppåt med dricks så att det är lätt för alla i sällskapet att dela med kontanter o dylikt.

Finns inget pinsammare än svenskar i utlandet som ska hålla på att dividera notan på minsta öre och sedan vrida och vända kontanter tills alla har betalat för just sin mat. Var med om detta på en konferens i Aten. Några i sällskapet skulle gå tidigare och stod i femton minuter och krånglade med den stackars personalen pga de brukade bara skriva ut notor för hela bordet så det gick inte att göra separata utdrag om några gick tidigare. Skämdes ögonen ur mig när jag såg dem stå framme vid servitören för att försöka utröna vilka grekiska bokstäver som var vilken maträtt och hur många de hade tagit av det ena eller det andra. Någon av dem hade dessutom delat en flaska Retsina med ngn som skulle sitta kvar och ville betala för halva flaskan till personalen. Allt detta på dålig men beskäftig engelska. Rusade till sist fram och sa "jag tar det, ni kan gå nu!" och de gick nöjt därifrån, omedvetna om sitt kulturella faux pas. Samtidigt hade en kö bildats fram till servitören eftersom dessa svenska tanter omtänksamt nog blockerat disken där nya gäster togs emot. Jag dricksade extra mkt när jag gick därifrån.



Den här människan kan ju inte vara på riktigt?? Sjukt!

You said it man. Tål inte heller snålisar. Såna vill man inte ens vara vänner med. Eller gå ut med. De ska räkna varje krona. Kmr ihåg en gång utomlandsresa med 4 vänner. Vi skulle turas om o betala middagar. Alla vi 3 valde bra och acceptabla restauranger med ca 200kr/måltid/person. När det kom till den fjärde personen tog han oss till China box för 50kr/st.ärligt talat skämdes jag bara där o sa nej jag äter ngn annanstans.han valde o käka där medan bjöd oss på annat ställe. Snål jvel. Kan säga att det var sista gång jag var på semester med honom.

Heller för sparsam än för slösaktig, att vara försiktig med pengar är bara bra. Däremot är det ju drygt med de som drar det för långt. Folk som inte kan bjuda på fem kronor och när man ska dela på kostnaden delar upp i ören är inte så roliga att umgås med.

Det värsta är dock de som själva är snåla och aldrig kan bjuda på något men som ändå försöker lura till sig pengar, genom att till exempel alltid ”glömma” kortet hemma eller att betala tillbaka. Väldigt fult beteende, ska man vara snål får man i alla fall leva som man lär och vara lika noga med att själv betala tillbaka som man är med att andra ska göra det.

Då missar du något. Vi är flera som tar en omväg till Lidl för att de helt enkelt har vissa varor som är betydligt bättre, eller som inte finns i en vanlig butik. Handlar inte om ekonomi, utan kvalitet.

Men du missar kanske andra saker. På vårt jobb går i stort sett alla ut och äter, det är en social aktivitet. Olika grupper, olika konstellationer varje dag. Att stanna kvar på kontoret själv går väl an någon gång då och då, men blir väldigt trist i längden.

Tvärtom där jag jobbar, alla äter egen låda i princip varje dag, så där missar man det sociala om man äter nån annanstans.
Är inte bara en ekonomisk fråga, då de flesta bara tar 30 minuter lunch, så tar det för lång tid att åka iväg och äta nånstans.