Går det att lära sig litauiska betoningsmönster?

Ska kanske tillägga att det är i kapitel II avsnitt 2 i Ambrazas som systemet beskrivs. Och om jag minns rätt finns det en fullständig förteckning över alla böjningsmorfem och deras betoningstyp i Kushnir. Lär du dig dem utantill kan du själv räkna ut hur en form ska betonas, givet att du vet vilket paradigm (1-4) det tillhör. Vilket paradigm en rot tillhör kan du också räkna ut, men lättast är så klart att slå upp.

Ingen aning faktiskt. NoggerChoc kanske vet?

Flerstaviga rötter som tillhör trean är indelade i undergrupper beroende på vilken stamvokal det är som betonas och vilken accent (akut eller cirkumflex) den har (enstaviga rötter i tredje paradigmet har ju alltid akut accent). 3a betyder att stamvokalen har akut accentuering när den är betonad, så i ack. sg. heter det tráukinį. Ordet švyturỹs å andra sidan tillhör paradigm 3b och heter i ack. sg. švỹturį med cirkumflex stamvokal.

Bendrinės lietuvių kalbos akcentologija av Bonifacas Stundžia finns fritt tillgänglig på Vilnius universitets webbplats. Den tar upp de skolbokslitauiska ordformerna och de rekommenderade betoningarna. Prosan är kanske inte på nybörjarnivå men tabellerna bör vara användbara. Tabeller i mera kompakt format finns i åtminstone de större ("didysis") av Piesarskas & Svecevičius’ litauisk-engelska ordböcker, som kom i flera varianter både i Litauen och utrikes, eller i Dabartinės lietuvių kalbos gramatika av Vytautas Ambrazas, som är förlaga till den engelskspråkiga grammatik som Sparassis länkade till. Dessa kan förstås rent praktiskt vara svårare att få tag i.

En webbkurs med ljud finns här:
http://tartis.vdu.lt/kirciavimas/pag.../9-kirciuotes/

Vid sidan av tabellernas ordformer rekommenderar jag dig innerligen att öva in betoningen av de förkortade formerna också men har tyvärr ingen bra litteraturreferens att ge. Det finns ett par webbtjänster som du kan använda för att slå upp betoning av en viss form (och samtidigt få en morfologisk analys), t.ex.:

http://donelaitis.vdu.lt/main.php?id=4&nr=9_1
http://kirtis.info

Båda dessa ger även svar på förkortade former. Du kan prova att söka på t.ex. lokativ Lietuvoje och Lietuvoj.


Det måste vara den av Dambriūnas och Klimas. Jag tror att de menade att varianterna skulle vara förutsägbara med hjälp av exemplen och själva brödtexten.


I litauisk betoning (som i antik grekisk eller latinsk) räknar man stavelserna bakifrån och utgår från en enstavig ändelse, lämpligen nominativ. Arklys och lokys är tvåstaviga och traukinys trestavigt. Även om första stavelsen i genitiv singular är betonad i alla tre ord (árklio, lókio, tráukinio) är detta inte samma betoning eftersom árklio och lókio betonas på näst sista stavelsen och tráukinio på tredje stavelsen från slutet.

Betoningsgrupp 3 är tvåstaviga ord. Betoningsgrupp 3A och 3B är trestaviga ord. Betoningsgrupp 34A, 34B, 35A, 35B osv. har så många stavelser som andra siffran indikerar. A står för fallande/akut betoning i roten, B står för stigande/cirkumflex eller kort/grav betoning i roten. Alla tvåstaviga ord i gruppen har fallande/akut betoning, därför behöver det inte göras explicit i kodsystemet.


Mest uppenbart i många dialekter är att distinktionen fallande–stigande/akut–cirkumflex inte upprätthålls i långa vokaler, s.k. halvdiftonger och de två egentliga diftongerna <ie> och <uo>, utan endast i övriga egentliga diftonger och då inte nödvändigtvis realiserad med de typiska tonkonturerna. Eftersom betoningssystemet till stor del motiveras av denna distinktion är det inte förvånande om systemet i stort inte kan följas såsom systematistörerna menat.


Svaret på den frågan måste bli ren spekulation eftersom jag inte vet hur många litauer som träffat en andraspråksinlärare med det uttalet och hur de reagerade på detta. Det "naturliga" är väl att en andraspråksinlärare generellt har en blandning av diffusa och uppenbara främmande särdrag i sitt uttal och ganska enkelt identifieras som främling av modersmålstalare. En språkmedveten litauer skulle kanske reflektera över ditt uttal och dra slutsatsen att du lärt dig ditt uttal enligt den förlaga som låg dig närmast till hands i läromedel, ordböcker och grammatik. Vad en språkvetenskapligt naiv litauer skulle säga är svårare att gissa. Jag tycker att nordbor verkar ha generellt högt anseende i det litauiska fördomskomplexet så en nordbro som helt klart ansträngt sig ordentligt för att lära sig litauiska bör vara dubbelt så välkommen, kan jag tycka.

Dra på trissor! Är det något mer än det som är på utdöende i den tyska grammatiken? Läste tyska i högstadiet och tyckte att grammatiken var skitsvår.

Samma person har doktorerat på en avhandling om litauisk betoning som går att läsa här och ger en ganska bra introduktion (men med tröttsam fonetisk notation).


Här är en debattartikel (på litauiska) om litauiska riksdagsmäns oförmåga att respektera betoningsreglerna.


Det gläder mig ju fler som upptäcker detta. Jag skummar avhandlingen som jag länkade till ovan och hittar:


Fast sedan fortsätter han ju inte desto mindre med ideallitauiskan som huvudobjekt...


Jag vet inte tillräckligt mycket om ryska språknormer för att jämföra. Finns det ryska participformer som förekommer i grammatikböcker men ingen annanstans? Alltså en hel grammatisk böjningsform som ingen vare sig använt eller upplevt i tal eller skrift?


Det är idag rena adverb i alla dialekter jag har hört. Formerna har särskilda betydelser, används av långtifrån alla talare (jag skulle använda preposition, į mišką, eller lokativ, miške) och då med ett väldigt begränsat antal ord, varav inga nybildningar, och företrädesvis i särskilda kollokationer eller halvidiomatiska uttryck. De har förlorat sina syntaktiska nominala drag (t.ex. bestäms de inte av adjektivattribut).


Nej, inte som produktiv böjningskategori.


Du bör inte använda illativ utanför de fasta uttrycken innan du är stilistiskt säker på din sak och vet vilken sorts effekt du är ute efter och kommer att uppnå.

Var man först eller näst först med att förutsäga den fick man en lag uppkallad efter sig.