Filosofiska problem uppstår när språket går på semester - hade Wittgenstein rätt?

Här hur jag tänker på saken:

Går språket egentligen på semester ibland och hur vet vi när det händer?

Vem avgör det. Språk är koherens. Min tanke om Wittgensteins projekt är att vissa essenser kanske inte går att fånga med språk. Jag skulle aldrig beskriva det som att språket går på semester .. det är en idiotisk analogi med oändlig regression.

Filosofiska problem - svårlösta tankegångar? Språket går på semester - man tänker inte på hur man använder sina ord?

Ord och meningar speglar inte alltid verkligheten. Det är helt klart möjligt att med ord ställa sig en fråga som inte är möjlig att få ett bra svar på. Man kan grotta ner sig i en frågeställning (filosofera) i århundraden för att den till synes verkar lösbar för vårt intellekt men i själva verket är den inte det. Om människan skulle sluta ställa sig själv omöjliga frågor så skulle livet ibland bli lite enklare.

Ja, språket går på semester i en filosofisk diskussion när t.ex. ett matematiskt objekt antas följa samma regler som ett empiriskt givet objekt. Till exempel: Ett primtal som objekt består lika lite av materia som ekvatorn. De syntaktiska/logiska reglerna för saker som primtal och ekvatorn liknar mer sånt som har med information att göra. En innebörd av ett påstående har ingen massa, sanning är inget empiriskt objekt och har därför heller ingen höjd eller längd. Av liknande skäl är det meningslöst och fel att jämföra storleksordningar för olika tal-domäner genom 1-1 tillordningar som Cantor höll på med. Ungefär så menade Wittgenstein.

Anledningen varför språket skapar problem är så uppenbar att man därför inte förstår varför.
Ord finns inte i verkligheten.

Du kan inte vandra runt i världen och stöta på 1 meter. Metrar, kilon, celcius etc finns inte. Det är något vi hittat på, precis som ord. Att då hitta sanningar om universum kring ord vilket inte alls är verkligen är omöjligt. Du kan veta sanningen men om du förklarar den i ord går det inte, sanningen är ju inte ord.

Matter, meter, metric, troligtvis money kommer från ordet maya i hinduism vilket betyder illusion. Gissa vad Matrix kommer ifrån och hur de kan kopplas till resten?

Det låter som en perfekt beskrivning av polariseringen som uppstår på Flashback när den fria viljan diskuteras

Tänkte att svar på detta ditt inlägg Flammarion kunde vara att slå ihjäl otalet oplockade gåsar med en enda sten,
Ett försök till kunskapsutbyte som också har potential att få 'den rationelles huvudvärk' att släppa en aning.

Som jag tolkat Wittgensteins citat i TS menar han helt enkelt att språkets funktionalitet upphör när språket inte längre 'gör sitt jobb'. Enligt Wittgenstein är språk en art av spel, och precis som med andra spel gäller även för språk att spelet upphör att fungera om någon spelare frångår reglerna. Ett spel där reglerna inte alltid gäller är inkoherent.

Vilka regler som gäller för naturliga språk är en ofattbart stor fråga och filosofins huvudfråga enligt analytisk tradition.
Därför är det kanske självklart att jag inte kan ge ett uttömmande svar på den frågan - men vi gör ett litet försök.

För att göra det lite enklare för oss kan vi som exempel ta ett konstruerat språks regler som demonstrativ utgångspunkt:
Sifferaritmetik är bra språkexempel kanske mest därför att det är språk som de flesta människor förstår i någon grad men också för att det är språk så simpla att nästan alla giltiga satser kan bevisas formellt. Aritmetiska utsagor som avviker från de utsagor vi genom de formella slutledningsreglerna kan härleda från axiomen är obönhörligen falska utsagor. Sällan hör vi i additionsdiskussioner det frågas om huruvida 2+3 egentligen är 4 eller 5, därför att vi enkelt förstår vad som menas med uttrycken och enkelt kan se ett felslut som 2+3=4 eller andra argumentationsfel/regelbrott.

Det enda som är av intresse när vi undersöker om en utsaga är alltså om den stämmer överens med våra axiom och om uteslutande giltiga härledningsregler har använts,
Således kan vi principiellt koka ner alla utsagor till (1) vilka axiom de grundar sig på och (2) om felslut har begåtts.

Den filosofiska diskussionen kan alltså begränsa sig till bevisföringen av de premisser som utsagorna grundar sig på.

Kan vi inte bevisa vår utsaga från gemensamma premisser är utsagans sanningsvärde helt enkelt odefinierad och betydelsen samma som för 7/0=2. Dessvärre verkar det som att majoriteten användare här på forumet tror att 7/0=2 är en giltig utsaga och att den som ifrågasätter axiomen är den som inte förstått hur spelets regler ser ut.

TL DR
Argumentationsteknik är det enda en filosof behöver lära sig, och den som inte förstår det är på camping i Böda.

Jag tycker på riktigt synd om hjältarna WbZV och BuggaMigInte som kämpar mot trekvartsbyxorna i tråden om 'fri vilja'.
De trilskas spela schack med duvor, vilket är något jag försöker sluta med - orsaken till frånvaron av inlägg från mig.
Men jag är tacksam för det guld som kan vaskas fram ur diskussionerna som läsare.

Ni får ursäkta för spretigt inlägg, min stringens är varken den största i frustration eller såhär dags.

Mvh
Opedagogiskt "multikonto troll" som tyvärr gett upp hoppet om det trevliga kunskapsutbytet som sällan kunde råda här.

Måste jag påpeka att ekvatorn har en längd?

Ett filosofiskt problem är ett problem som inte har något svar (empiriskt). Du kan tillexempel inte falsifiera ett filosofiskt påstående. Om du kan det har det gått från filosofi till vetenskap. Wittgenstein tänkande kommer från positivismen. Wienkretsen ville bygga vidare på detta med sin logiska positivism. Tanken att endast observerbara fakta är vetbara. Enligt Wittgenstein:

1.1 Världen är inbegreppet av fakta, icke av ting.

Man vill uppnå en exakthet som naturligt språk ser ut att sakna. En problematik som Russell tar upp i On Denoting (1905). Hur ska man tolka (predikatlogiskt) att "nuvarande kungen av Frankrike"?

När språket går på semester (= när språket blir tvetydigt).

Nu vet jag inte om ekvatorn har nån längd eller inte, men känner du till följande?

The coastline paradox is the counterintuitive observation that the coastline of a landmass does not have a well-defined length.

https://en.wikipedia.org/wiki/Coastline_paradox

Nu säger jag inget om huruvida ekvatorn har en längd eller inte. Den har visserligen ingen bestämd längd, men inget hindrar dig från att stipulera en sådan. Ekvatorn är inget empiriskt objekt. Den var inget som man en vacker dag upptäckte och ekvatorn som objekt följer inte samma logiska/syntaktiska regler som empiriska objekt. Det var detta Wittgenstein fokuserade på i sina exempel med språkspel etc. Men just ekvatorn som begrepp var inget viktigt i min exemplifiering.

The coast-line paradox uppstår om man tänker sig att ekvatorn är en linje som följer jordens fysiska kontur på samma sätt som en kustlinje.