Filosofiska zombies och tänkbarhetsargumentet

Hej allesammans,

Vi kom in på det här med filosofiska zombies i en annan tråd, och jag kände att frågan faktiskt förtjänar en alldeles egen tråd. Visar det faktum att filosofiska zombies är tänkbara, att fysikalismen (den uppfattning enligt vilken allt som existerar är fysikaliskt) är falsk?

Filosofiska zombies är, som vi alla minns, fysikaliska kopior av helt vanliga människor, som inte själva har några medvetande. Min egen zombie-tvilling, till exempel, ser ut som mig, beter sig som mig, och är, molekyl för molekyl, en exakt fysikalisk kopia av mig. Men han har inget medvetande. Det känns inte på något speciellt sätt att vara den här zombien. Han saknar helt och hållet alla former av subjektiva upplevelser.

David Chalmers är en välkänd filosof som har ägnat den här frågan mycket tid och tankemöda, och han menar att det blotta faktum att vi kan föreställa oss den här typen av zombies automatiskt medför att fysikalismen måste vara falsk. Hans argument ser ut som följer:

(1) Filosofiska zombies är tänkbara (det vill säga, möjliga att föreställa sig utan att stöta på motsägelser).
(2) Om filosofiska zombies är tänkbara, är de logiskt möjliga.
(3) Om filosofiska zombies är logiskt möjliga, är fysikalismen falsk.
(4) Ergo, fysikalismen är falsk.

Vad tror ni om det här argumentet? Är det hållbart? Om inte, varför inte?

Tänkbarhetsargumentet syns mig helt ohållbart. Exempel:

Jag kan, betingat på matematiska standarddefinitioner, "tänka mig" att Goldbachs förmodan är sann, och jag kan "tänka mig" att den är falsk. Om tänkbarhet medför logisk möjlighet gäller alltså att både Goldbachs förmodan och dess negation är logiskt möjliga. Speciellt gäller att negationen är logiskt möjlig: det är logiskt möjligt att det existerar ett jämnt naturligt tal som inte kan uttryckas som summan av två primtal. Så, vad är det nu vi har bevisat? Normalt brukar man ju anse att logisk möjlighet är precis vad som krävs för matematisk existens. Har vi alltså motbevisat Goldbach, vi som sitter och hänger på Flashback? Knappast, va?

Man kan förstås invända att den här typen av logisk möjlighet inte är stark nog att medföra matematisk existens. Men, hur kan den då vara stark nog att medföra utsagor om den fysiska verkligheten, som ju är Chalmers mål?

Problemet är förstås att jag, när jag "tänker på" ett motexempel till Goldbachs förmodan, inte alls tänker på några specifika tal. Min föreställning är i själva verket väldigt "tunn" och innehåller inte den mängd information som ett riktigt motexempel med nödvändighet skulle innehålla. Man skulle med fog kunna hävda att min föreställning bara är något slags språkligt objekt, som jag förvisso kan berätta historier om men som inte alls begränsas av några aritmetiska fakta.

Och detsamma gäller förstås för Chalmers "föreställning" om filosofiska zombies: de är rent språkliga objekt som inte begränsas av några fakta. Även om hans premisser medför att filosofiska zombies är ett självmotsägande begrepp, skulle han inte märka det, eftersom

1. resonemangskedjorna som behövs är mycket långa;
2. de relevanta objekten är alldeles för komplexa att tänka på i detalj; och inte minst
3. Chalmers försöker inte ens härleda några motsägelser från "föreställningen", eftersom han vill att zombies ska vara möjliga.

Alltså och sammanfattningsvis: tänkbarhet medför inte logisk möjlighet, speciellt inte om tänkaren vill att scenariot ska vara logiskt möjligt och därför inte kommer att anstränga sig för att härleda några motsägelser.

Chalmers öppnar själv för ett experiment där man på en försöksperson byter ut neuron för neuron mot halvledare som replikerar neuronernas funktion. Om försökspersonen är vaken under experimentet så kan man samtala med personen medan neuronerna byts ut en efter en. Enligt Chalmers kommer det då inte att synas någon yttre förändring när försökspersonen successivt förvandlas från en riktig människa till en zombie.

Samtidigt säger Chalmers att han vet att han själv är en riktig människa därför att han upplever. Eftersom zombier inte upplever så vet han att han inte är en zombie.

Vad händer då med Chalmers vetskap om vi utsätter honom för det föreslagna experimentet? När experimentet börjar så vet Chalmers att han upplever. När experimentet är färdigt så ljuger Chalmers när han påstår att han upplever. Hur ser övergången ut? När övergick Chalmers från att tala sanning till att ljuga? Hur många neuroner krävs det för att framkalla genuin upplevelse? Vad händer om man stoppar tillbaka en neuron efter att han blivit en zombie? Vad händer om han istället får en neuron från en annan människa?

Menar du med ”fysikalism” detsamma som materialism?

Några frågor för att se om jag kan hänga med i vad du menar:
- vad är skillnaden mellan att något är tänkbart respektive logiskt möjligt?
- att något är tänkbart eller logiskt möjligt säger väl inget om hur verkligheten/empirin ser ut? Jag kan föreställa mig flygande elefanter utan att ”stöta på motsägelser” men det gör dem inte mer verkliga.

