Genom åren har det ju funnits en otalbar mängd dialekter i Sverige; skånskan, östgötskan, norrländskan, gotländska osv.. De flesta har ju vuxit fram naturligt på olika sätt, hur detta gick till ska inte vara av intresse för den här tråden. Nä, här ska vi fundera kring uppfunna dialekter och inte organiskt framvuxna dialekter.
Vilket är att någon person bara bestämmer sig att prata helt annorlunda från sin omgivning och att detta sedan sprider sig. T.ex. att någon fick feeling och började uttala å som o, vilket sedan spred sig till ett flertal andra i området, för att till slut utgöra en majoritet av samhället och till slut hela samhället. Att någon som är långt ner i hierarkin skulle kunnat få igenom en sån här förändring är ju helt befängt, men att en präst eller framgångsrik arbetare har lyckats med det, ser jag som rätt så rimligt trots allt.
Nu till frågeställningarna. Har det försökts uppfinnas dialekter i Sverige? Hur har det i så fall gått till? Har det uppfunnits dialekter i Sverige? I så fall vilka, var och hur?
Det finns ju redan en term för ett personligt, avvikande språkbruk, nämligen idiolekt. Det torde dock ytterst sällan handla om att talaren medvetet har bestämt sig för att tala på ett annat sätt än omgivningen.
Vad gäller Ranelid så tycker jag att han låter som en ganska typisk skåning som har närmat sig uppsvenskan men stannat halvvägs. Han har ersatt sina tungrots-r med tungspets-r och slätat ut diftongerna en aning, men har i mångt och mycket kvar sin skånska intonation. Men jag är inte så intimt bekant med Malmödialekten, han kanske låter väldigt udda även med hänsyn till de faktorer jag nämnde.
Det finns ju redan en term för ett personligt, avvikande språkbruk, nämligen idiolekt. Det torde dock ytterst sällan handla om att talaren medvetet har bestämt sig för att tala på ett annat sätt än omgivningen.
Vad gäller Ranelid så tycker jag att han låter som en ganska typisk skåning som har närmat sig uppsvenskan men stannat halvvägs. Han har ersatt sina tungrots-r med tungspets-r och slätat ut diftongerna en aning, men har i mångt och mycket kvar sin skånska intonation. Men jag är inte så intimt bekant med Malmödialekten, han kanske låter väldigt udda även med hänsyn till de faktorer jag nämnde.
Ranelid ska naturligtvis låta som en intellektuell skåning
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!