Om ni fick utse topp 10 bästa tavelmålarna genom tiderna?

Eller topp 5 om ni inte orkar fler. Vilka skulle ni välja ut gärna med viss motivering bakom.

Det behöver inte nödvändigtvis vara den vars tavlor är dyrast utan den konstnär ni tycker är skickligast.

"Skickligast" - betyder det mest realistiskt?
Inget abstrakt, surrealistiskt o sånt skit?

Nej en abstrakt konstnär kan också vara väldigt skicklig. T.ex Salvador Dalis surrealism.

Eller de franska impressionisterna som var väldigt skickliga på att fånga en stämning.

Efter att kameran kom så blev det ju populärt med stilar som kunde avbilda känslor och former annat än bara realism. Dock är jag givetvis väldigt förtjust i realism som Vermeers tavlor och Anders Zorns.
En konstnär som dock var före sin tid var Strindberg som målade väldigt moderna men vackra tavlor.

Men visst man skulle kunna ha en tråd där man bara jämför bästa och skickligaste realismen. Där skulle Anders Zorn hamna högt upp men också Albert Edelfeldt. Zorn hamnar dock högt upp ändå.

Henrik Olrik som bl a målade en verklighetstrogen tavla av en brud som har klätt sig inför bröllopet. Den heter Bride Embellished By Friend på engelska. Ser ut som ett foto.

Jag tycker också bra om da Vinci, El Greco och Vermeer. Tavlor som man ser vad de föreställer.

Nerdrum, Rembrandt, Basquiat, Van Gogh och Anders Zorn uppskattar jag.

Och eftersom jag inte orkar motivera särskilt noggrant, de är favoriter för att deras verk är fina att titta på. De fångar mig med blicken, lugnar mitt sinne och jag fylls av förundran. Det låter pretto, men konst får vara pretto.

Hela 10 blir lite tufft att räkna upp med motivering.
3 som jag har som favoriter är.
Picasso, efter att ha besökt muséet i Malaga blev jag en stor fan, inte bara av tavlorna.

Vermeer. Jösses, på Youtube finns många videos som analyserar hans teknik, teorierna om hur han använde camera obscura och hur han målade.

Pieter Brueghel d.ä. Varje gång hittar jag något nytt i hans tavlor, jag älskar Babels torn. Vinterlandskap i Holland, skolgården m.fl
Har haft många som skrivbordsbilder på PC'n.

1. Vermeer
2. Vermeer
3. Vermer...
...10. Rembrant

Bland de tio absolut bästa:

William Turner
Vincent van Gogh
Caspar David Friedrich
Michelangelo
Pablo Picasso
Gauguin
Leonardo da Vinci


Jag får ett leende när jag tänker på deras verk, de får mig att tänka och känna, använda andra delar av hjärnan. De är mina inspirationer för alltid.

... För att inte tala om Albrecht Durer, Jan van Eyck och Edmund Blair Leighton.

Adolf Hitler.

Frågan är vem som var bäst av Churchill och Hitler på att måla.

Är det inte svårt att bestämma så här ... ?

Dvs det finns ju flera olika perspektiv man hade kunnat utgått från.
Och även bara jag själv har ju olika favoriter beroende på vad det är det handlar om.

Fast, om jag skulle göra en lista baserad på vilka målare jag själv hade velat ha tavlor från.
DÅ kanske vi börjar närma oss något ... iaf baserat på min egen smak.

John Bauer är kanske min absoluta husfavorit och har väl så alltid varit faktiskt.
För mig finns det inte så många andra som har lyckats fånga dessa svårdefinierade stämningar som den mörka nordiska urskogen kan ge som just John Bauer.
Trots det så enkla i teknik och utförande, så är det ändå något som ger rakt in i min själ.

En motsats till Bauer finns också i Gustav Klimt.
Också stämningar, men inte mörkt överhuvudtaget utan det rakt motsatta.
Pyntat på ett sätt som hade kunnat förkastats som kitsch, om det hade varit dåligt.
Vilket det inte är.

Och även fast jag egentligen inte gillat van Gogh så har han målat några tavlor som alltid kommer att påverka mig lika mycket. Om det var en tursam slump eller inte låter jag vara osagt, men oavsett vilket så är de målningarna bland mina absoluta favoriter (som den tavlan med upplyst nattcafe sett utifrån, och nattmotivet med stjärnorna.



---

Men, alltså, när du skriver om "tidernas skickligaste" så vill jag nog mena att det inte går.
För om vi går tillbaka i tiden så var praktiskt taget alla målare ungefär lika skicklga.
Dessutom så var varje studio mer eller mindre en slags mindre industri, där Mästaren hade flera olika lärjungar i arbete.
Och de som stod för det mesta av grovjobbet var då lärjungarna, medan den store Mästaren mest instruerade och satt där och pekade ...


Det är kanske först iom salongsmåleriets död som en individuell skicklighetsnivå och talang först gick att skönja.
Då upphörde ju dessutom måleriet att vara det hantverk det tidigare alltid varit, för att bli mer av "konstverk."
Som försökte göra annat än bara avbilda alltså.


Salongsmåleriet är kanske det allra värsta i konsthistorien, även om det var tekniskt fulländat.