Citat:
Ursprungligen postat av
Jof
Kanske mer än smaklöst. Man gör sig skyldig till en felaktighet. Man låter påskina att man i sin ätt har någon som getts ett visst privilegium som gått i arv. Ett privilegium i utbyte mot att fullgöra en tjänst (oftast militär). En felaktighet i personens CV.
Söker man sig till den militära banan (som en nämnd här) så kan detta uppfattas som en ärftlig positiv merit. Som sen visar sig vara påhittad. Allvarligare än dålig smak.
Hur ser du på så kallade "bortglömda" ättgrenar, Forstenaätten och dylikt, anser du att dessa har rätt att framhäva sitt fäderneursprung (trots att dessa levt som ofrälse i flera hundra år)?
Hur är det med oäkta barn till en adelsman, ska dessa oäktingar, som bevisligen härstammar från en adelsätt (erkända av adelsmannen), exempelvis den utslocknade adelsätten Eneskjöld kunna få uppta ättnamnet?