Hur mår den kulturintellektuelle idag?

Kan tillägga att jag har loggat ut från Facebook, aldrig haft instagram eller twitter, och i princip ALDRIG ser några djuplodande nyhetsreportage, politiska reportage el dyl, aldrig tar del av "kulturella" texter såsom ledare eller debattartikkar i DN.. Det är väl mitt främsta överlevnadstips för intellektuella: läs böcker, skit i debatterna. Man blir dum i huvudet av sånt.

Jag får mina nyheter genom att skumma igenom expressen.se. Det är tillräckligt deprimerande och sällan intressant.

Svar ja. Bara dialekten sätter ju ribban från start.

Den svenska kultureliten är rödingar hela bunten och njuter när de ser sina bundsförvanter från BLM och AFA attackera vita människor och civilisation. Nästa fråga?

Så länge det finns knulla så mår den intellektuelle bra. Är du man handlar det om hur många du knullat. Är du kvinna handlar det om vem du har knullat. Så är det intellektuella levernet i den gyttjiga göl vi känner som det svenska kulturlivet.

Vad snackar ni om..
Det är ju rätt stor skillnad på populärkulturen och finkulturen

De mår bra. Definitionen på en kulturintellektuell är en vänsterdåre som tycker om att läsa i kulturböcker som andra vänsterdårar författat. De kan inte observera kultur eller konst utan att det blir en kommunistisk händelse. Jag tror inte de får ut något av kultur och konst egentligen. Helst vill de jobba som torterare i Kambodia.

Att vara en offentlig intellektuell i ordets sanna bemärkelse idag är att röra sig genom ett skär fullt av vassa grund och bottenminor. Problemet är att om man inte berör samtidens stora lögner gör man sig också i realiteten inaktuell och oväsentlig. Men berör man samtidens offentliga lögner tystas man och förlorar allt. Välj själv.

Det finns så ofantligt många offentliga lögnballonger som det aldrig spräcks hål på idag. Det närmaste man kan se av beröring av dessa lögner från etablerat håll är människor som Houllebecq, som klarar sig undan i kraft av sin egen legendstatus, talang och att han i praktiken inte har någon sådär väldig genomslagskraft inom mainstreamlagren. Men t o m han nämner icke dom mest vitala delarna av varför samtiden ser ut som den gör.

Gör att nätets dragningskraft blir starkare och starkare och dom stora institutionernas samtalsarenor tappar attraktionskraft. Allt medans samtiden dras djupare och djupare ner i det svarta hålet.

Det tror jag inte dom vill. Däremot låter det som att du gärna skulle tortera en "kulturintellektuell".

Dom mår nog inte sämre nu än dom gjorde för sextio år sedan, då alla satt hemma i hyresrätten och rökte, med Thore Skogman på TV:n och ett obrutet uppslagsverk i stringhyllan, som dom köpt av en dörrknackare (mest för att dom inte vågade säga nej).
Inte en käft läste "tung" litteratur på den tiden. Kulturmännen levde mest på bidrag och på att biblioteken köpte in det som BLM (inte black lives matter) rekommenderade. Har själv kollat lånehistoriken på en del "tunga" böcker från sextiotalet, och noterat att det är typ sex personer som lånat boken på sextio år, i ett helt län.
Förr saknades det debatt, fullständigt. I ett kulturlandskap där det skriks och kastas bajs, så har man i alla fall en chans att orientera sig. De flesta av mina favoritförfattare (och musiker) har jag upptäckt genom att någon gapig aktivist velat förbjuda eller "röka ut" vederbörande.

Jag blir nyfiken. Kan du räkna upp några?

Vill inte outa mig allt för mycket, så du får ett PM.

Johan Hakelius lyckas rätt bra med den konsten. I lagom doser avtäcker han tabubelagda ämnen, för att sedan retirera en smula till mer banala områden. Elegans på slak lina ..