Citat:
Ursprungligen postat av
telepati
Jag vet inte hur det ser ut nu. Jag har tagit bort alla nummer och själv bytt till ett nytt. På slutet fick min favoritkran slut, men vet inte om det var tillfälligt. En annan höjde priset med 100 kr och en tredje sa att kvalitén var sämre.
Ja, det är verkligen en lek med döden. Många vänner har dött på den kombinationen. Jag går en behandling nu och kämpar stenhårt för att få ett bättre liv. Allt gott!
Låter som du har en plan och det genuint glädjer mig. Håller med flera tidigare i tråden att din retorik är fängslande på något sätt.
Någonsin funderat på att skriva en dystopisk melankolisk bok i stil med Ray Bradbury - Fahrenheit 451 fast med influencer från dina egna känslor, upplevelser och erfarenhet? Du har uppenbarligen en talang.
Om inget annat bara skriva för din egen skull och om verket sedan publiceras eller ej är upp till dig.
Kan vara en läkande process att få skriva av sig. Fundera på det!
Citat:
Ursprungligen postat av
MasterTech
Välskriven rapport!
Så pass välskriven att jag trodde du var fejk och kände mig tvungen att kolla din historik - trodde lixom att man var så pass nedgången att man inte kunde skriva så bra när man horsat (så där lärde jag mig nått nytt).
Människor är olika, jag känner bara en obeskrivlig vilja/kraft att ta mig igenom det, när motgångarna kommer - och då utan yttre hjälp.
Vet inte om du känner till gamla flashbackaren "Rockdoll" Jonna Solmér, även känd som Doris från lilla jönssonligan. Hon tog en jur. kand som aktiv horsare och utbildar sig numera till socionom. Var även en jäkel på att skriva bra texter på flashback för ett decennium sedan och på sin blogg, se om du hittar den.
Hennes sambo är Fredrik från "Heroin the movie" (länk:
https://www.youtube.com/watch?v=NVdLjKmnEeg) som framstår som rena stolpskottet i dokumentären och ser inte alltför intellektuell ut idag heller men som nu utbildar sig till jurist. I Fredriks fall tror jag att det mer handlar om viljekraft att förändra sitt liv medan i Jonna och TS fall så tror jag dessa två har skrivandet i sig naturligt, om än finslipat med åren, och är naturligt intelligenta och intellektuella.
Heroinister är inte alltid lågbegåvade utan problemet är att de ofta har svårt att hantera sina känslor, trauman och aldrig känt att man passat in, förstådd eller varit i en gemenskap även om man har ett stort social umgänge om du kan förstå eller relatera till den känslan?
När man tar sin första fix eller bloss känner de flesta "nu är jag mig själv, nu är jag hemma" eller ännu bättre som TS beskrev det med en varm kram.
Jag själv är medelbegåvad med IQ på ca 116, 15,44 i snittbetyg och börjar förhoppningsvis att läsa på universitet till hösten medan min bästa vän som jag jagade draken med första gången var särbegåvad med ett IQ på över 130. Tyvärr dog han 2018 pga svårigheten att hantera sina känslor, barndom men framförallt känslan att aldrig känna sig hemma som till slut resulterade i en överdos av just heroin och benzo.
Heroin är den drog som förstör kroppen minst dessutom, du "bränner" inte sönder hjärnan som man gör på crack, tjack och andra centralstimulerande, det enda som sker är att hjärnan temporärt slutar tillverka endorfiner då hjärnan får dessa i överflöd av heroinet. Det är främst livsstilen som sliter på en heroinist men är man en välfungerande heroinist hade du aldrig kunnat se det på personen som förmodligen t.ex TS och mig.
Man kan bara ibland framstå som väldigt slö och trög när man är horsad och sitter och noddar, mumlar och har sig. Speciellt i kombon med benzo som för övrigt är livsfarlig och har kostat många livet, har själv varit nära flera gånger just med den kombon.
Enligt mig är det stor skillnad på heroinister och till exempel tjackisar. Om jag ska generalisera så är heroinister oftare mer intellektuella men känsliga individer än vad tjackisar är men nu generaliserar jag grovt också.