Första barnet och nu har vi inte haft sex på ett år

Update nr 2:

Nu har vi försökt ett tag med en parterapeut och det har blivit glasklart. Min sambo har ingen sexuell lust/drift längre och saknar inte den heller. Hon är nöjd med hur det är nu, även fast hon vet att jag inte är det och att det innebär en gräns för mig. Vi delar hem, omsorg för vår dotter och sovrum, men det är som två vänner. Vi får livet att gå ihop och vardagens rutiner rullar på. Vi har haft tid själva utan barn, då har vi ätit middag, gått på bio, tagit ett bad tillsammans, men inte ett uns av försök till att visa kärlek från hennes håll vid dessa tillfällen. Hon har ingen motivation till att försöka förbättra situationen eftersom hon trivs med ett parliv utan intimitet. För henne är sex som en syssla man behöver göra, men inget som hon vill göra då det skulle innebära övertramp mot sig själv. Hon känner starkt att hennes kropp ska vara i fred och att hon blir inte det minsta attraherad av att se mig varken med eller utan kläder "det är bara en kropp". För henne är sex och romantiska känslor separat. Hon har sagt att hon upplever irritation när jag har gjort närmanden (även icke sexuellt) och att det har varit så sedan hon blev gravid. Jag reagerade med att säga "jaha, så vad vill du ha mig till då? Bara få ihop logistiken Familjen AB?" och då ändrade hon sin beskrivning efteråt till att hon känner irritation ibland, att det varierar. Dock är det alltid jag som tar initiativ till närhet, pussar, kramar, osv. Det kan vara så att hennes lust innan barn var lusten att få barn som drev på, svårt att veta innan och svårt att veta om det verkligen stämmer. Hon har nyligen sagt i parsamtal att hennes känslor har minskat, att jag känner mer än vad hon gör. Vad gäller hennes sexlust tänker hon att hon inte kommer att vara utan lust hela livet, men när den kommer tillbaka är oklart. Kan vara om 4 månader, kan vara om 17 år när vårt barn flyttar hemifrån. Terapeuten ställde på med krav att vi behöver bestämma oss för hur vi vill göra här ifrån och framåt, det landade i att vi väntar ett år till och får se om hennes lust spontant kommer. Min tanke är att det inte kommer att ske eftersom förändringar till det bättre sker inte utan ansträngning/förändring och det har vi gjort, hon vill inte försöka mer utan hoppas att det uppstår ett mirakel eller något. Eller så är hon inställd på att vi går isär och vill inte vara den som lämnar. Det verkar som att det går åt helvete och jag har verkligen försökt lösa det här.

Ser en och en annan kommentar som kräks över mitt inlägg "ugh ni män vill bara ha sex" och jag vill bara vara tydlig med att för mig är sex något som är kopplat till kärlek, närhet och bekräftelse från min partner. Jag har aldrig tagit hem någon från krogen eftersom det skulle då vara utan känslomässig relation och då kan jag lika väl lösa det på egen hand. Jag har uppenbarligen mer lust än min sambo, men det verkar som att våra individuella förhållanden till sex är fundamentalt olika och det blev uppenbart efter att vi fick barn. Då försvann "motorn" i sambons sexlust, eftersom hon ville ha barn och för det behövs sex (så verkar det faktiskt vara i det här läget). Jag vill inte bara ha sex i en relation, men jag vill inte vara utan det heller.

Jag är i precis samma situation just nu. Jag är kvinnan i detta fall.

Jag fick nyss mitt första barn, det är min makes andra. Vi var tillsammans två år innan barnet föddes.

Egentligen älskar jag att ha sex. Jag är verkligen inte asexuell, jag har haft mycket sex med många olika partners i mitt liv. Jag älskar även min man och jag skulle inte säga att mina känslor har försvunnit sen graviditeten, däremot sexlusten. Den är typ som bortblåst. Vi har haft sex några få gånger sen barnet föddes, och fysiskt känns det som vanligt. Jag är fortfarande attraherad till min man men det är på ett helt annat sätt nu. Jag har liksom ingen lust. Jag älskar att mysa och när vi umgås men sex känns helt plötsligt onödigt för mig.

Kanske är det så, att jag omedvetet ville ha mycket sex innan graviditeten, för att jag ville bli gravid? Det låter ändå orimligt för mig, eftersom vi inte fick barn på naturlig väg. Antagligen hade vi mer sex då eftersom vi nyligen hade träffats.

Jag tror att jag kan förstå din tjej. Det handlar inte om att man inte VILL ha sex i sitt liv. Jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka sexlusten. Men man har ingen lust och ingen ork. När bebisen sover så vill jag allra helst kolla på tv, vila och få ha min egentid. Det känns nästan som att vi skulle slösa bebisfria tiden genom att ha sex. Jag hoppas verkligen att det ändras!

Min man är tålmodig som tur är! Ibland har vi sex för hans skull, han behöver ju inte veta. Jag tycker din tjej kunde vara lite mer förstående. Om man är trött så kan man ju ha ”enkelt” sex, kanske bara smeka varandra lite eller nåt sånt. Hon måste förstå att detta kan ta kål på er familj. Sex ÄR en anledning att separera, om det inte funkar. Du måste ha mer tålamod och passa på att göra annat under tiden. Om du skaffar lite nya intressen eller går ut mer med vänner så kanske hon kan få ”sakna” dig lite och bli mer sugen.

Som man känner jag igen allt du skriver... Jäkla konstigt hur de förändras så mycket för kvinnan. Tycker de flesta män har exakt samma sexbehov som innan men kvinnas verkar bara dö ut?