Den osminkade bilden av semester med barn

Efter en semester där vi delat väldigt litet utrymme i två veckors tid, delat sängar och täcken: omg yes. Nu är vi åtminstone hemma och kan breda ut oss. Båda föräldrarna lediga, så vi kan ta dem i omgångar.

Hur gamla är barnen?


Åh, sådan igenkänning. Ålder på barnen?
Jag ser det som 16-timmarsdagar med beredskap där man är ansvarig för allt: projektledning och utförande. Det är VÄRRE än att jobba, mycket värre. Jag försöker applicera KISS: "Keep it simple, stupid". Dvs, gör inte mer än vad som behövs, sätt ribban lågt, inse att ungarna är lika glada för lokala lekparken som att göra stora projekt. (oftast). Viktigaste är att man är där och tillgänglig och tar hand om dem, resten kan kvitta.


Jag tycker det där låter rätt sweet. Man vaknar en dag och inser att shit, jag behöver inte fokusera på någon annan idag, jag kan köra mitt eget race. Vad det nu innebär. Men samtidigt vet jag, som du säger, att man saknar ungen så förbaskat efter en kort stund. Man hade behövt ett antal 48-timmarspresentkort att lösa in på uppstuds när man känner sig less, det hade varit helt optimalt (efter det börjar jag sakna dem väldigt).


Haha, stark igenkänning. Aldrig en lugn stund, alltid i beredskap, alltid at your service för barnen. Kämpa, det blir bättre.


Full medkänsla. Bara kämpa. Som jag skrev ovan: KISS. Att man som förälder anstränger sig och pyntar dyrt för roliga aktiviteter kan ibland vara pärlor för svin. Kom ihåg: du bestämmer.


Som jag skrev tidigare: semester med små barn är mer jobb än att jobba, beroende på vad man har för jobb. Med start nästa vecka är jag ensam vakt på fortet i fyra veckors tid, det kommer bli... betungande. Tur att vi åtminstone är förbi blöjfasen, det gör livet lite enklare.

Är det dig själv du försöker övertyga?

Jag har erfarenheten, jag behöver inte övertyga någon.

Jag går på semester nästa vecka. Frugan och jag har turats om litegrann, men det här är den första veckan vi har semester samtidigt, så vi har lite fräckt bestämt att grabbarna (sju och tolv år gamla) ska få vara hos mormor och morfar en vecka medan vi får rå om oss själva med allt som hör till. Därefter kommer barnen tillbaka och frugan ska tillbaka till jobbet ett tag, så jag räknar kallt med att ägna resten av min ensamsemester åt mutor av typen 'när den där grejen är sandpapprad och klar att målas så åker vi och badar'.

Vi har en till vecka planerad hela familjen alldeles innan skolstart då vi har hyrt en stuga i norra Dalarna. Vi planerar att bara åka runt och titta på natur och fornminnen. Sjuåringen är orimligt exalterad över att få se ett riktigt vattenfall (Njupeskär). Tolvåringen hatar allt vi någonsin sagt sedan dagen han föddes men har inget val att följa med för mor- och farföräldrarna ska åka på sina egna semestrar. Det kommer att bli en riktigt lyckad och harmonisk Svensson-semester. Eller så blir det inte det och vi lämnar tolvåringen någonstans i skogen runt Älvdalen och låter honom hitta tillbaka själv.

Jag har varit ute och plockat blåbär ensam i skogen i flera timmar idag. Så befriande.

Varför bestämde ni inte bara att i skolan är det ok med Ipad men hemma har vi ingen eller lite Ipad?

Därför att det var svårt då många av läxorna också skulle genomföras med paddan.
Skolan fick upp barnens ögon för den "nya världen", på gott och ont.

Men no worries. Idag är sonen tonåring, kommit in på en elitskola i gymnasiet och är mer tekniskt kunnig än de flesta supportnummer man kan ringa. Nåt gott har det definitivt fört med sig också med facit i hand ✨🙏🏻✨

Vi köpte husvagn när ungarna var 1 och 3. Nu är de 4 och 6 så vi har inne på vår 4e sommar med camping.

Det är ganska mysigt faktiskt. I år har vi tagit oss lite vatten över huvudet med för mycket aktiviteter första veckorna så vi ska försöka lugna ner det de sista 2.
Ungarna blir så sura och bråkiga när de är trötta.

Men upplever att camping funkar skitbra, så fort man är less på en plats drar man vidare till nästa.

Det gäller väl att inte göra aktiviteterna eller resan mer komplicerad än nödvändigt. För en förskolelärare borde det vara som vilken dag som helst!?

Att det är de egna barnen borde väl vara lättare då de kunnat programmera dem ända sedan födseln. Eller, klarar förskolelärare av sina egna barn bättre än andra?

1. Att din sambo jobbar innebär att du tar hand om barnen tills hen slutar. Ditt "jobb" just nu är att ta hand om barnen till dess, därefter är det ert gemensamma ansvar. Väldigt vanligt att den som jobbar tror att den är ledig efter jobbet men då är det dags att hjälpa till med barnen.

2. Är barnen lediga så skit i sovtider, skit i rutiner och ge dem glass och en film i soffan även om solen skiner. Då får du 2 timmar att ladda batterierna och lägger de sig en timme senare än vanligt har du kanske turen att nattningen går snabbare OCH att barnen sover längre på morgonen. Att lägga en timme på att barnen ska somna blir man vara vansinnig av. Lägg den tiden på lek istället.

3. Gilla läget. Beroende på ålder på barnen så säg att de får leka på sitt rum en stund för stt du ska diska eller vad som helst. Men skit i disken och ta en kopp kaffe i lugn och ro istället.

4. Skärmtid! Alla barn gillar skärmar. Finns såklart rekommendationer om att den ska vara svinlåg men hur mycket glodde man inte på tv själv som barn utan att något allvarlig skedde. "skärmen ska inte användas till barnpassning" hör man ibland men det är ju hur bra som helst när man är ensam. Man märker ifall barnen vägrar göra något annat än att sitta vid skärmen och då har det blivit för mycket men fram till dess är det bara att köra på.

Jag har en tvååring hemma som jag är föräldraledig med sedan maj och jag förstår inte vad problemet är. Har syskon vars barn är beroende av föräldrarna för stt hitta på något men jag har aldrig haft det problemet och tror att något gått snett när barnen inte fixar att leka på egen hand en stund. Har större barn också och upplevde inte något problem på den tiden heller.

Vi har seglat till Gotland och varit i Visby och Lickershamn. Över lag har det gått mycket bra med barnen. Lite tjurigt nät det vlivit för lite mat.

Jaha, nu är ungen bortrest igen. Saknar henne. Jag längtar tills skolan börjar och det blir lite ordning på torpet. Nu med ett större barn är sommaren lite kaosig just för att det är så lätt att släppa allt. Hon kan hänga med på allt, vi är ute och ränner sent, inga mat- eller sovrutiner. Livet är väl mindre ansträngande nu, men det var banne mig enklare när hon var liten.