Citat:
Ursprungligen postat av
HalvtRaett
Hej!
Angående första punkten vet jag att det är stor skillnad i USA gentemot Sverige. Lite av två extremer på olika sidor av skalan. Förstår dock inte vad hur det är i Connecticut har att göra med hur det är i Sverige. Ni kan avsluta anställningar när ni vill, i Sverige är det extremt svårt och HR blir inkopplade i fall av misskötsel m.m. Skulle säga att det är oerhört få chefer som kan driva ett personalärende som slutar med att en person faktiskt får gå själva, från början till slut och utan att gå i arbetsrättsliga fällor som skulle kunna riskera att ge företaget höga böter. För att ge ett exempel som återkopplar till det du skrev.
Angående rekryteringen, nej. Återigen så kanske det är så i USA, men så ser det inte riktigt ut i Sverige. Även om många företag outsourcar stora delar av sina rekryteringar så stämmer det helt enkelt inte att det sköts helt och hållet av rekryterings- och bemanningsföretag. Det är några enstaka procent på arbetsmarknaden som är anställda via bemanningsföretag. Vet inte hur stor del av rekryteringar dessa företag står för.
Vad menar du i för typ av konflikter? Pratar vi t.ex. samarbetssvårigheter mellan chef och medarbetare kan jag tänka mig att vissa HR-personer för ofta går in och uppenbart ställer sig på chefernas sida när fokus kanske borde vara mer på att vara en neutral tredje part med målet att lösa konflikten och hitta sätt för hur man ska kunna jobba tillsammans framöver. Pratar du förhandlingar med facken, oavsett om de driver något själva eller åt en medarbetare, så kommer vi alltid vara på arbetsgivarens sida, korrekt. Är det något där vi anser att vi (arbetsgivaren) har gjort fel eller som inte är värt att slåss för kommer det tas internt innan förhandlingen. Men annars representerar vi arbetsgivaren i denna typ av konflikter.
Förlängd arm av företaget, oklart vad du menar. Vi är som jag tidigare sagt arbetsgivarrepresentanter. Man kan väl säga att du är en förlängd arm av företaget i dina chefsroller också?
Tack för ditt svar.
Jodå alldeles sant, i mina chefsroller är jag definitivt en förlängd arm av mitt företag och det är väl så det måste vara va? Men jag vill hävda att det är skillnad på en chefsroll (executive) och HR (judicial/passive), eller hur?
Har erfarenhet från en radda arbetsmarknader (England, U.S.A. etc.) inklusive den snåriga Svenska arbetsmarknaden, LAS, sist-in-först-ut och inte minst fackets starka roll - på gott och ont.
Ville bara nyansera diskussionen lite. Jag tror inte heller att situationen i Connecticut kan jämföras med Sverige....ännu. Men det är dit Ni (tyvärr) är på väg.
Angående rekrytering, är inte Annie Lööf och centerpartiet i full färd med att demontera AF ?
Vad det gäller arbetsplats "konflikter", avskedande o. dyl. så tror jag nog att det kan bli
nog så snårigt i U.S.A. som i Sverige - om inte värre.
Det är inte ovanligt att "
wrongful dismissals slutar i civilrättslig domstol. Och som Du känner till, skadestånden här borta kan vara
löjligt höga. Så företag är försiktiga av bara DEN anledningen.
Så låt mej sluta med att fråga Dig igen - tror Du inte att HR har spelat ut sin roll ?