Omskrivet krigsbrott under militärövning (?)

Jag tror inte detta ska vara i kriminalhistoria då jag inte vet om nån anmälan gjorts eller om ens brott egentligen är begånget.

Jag blev nyligen påminnd om en gammal släktskröna. "Krigsfångar" ska ha "avrättats" under en svensk militärövning. Stor uppståndelse, omskrivet i tidningen Se. Den ansvarige ska ha uttryckt att 'det är så det går till när det är på riktigt' eller liknande. Min tolkning är att detta skedde under 60-talet.

Tyvärr har närmre detaljer fallit i glömska.

Nån som var med och minns? Nån som har kvar tidingen? Det var ju lite liv på 90-talet kring skenavrättningar och förhörsmetoder men det gick tydligen bra att skapa rubriker även tidigare?

Jag vet att värnpliktsnytt år 1982 gjorde ett reportage om kustjägarnas fångförhörsövning då förhörsledarna utsatte de värnpliktiga för tortyr, alltså inte "tortyrliknande metoder" utan gammal klassisk hänga upp fångarna i armarna i timmar och spöa dem med käppar-behandling

Det här spred sig så klart till mer etablerad media, typ Aftonblaskan och Excessen, vilket i sin tur spred sig till världsmedia, Sovjetunionen och USA uttryckte bestörtning över hur bestialisk behandling svenska vpl-män utsattes för.

Det har säkert inträffat liknande saker förut.

En pluton ur Arméns jägarbataljon låtsades avliva skadade under en övning 2007 minns jag, det blev minst sagt ett jävla liv om det.

2007-fallet har jag inte hört talas om får jag erkänna. Fallet jag menar berättades om för mig runt 2000 och jag baserar uppskattningen om 60-talet på berättarens ålder och vederbörandes typ av släktskap till den skyldige. Se gavs ut 1938-1981.

Försvarets Tolkskola var en liten harmlös benämning på en versamhet som innehöll betydligt mer än namnet antyder. Dit samlades landets språkbegåvningar som fick förkovra sig i Warsawapaktens olika språkområden. Företrädesvis ryska polska tyska . I utbildningen ingick även förhörsteknik och det väckte alltid en del rabalder när de fick praktisera sina färdigheter vid större övningar.

Truppslag eller typ av förband nämndes inte i fallet jag söker information om. Jag har bara antagit att det var armén. När jag började ställa frågor fick jag snart intrycket att berättaren ångrade att något alls sagts. Finns det en artikel nånstans så borde det ju gå att verifiera ändå.

Vadå, tillfångatagna kamrater kan man räkna med att de kommer torteras. Alla kommer snacka, den som säger annat har aldrig tagit en snabbkurs i personbaserad underrättelseinhämtning. Beroende på situation är det mest humana att avrätta skadade kamrater om de inte kan följa med eller återgruppera till stödförbanden.

I det tidigare stormaktskriget kanske det spelade mindre roll, men i dagens läge med all polisiär verksamhet och rena antiterrorräder bakom fiendens linjer vore sådant rent av förödande. Då förlorade man inte bara kamraten utan även hans familj, vänner och hans kollegor(s), vänner, familjer osv. Oacceptabelt, väx in i verkligheten.

Det är ändå en inställning som inte ser så bra ut på löpsedlarna.

Samma med min släktings krigsfångar. Dåliga rubriker. Jag är nyfiken på vad som skrevs och vad som hände.

Jag har för mig att det ts efterfrågar behandlades i tv-serien svenska hemligheter.

Litet old-school taktik i detta:

Den gängse lösningen på detta är att man räknar med att den som tagits (oavsett hur) kommer att avslöja vad denne vet. Det finns så pass goda möjligheter att ta fram sådant att inga förband räknar med att någon kan vara tyst någon längre tid under förhör. Motmedlen är att verka obemärkt (flyttar kanske fram tiden för ett förhör=köper tid) eller stå ut så gott det går tills man måste ge efter (köper tid). Men att låta sig torteras under tystnad tills man döden dör går inte, och förväntas inte. Alla förband utsattes inte för Tolkskolans förhörstekniker, men de som gjorde det visste att det inte går att vara tyst i längden - utan kamrattortyr (vad gör du när en galen yxman hugger handen av din kamrat, och förhörsledaren ber dig berätta, innan man tar resten av extremiteterna?), skenavrättningar, vattentortyr, skopolamin (eller andra droger) - med sådant med i spelet talar precis alla.

Allts räknar alla förband som hamnar i det läget med att alla planer och lägen är röjda, och så får man planera om. Man kan förlora upplag, man kan behöva gå stora omvägar.

Att skjuta sina egna är inte att rekommendera. Den som beordrar detta lär få svåra problem med befälsföringen därefter. Bättra att bära dem, även om prognosen är "mindre bra". Dör de av brist på vård är det acceptabelt.

Att skjuta fångar är en annan sak, rent moraliskt kan det kanske försvaras, även om det är ett krigsbrott. Sådant (motståndare som ger sig) får man lösa på annat sätt, i värsta fall får de gå fria (efter att man avväpnat dem).

På övningar fanns det alltid de som skulle vara litet tuffa och föreslog "nackskott" som lösning på fångfrågan. Det här tog övningsledningen alltid itu med direkt.

Ja. Tilläggas kan, om vi tar upp de verkliga historiska skarpa lägen, tex under ww2, det var vanligt med att man förhörde fångarna och eller tog "tungor". Dessa berättade i allmänhet fritt. Tortyr behövdes inte, möjligen en antydan att tortyr fanns med i redskapslådan.
Tvärtom, att hålla en hygglig och avspänd, ja kollegial atmosfär gav här ofta bättre resultat än stränga förhör.

Eventuell tortyr vid fronterna var sällan som förhörsmetod, utan vanligen enkom för att djävlas. Finnarna gjorde det inte, men både de ryske och de tyske kunde.

Den förhörstortyren och eller hårda förhör som däremot var vanlig, var tortyr av infångat motståndsfolk. De flesta gav upp efter ett tag, bara några få höll ut.
Det gäller att köpa tid som sagt ovan. Kamraterna i motståndsrörelsen vet ju i allmänhet att man togs, så det är viktigt att de får någon dag på sig att försvinna, att stänga ner mötespunkten etc...

En stor svårighet med att hålla ut tills döden inträffar som en befriare är att man tenderar att bryta samman strax innan döden inträffar, när man inte längre vet vad som pågår... Och då brukar man spilla ut ändå...
All plågan blir därmed förgäves...
Såvida inte motståndet gick ut just på att köpa tid och rädda de andra...

Egendomligt nog, skopolamin och andra sanningsdroger förekom inte så ofta. Fastän de fanns, och morfin var ju allmänt tillgängligt både på sjukhusen och bland frontförband.
Det som däremot kunde förekomma är att man bjöd på en rejäl dosis vodka / schnapps...

TS hittar inget i programtablån som pekar på det, om det är M3lker Beck3rs serie du menar. Det närmsta jag kommer är "A och O i ett fångläger" och möjligen "SKJUT´N I RYGGEN BA" ur kortfilmsserien "Melker pratar om en grej".

Jag kan minnas fel