Inger Haraldsson segrade i Patentbesvärsrätten. Hon får ta det adliga namnet Silverklinga. Tillsammans med Joakim Fagerström ansökte hon att få ändra till efternamnet Silverklinga.
Riddarhuset protesterade. Men förgäves. Inger Silverklinga kan därmed bära samma släktnamn som Silverklinga som blev adlad på 1640-talet. Helt enkelt tack vare att Silverklinga inte lyckades yngla av sig. Släkten dog ut 1698.
Så formellt lagligt sett så går det att adla upp sig.
Men informellt kan det skapa problem och som många här verkar tycka, så har det en smak av bedrägeri.
Men pryder sig med lånta fjädrar, som jag skrev i mitt första inlägg.
Realtid skriver om detta under rubriken
Fritt fram för bluff-adel
https://www.realtid.se/fritt-fram-bluff-adel
Samtliga släktnamn inklusive de utdöda 2 300 stycken, ungefär, finns samlade i Gustaf Elgenstiernas verk Svenska adelns ättetavlor (utgavs på 20- och 30-talet) som finns på KB och även i Riddarhusets bibliotek, som är öppet för allmänheten.
Huruvida utdöda adelssläkter ska uppfattas som allmänt kända (och därmed inte möjliga att ta), styrs av om de finns omnämnda i uppslagsböcker som Nationalencyklopedien, Svensk uppslagsbok, Nordisk familjebok, Svensk biografiskt lexikon och Svenska män och kvinnor med flera.