Vill folk verkligen se alla dessa reality- docu-tv program? Varför görs så många?

Jag har stört mig i flera år på detta fenomenet reality- docu-tv program.

Alltså där man filmar personer som gör saker på "riktigt" och gör program av det istället för att göra program/ serier av någonting uppdiktat.

Det är personer och kändisar som; lagar bilar, bygger bilar, renoverar hem, bygger om hem, flyttar hela hem, bygger motorcyklar, bygger akvarium, bygger trädkojjor, städar sitt hem, säljer sitt hem, letar och köper hus och lägenheter.

Folk och kändisar som lagar mat, bakar, driver pantbank, köper aktionsförråd, driver kass restaurang, jobbar på flygplatser, blir vräkta, hamnar i häktet, jobbar som polis, jobbar ordningsvakter, överlever på en ö, kör långtradare, har bondgård och söker partner, driver en farm, tjafsar och super på lyxhotell, blir instända och filmade i ett hus i 3 månader.

Folk och kändisar xom jobbar på förlossningskliniker, tävlar i tatuering, gör om folks tatuerungar, sjunger i kör och tävlar, dansar och tävlar, date-ar, söker kärlek, bantar, tränar, gråter ut hos tv-psykolog, sjunger andras låtar, gissar vem som bor i ett hem, skuldsanerar och fixar sin ekonomi, är unga mammor, planerar brölopp mm mm.

Listan över (usla?)ideér tar aldrig slut. Min frågar är, varför har tv blivit så här? När jag växte upp och såg på tv på 70 och 80-talet fanns knappt detta tv-fenomen.

Och är detta vad folk vill se? Är det därför all denna skit produceras?

Eller är det för att det är billigare att göra än "riktiga" program så som dramaserier, tv-filmer, deckare, krimserier, polisserier, andra serier, dokumentärer om djurliv, rymden, natur, vetenskap, samhälle och politik, konserter?

Är det jag som är konstig eller är denna skit vad folk vill se?

Vad tror ni?

Själv hatar jag sådana dokusåpor och undviker dem allt vad jag kan. Värre är det sen när de som deltagit blir superkändisar.

Programmen är lite som snabba kolhydrater: Lätt att ta till sig, kräver lite av tittaren och ger grund visuell njutning.

Jag kan bara hålla med TS!

Jag avskyr alla dessa reality-program, vissa kan jag dock se för att skratta lite nedlåtande åt folk som inte förstår bättre när de är med, och jag skäms för det 🙈

Jag saknar riktiga serier som "Dallas", "Revenge" mm, jag förstår att alla inte tyckte om just de serierna, men serier som går i den stilen vill jag ha mer av 🙂

Inte sett något av dessa program på 10 talet år senast jag såg en dokusåpa var Percys Pågar och det måste vara snart 20 år sedan. Tv var bättre för med Hemsöborna och Hem till Byn och Varuhuset och naturligtvis Rederiet

Jaaa! Rederiet!

SVT började visa om den här för ett tag sedan men slutade mitt i en säsong... 🤨

Alla 20 säsonger finns på Öppet Arkiv bara att börja plöja igenom säsongerna .

Vet, pga syn mm vill jag se linjärt...

Men tack iaf 😍

Folk har inga kompisar. Människorna i realityserier blir surrogat för sociala integrationer. Wahlgrens (och amerikanskan med den feta röven) blir människors låtsaskompisar.
Det är sorgerligt. "Twitter-horan" Bianca ingrosso har 1.1 miljoner följare någonstans läste jag. Twitter kanske?

Jag såg Ozzy några ggr. Tror är den enda jag sett. Fast då gillade jag musiken långt innan.

TV har sedan urminnes tider handlat om att sälja reklamplatser. Då måste man appellera till människans mest djuriska sidor. Sannigen är att vi vill se sådana som oss själva kämpa, misslyckas och eventuellt, till slut, lyckas. Det triggar belöningscentret i oss, vi blir gråtmilda och därför mer mottagliga för företag och deras reklam.

Du behöver inte ens en bra idé för att sälja den här typen av koncept till företag för reklamplats. Det viktiga är att mottagaren, den presumtiva konsumenten, hamnar i samma stadium som en pundare som får sin dags första dos affe. Du ska bli en zombie, men du ska också belönas för din slavmentalitet. Då är du som mest mottaglig för reklambudskap.

Lite nyfiken bara, vem syftar du på i "amerikanskan med den feta röven" ?

kim kardashian