Välja dyra abonnemang över billiga - varför?

Med ett eSIM behöver man ingen butik utan man fixar kortet på ett kick genom att scanna QR-koden med mobilen.

Oerhört mycket enklare än att bege sig till en butik.

Lägger tjänsten av är det i vilket fall som helst bra att ha ett extrakort man kan ta till (via en annan operatör).

Här har vi en liten sedelärande historia tillägnad de som blint tror på den postmoderna "Man Får Vad Man Betalar För-religionen":

På den kanadensiska marknaden kan man med lätthet betala CAD75 och mer för en plan hos en s.k "premiumoperatör" vilket ofta försvaras med argument som påminner om de som framförs i denna tråd. Det finns "billigare" operatörer men då kan man råka ut för att t.ex surfen endast fungerar i staden men så fort man kommer utanför densamma har man endast tal/SMS. Detta kan man råka ut för när man skaffar en MVNO för "bara" CAD35 per månad.

Täckningsargumenten framförs naturligtvis och de är identiska med de som används om Telia, d.v.s "det är värt att betala mer för att få täckning".

Så långt låter det som att "Man Får Vad Man Betalar För" skulle stämma i operatörsväg men så kommer bomben:

eSIM med en internationell dataplan. 3 i Hong Kong säljer ett årssurfpaket med 35 GB för HKD268 vilket blir ungefär CAD43. Då talar vi om ett års giltighetstid.

Som referens ligger det billigaste erbjudandet avseende mobildata (mobilt bredband) på CAD10 per månad för 4 GB och då är det ett abonnemang/postpaid med Fido CA (3 HK blir ungefär 2,91 GB per månad). 3s paket är ett kontantkort (prepaid).

Grejen med 3 HKs surfpaket är att det ju handlar om roaming och de har avtal med "premiumoperatörerna". Inte bara det: Man kommer åt deras olika nät vilket gör att om en operatör inte har täckning kan man snabbt byta nät.

Sensmoralen här är enkel: Pris/kvalitetsförhållandet är sällan starkt när det handlar om operatörer. Har man en mobil med eSIM tar det bokstavligen sekunder att få igång ett utländskt kontantkort och med det (beroende på avtal) nå samtliga nät.

Ytterligare en aspekt är att det finns andra saker än operatörer så olika argument som går ut på att man "har råd" att "betala för kvalitet" och liknande är självbedrägeri. Om man t.ex idag betalar 500 kronor per månad med argument i den stilen kan man lugnt konstatera att det finns andra saker man kan få för dessa pengar (t.ex en resa för de 6000 kronorna det blir utslaget på ett år). Även om man envisas med "jag har råd" kvarstår faktum. Har man t.ex en plan för 99 kronor per månad istället sparar man 4800 ungefär på ett år i detta exempel. Sedan är det ju självfallet så att älskar man sin mobiloperatör över allt annat och anser att pengarna gör större nytta hos dem är det ju bara att köra på. Dock får det direkt påpekas att när nämnda operatör har ett dottervarumärke (t.ex Comviq eller Halebop) är det ju inte så att de säljer dessa tjänster med förlust (d.v.s att Tele2 går back på Comviq-kunden jämfört med Tele2-dito).

Att försöka dra den om Dressman och Lidl, d.v.s underförstått att det går "prestige" och "status" i valet av mobiloperatör är tämligen ordinärt mainstreamtänkande och en rejäl dos självbedrägeri.

Jag får även påpeka att jag haft kontakt med "premiumoperatörers" kundtjänster som varit utlagda på tredjeparts-callcenters vilket kan ställa till det i en del fall, framförallt om det man ringer om handlar om fakturor och annat.

Den dagen det finns en mobiloperatör som faktiskt är "premium" kan den vara värd att överväga. Då ser jag helst följande tjänster för att det skall kunna bli "premium" och "värt att betala för":

1. Prioritetsnummer till kundtjänsten för snabb service.
2. Möjlighet att få kontaktperson hos densamma med särskilt direktnummer.
3. Möjlighet till "nödroaming" om tjänsten är nere - d.v.s att vid tekniska problem hos operatören kunna byta nät manuellt på mobilen och temporärt ha nationell roaming så man fortfarande kan ha kontakt (även premiumoperatörer drabbas av störningar ibland).
4. Specialerbjudanden och "rabattrappor" beroende på kundstatus och längden man varit trogen operatören (i praktiken trogen-kund-erbjudanden som gör det fördelaktigt att stanna kvar snarare än byta).
5. Flexibla betalningslösningar inklusive möjligheten att använda betalkort (d.v.s att man ställa in att abonnemanget betalas genom dragning från betalkort istället för att man tvingas fippla med autogiro och liknande). För punkten 5 gäller även att samma abonnemang kan användas som prepaid och/eller postpaid beroende på preferens (d.v.s när man öppnar abonnemanget väljer man vilken variant man föredrar).

Ovanstående fem punkter måste till innan det kan börja bli tal om "premium" då kvaliteten inte är en prislapp utan egenskaper hos tjänsten i detta fall. Ett Telia-abonnemang för 500 kronor per månad innebär inte att nätet är dubbelt så bra eller att kundtjänsten är dubbelt så bra jämfört med ett som kostar 250 kronor per månad.

I USA brukar operatörerna ha "BPK" (Bill Payment Kiosk) i butikerna så man som alternativ kan betala räkningen i en automat som liknar en bankomat.

År 1951 kunde man absolut argumentera att "man får vad man betalar för" men nu är det 2021 och en annan ideologi som styr vilket gör att detta med pris/prestanda/kvalitetsförhållandet oftast är svagt.

Jag har haft telia i många år men bytte nyligen våra abonnemang från deras varumärke "Telia" till samma företags varumärke "Fello". Månadskostnaden sjönk från över 700 till 240 kr + att vi fick halverad räkning första 4 månaderna.

Samma nät, samma fria samtal och sms med visserligen halva datapotten (vilket vi klarar oss utmärkt på) men betala 1/3-del av priset, ja tack. Egentligen är det sjukt vilka överpriser man tar ut för egentligen inget mervärde överhuvudtaget.

Mat, kläder och bilar är fysiska ting och har många andra egenskaper man värderar, mobiloperatörer har bara nätkvalitet att konkurrera med egentligen och är det då samma ägare på 3 olika varumärken skall man givetvis välja den billigaste som går.