Den osminkade bilden av semester med barn

Har också en pojk i samma ålder, han är inte så intresserad av att smaka på saker som tur är. Istället verkar han självmordsbenägen och varje gång jag räddar hans liv blir reaktionen totalt kaos.

Alla måltider- kaos
Alla blöjbyten - kaos
Alla av- och påklädningar - kaos
Alla måsten som tandborstning - kaos
Läggning - kaos
Vakna upp - kaos
Åka bil - kaos
Säga nej till misshandel av hunden - kaos

Bara för att nämna en del av kaoset.

Åk ut på båtsemester. Å då menar jag inte semester i hamnar. Hitta enskilda ställen och öar i skärgården när vädret är lite halvbra. Man har kul mest hela tiden. Åker skoter, paddelbräda, ring, grillar, läser lite i böcker. Fiskar krabbor. Lite gnäll blir det men det blir liksom lite jobbigt att ha tråkigt och sura när möjlighet att dra någonstans inte finns.

Sociala medier är för att visa upp det positiva med allt.

Vi överlever genom att dra ut till svärföräldrarna på landet varannan helg och lämpa av ungarna på dem.

Det är slitsamt. Man märker själv hur man åldras som förälder. Känner rynkorna pressa fram och man ser på yngre människor som festar/tar selfies/bråkar över skitsaker och kommer på sig själv med att tänka ”hur fan orkar ni hålla på?”. Ta en öl och somna vid 21.30 är väl det man själv är kapabel till.

Problemet är inte barnen utan de vuxna. Barnen tar bara efter deras beteende, vill man ha smärtfritt så är föräldrara de första som ska lägga från sig luren

Du låter vettig när jag var liten så hindrade aldrig dåligt väder får familj att göra ytflykter mamma sa alltid det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder!
Skämmer man bort sina barn så att de slipoer vara ute i regn så undrar jag hur de blir när.de blir äldre....

Älskar denna tråden!!!!!!!!

Min sambo tycker som din fru medans jag är med dig. Vi har två småbarn i fsk-ålder som är turbo från typ morgon - kväll.
Jag tycker det är skitjobbigt de dagar då vi bara är hemma en hel dag. Dels för egoistiska skäl för att jag vill ut iaf 15 min/per dag från hemmet, dels för att vi bor i hyresrätt och inte har sååå stort hemma, ca 80 kvm. Barnen har så himla mycket energi och behövs "rastas" för att inte klättra på väggarna.

Bävar såå inför när sambon ska jobba och jag är hemma med barnen i 5 veckor. Alla moment i vardagen är k a o s! Som tur är kan vi åka ut till mina föräldrar som har stor tomt med strand 50 meter bort men ändå.... Barnen måste hållas koll på 24/7 för att inte hitta på hyss eller bråka med varandra.
Tur dom är söta när dom sover iaf

Just i Sverige ses ju barn och hundar som meningen med livet (tack ateismen!) så det är klart att det blir problem när korkade narcissister ska ta hand om sina monsterungar.

Problemet handlar om felaktiga förväntningar, felaktiga motiveringar och felaktiga förutsättningar. Korkade narcissister ska inte skaffa barn, och om de ändå får barn så ska dom inte älska monstrena och de ska inte se barn som meningen med livet. Barn som får den behandling blir ännu odrägligare än vad de redan är.

Sedan att vissa fuskar genom att lämna bort ungarna till släkten visar väl vad vidriga svenska föräldrar är. Ta hand om era misstag själva utan att blanda in oskyldiga i det hela!

De första de ska göra är att skaffa bort allting med skärm i huset. Inga datorer, paddor eller telefoner till barn under 15 år! Skaffa bort era egna leksaker också. Ni är föräldrar nu - inte instamgramkändisar.

Fem veckor! Satan, du kommer behöva semester efter semestern. Gå till jobbet kommer kännas så sjukt skönt. Bara glida in på muggen i 20 minuter och sitta på mobilen och njuta av tystnaden.

Ja, sötheten när de sover, då är allt förlåtet.

När man läser den här tråden blir man mer och mer övertygad om att den verkliga semestern är när du sitter på kontoret 8 timmar om dagen och slipper ta hand om barnen. Det är också avkopplingen för dagen, att jobba. När man kommer hem efter jobbet är det kaos och arbetsbördan ökar enormt, trots att man haft en stressig och intensiv dag på jobbet. Den officiella semestern i 25 dagar verkar vara en mardröm och man längtar bara tillbaka till jobbet. Enda gången man får någon vila från barnen
är när man sätter dem framför ipaden i några timmar, då kan man andas ut när de sitter helt uppslukade av angry birds eller candycrush.

Instämmer helt här!
1.5 åringen blir alltid jättesur när han inte får riskera sitt eget liv genom att klättra på balkongen på 4:e våningen. Springa och leka tagen med sig själv i soffan (trots flertalet fall så lär han sig inte).

Varit hemma med honom nu sedan januari och längtar tills "semestern" när vi besöker sommarstugan. Där kan han få springa av sig på den inhägnade gräsmattan hur mycket han vill. Bävar dock för att han inte kommer fatta elstängslet (det är där för att hålla saker ute, inte ungen inne).

Detta är så självklart att man blir mörkrädd när man läser denna tråd.

Barn testar sina föräldrar sen är det upp till var och en hur man vill ha det.

Äntligen ett bra inlägg!

Jag satt och skumläste tråden och folk har verkligen noll självinsikt. Att barn kan hamna i trotsåldern eller går igenom udda perioder när de utvecklas, är fullt normalt. Men vissa berättelser i den här tråden och på forumet är verkligen sanslösa.

Det sorgligaste är inte deras bristande självinsikt eller att de förstör sina ungar, utan att det förr eller senare kommer gå ut över oss andra och våra barn. Det är våra ungar som sen måste integrera med dessa ouppfostrade och bortskämda barn.

Det är en av anledningarna till varför jag ordnade så att min yngsta son började med boxning i tidig ålder. För att jag ser hur barnen på dagis beter sig idag och hur efterblivna deras föräldrar är.

Jag ser barnen på förskolor idag och det är helt annorlunda jämfört med när man själv var liten. Fula i munnen, spottar på varandra, har noll respekt för fröknar och auktoriteter. Resultatet av att växa upp med föräldrar som är narcissister/självupptagna/efterblivna visar sig i jävligt tidig ålder.

När jag var barn så hade vi 1-3 dampbarn på förskolan och det var resultatet av dåliga föräldrar. Nu är 70% av dagisklasserna sådär. När man ser föräldrarna knata in på förskolan blir man inte förvånad.

Barn är en reflektion av sina föräldrar och hur hushållet fungerar. 90- och 80-talister är, generellt sett, totalt värdelösa föräldrar.