Problemet med den typen resonemang som ”filosofiska zombies” utgör är att de försöker angripa ett empiriskt problem med rent hypotetiska argument. Varför skulle din identiska kopia sakna medvetande?

Jag har inga problem med förklaringsmodeller enligt vilka medvetandet/det subjektiva uppstår ur rent fysikaliska/materiella processer (s.k. emergent properties). Problemet är de avarter som nedvärderar medvetandet/subjektet, eller rentav innebär att medvetandet ”bara är en illusion”. Det är att spänna vagnen för hästen. Medvetandet är ju det primära (oavsett vilka förklaringar vi har till vad det är och hur det uppstått).

Troligtvis, men låt oss för sakens skulle ändå definiera fysikalismen som en uppfattning enligt vilken allt som existerar är den typ av entiteter man studerar inom fysiken.


Om jag förstått det hela rätt, tar man reda på huruvida någonting är logiskt möjligt med hjälp av tänkbarhetstestet. Om någonting är tänkbart, är det också logiskt möjligt. Fyrkantiga cirklar och gifta ungkarlar, till exempel, är omöjliga att föreställa sig, och därför är de logiska omöjligheter. Det är helt enkelt inte möjligt att vara både gift och ogift samtidigt. Flygande elefanter, däremot, är fullt möjliga att föreställa sig, och därför är de logiskt möjliga.


Enligt den så kallade identitetsteorin, till exempel, är våra mentala upplevelser identiska med olika hjärntillstånd. Min medvetna upplevelse av huvudvärk, till exempel, är enligt identitetsteorin, identisk med hjärntillstånd H3. Det borde därmed vara logiskt omöjligt för hjärntillståndet att existera utan att huvudvärken existerar, eftersom de enligt identitetsteorin är identiska. (På samma sätt som de vore logiskt omöjligt för Samuel Clemens att existera utan att Mark Twain existerar, eftersom de är identiska).

Men det tycks inte alls vara omöjligt att hjärntillståndet H3 existerar utan huvudvärken existerar. Det tycks i själva verket vara ganska lätt att föreställa sig en varelse som är en exakt fysikalisk kopia av mig, och vars hjärna befinner sig i exakt samma tillstånd som min när jag har huvudvärk, men som inte faktiskt själv upplevelser någon huvudvärk. Och det blir ett stort problem för den som vill göra gällande att upplevelsen av huvudvärk är identiska med ett hjärntillstånd.

Den som vill påstå att medvetandet är fysikaliskt behöver alltså ta sig ann de här argumentet på något sätt. Hur kan filosofiska zombies vara logiskt möjliga, om våra mentala upplevelser är identiska med fysikaliska hjärntillstånd?

Ja men att något är tänkbart och logiskt möjligt betyder ju inte att det är faktiskt möjligt. En invändning mot zombie-argumentet skulle kunna vara att en varelse som är identisk (”atom för atom”) med en medveten människa också med nödvändighet, i enlighet med fysikaliska lagar, kommer att ha ett eget medvetande.

Att jag kan tänka mig jultomten bevisar ju inte att han existerar eller kan existera.

Absolut, och det är verkligen en tung invändning mot tänkbarhetsargumentet. Keith Frankish är en intressant filosof som har presenterat "anti-zombies" av det här slaget som en invändning just mot tänkbarhetsargumentet.

Chalmers menar dock att dessa "anti-zombies" (som Frankish kallar dem) är omöjliga att föreställa sig. Men varför han anser det har jag aldrig riktigt fått något grepp om.

Argumentet bygger på en modalitet ("Det är möjligt att det finns en individ x så att x är omöjlig att skilja från en normal människa och att x saknar medvetandetillstånd").

Det modallogiska påståendet kan vara sant i en möjlig värld. Detta innebär inte att fysikalismen måste vara falsk. Först måste man avgöra huruvida denna möjliga värld är en faktiskt existerande värld och är den det huruvida den ska ingå i domänen för formell diskussion (domain of discourse). Jag orkar inte skriva mer ingående. Men om man antar att denna möjliga värld ingår i vårt universum och att sanningsvärdet beror på referens är sålunda fysikalismen falsk (om och endast om ovanstående fetmarkerade är fallet. Det kursiverade måste alltså vara sant för att slutsatsen ska gälla).

Om jag har en ur ett fysikaliskt perspektiv exakt kopia av mig själv, så innebär ju det att även dess neurologiska uppbyggnad är identisk med min egen. Kopian bör således inte vara en "filosofisk zombie" såtillvida att inte jag är en själv. Är termen "filosofisk zombie" någonting det talas om inom vissa filosofiska diskurser eller är det ett egenmyntat begrepp?

Jag ber om ursäkt för om detta inlägg kanske ter sig lite förvirrat, jag befinner mig ej i nyktert tillstånd

Enligt Wiki verkar det vara något som Chalmers har hittat på själv.

Begreppet myntades av Robert Kirk 1974, och är idag väletablerat inom medvetandefilosofin.

https://en.wikipedia.org/wiki/Philosophical_zombie

https://plato.stanford.edu/entries/zombies/