Lite jag inte förstår riktigt ... [Varför röstade så många tyskar på nazisterna?]

Jag har funderat ett tag nu på detta , Varför blev det Hitler och nazisterna som gick segrande ur den tyska krisen i början av 1930-talet och inte kommunisterna ?
Och var det något särskillt i hans propaganda som gick hem hos tyskarna ?

Sedan kan man vidare koppla detta till en annan fråga , om nu ett av det moderna rättsamhällets grundider är tron på människors lika värde , Hur kan man då förklara att ett kulturellt högstående land som Tyskland kundde finna sig i nazisternas behandling av judarna ?

Det var de borgerliga som tänkte sej att använda sej av den nyttiga idioten för att skydda sej mot just kommunisterna - tyvärr föll de på eget grepp när de satte gamen att vakta maten.

En stor och komplicerad fråga. Generellt sett kan man säga att nazisterna lyckades mobilisera ett bredare politiskt stöd än kommunisterna. Många väljare så dessutom socialisternas internationalism som lite av landsförräderi.

För mer info läs den utmärkta artikeln

Who Voted for the Nazis?

som reder ut vem som röstade på vem. Jag citerar:

People were more likely to vote Nazi if they were Protestants from rural areas and small provincial towns, especially if they were from the middle classes and if they were female and young. Workers, Catholics, those from the big cities and the unemployed did sometimes support the party; but they were under-represented in the ranks of Nazi voters.

Hence the rise of the Nazis made only a relatively small dent in the support of the KPD [Kommunistische Partei Deutschlands] and SPD [Sozialdemokratische Partei Deutschlands]. Recent research in Saxony has shown that Nazi success among the workers was only significant in areas where the socialists had not penetrated. Nevertheless the Nazis, despite being under-represented among some sections of society, did receive some support from across the community.

The Nazis were therefore a Volkspartei, not in the sense that they won massive support from each group in society but in the sense that they attracted some support from every group, from both sexes and from the older as well as the younger generation. Even so, they did not achieve a majority. It took the decision to make Hitler Chancellor in January 1933 and then the Enabling Act, following the Reichstag fire, before Hitler could achieve real power.


Processen gick långsamt, och det var givetvis farligt att kritisera regimens politik (många regimmotståndare avrättades). Att organisera en politisk opposition var svårt, för att inte säga omöjligt.

Men även traditionella fördomar om judarna spelade in. Nazisternas antisemitism hade sina grunder dels i kristendomen, och dels i 1800-talets "vetenskapliga" rasbiologi och socialdarwinism. Det var med andra ord inga helt nya idéer som nazisterna behövde tvinga på folk, utan de kunde bygga på fördomar som redan existerade.


Stämmer delvis, men som artikeln ovan visar så var det inte bara borgare som röstade på nazisterna. Myten om storföretagens stöd till nazismen stämmer heller inte.

Däremot så gjorde Hitlers roll som antikommunismens förkämpe att det blev lättare för honom att bilda allianser med andra grupper i samhället, t ex den mäktiga tyska militären. Utomlands var det också en stor fördel eftersom västmakterna ville ha Tyskland som ett värn mot Sovjetunionen och därför tillät Tysklands återupprustning (som var ett brott mot Versaillesfördraget).

Självklart var det inte bara borgare som röstade på nazisterana men det var de borgerliga under von Papen som gjorde en uppgörelse med nazisterna för att visa en enad front mot vänstern. Det var i samband med detta von Papen fällde det berömda yttrandet att han hade "ramat in" Hitler. Det blev snarare tvärtom.

Sedan hjälptes högern och nazisterna av att den tyska vänstern var så splittrad, många kommumister såg socialdemokraterna som värre fiender än nazisterna.

Tysklands kommunistparti tog order från Moskva och dom fick inte samarbeta med sossarna även om dom ville det.

Gemene man i Tyskland var ofta mer rädd för kommunisterna är för nazisterna. På 30-talet hade ju nazisterna inte hunnit göra bort sig ännu.
De tyska kommnisterna däremot hade ju försökt sig på ett (iofs tämligen oproffsigt) revolutionsförsök 1919, och sedan hade ju folk sett hur det gick till i Sovjet, så många var nog rätt skeptiska till kommunisterna.

Tyskland på 20/30-talet var en väldigt nybliven demokrati, där demokrati var mer eller mindre påtvingat efter ett förlorat krig (Irak, någon? ).
Tyskland var ju ett antal småstater fram till 1871, då det enades. Enandet ledde till problem, eftersom den stat som stod för enandet var den mest militaristiska och totalitära av de tyska staterna, Preussen. Så den nya tyska statsbildningen ärvde ett väldigt auktoritärt och militaristiskt system. I princip:
Påtvingad demokrati + auktoritära militarisktiska traditioner = bra grogrund för totalitära rörelser.

Lenins massakrer i Ryssland skapade allmän avsky och det faktum att många ledande kommunister var judar gjorde det lätt att lägga ihop 2 och 2 så att säga. Mittenpartierna hade misslyckats grovt ekonomiskt under depressionen. De var utrikespolitiskt förnedrade. De löd under en författningen som fienden hade instiftat och som fienden sög ut genom oskäliga skadeståndskrav.

Det var inte konstigt att folk sökte ett tredje alternativ mellan Lenins massmordskomunism och fiendens korrupta ockupationsdemokrati. Monarkins återkomst var väl otänkbar efter kejsar Wilhelms katastrofala världskrigsmisslyckande.

Sossarnas och skyddskårsgruppernas och militärens massaker på dom tyska arbetarna byggde upp ett hat mellan sossarna och kommunisterna som låg dom i fatet då Nassarna senare stack upp skallen.
Det har kommit en historiebok om den tyska "revolutionen" som Sossarna förråde och mördade arbetarna som ville ha demokrati och inget nytt Ryssland, men jag har glömt vad den hette men det kanske någon annan vet namnet på den.
Så genom att Sossarna ställde sig på borgarnas sida i den konflikten så var det ju ingen som litade på sossarna då Nassarna stack upp sitt fula tryne, så man kan säga och det säger dom i boken också att det var Sossarnas förräderi och kapitalisterna som hjälpte Hitler till makten.

Skall försöka fylla i lite. "Tron på människors lika värde" (vad det nu skall betyda) är i förhållande till rättsfilosofin framförallt en efterkrigsvidskepelse, och som det förefaller en slags utvikning på naturrätten som den återkom i samband med Nürnbergprocesserna. 1920- och 1930-talets människor, som levde i en mer vetenskapligt förankrad tidsålder, hade ingen användning av sådana föreställningar. Applicerat på nationalsocialismen och kommunismens nederlag i Tyskland blir frågan alltså lite anakronistisk och så att säga irrelevant.

Enligt mig "fann sig" tyskarna i behandlingen av judarna av främst två skäl:

1) Judarna sågs som ett inre hot mot den nationalsocialistiska revolutionen, Tyskland och Europas kultur/framtid överhuvud. Denna upplevelse förstärktes sannolikt av, som det uppfattades, judars påtagliga kampanj mot Tyskland och nationalsocialismen. När kriget kom ansågs det som framhetsat av starka judiska intressen i framförallt England och USA (det var i alla fall Hitlers syn på saken). De måste därför avskiljas ungefär som japanerna i USA.

2) Den förmodade förintelsen av judarna var inte allmän kännedom i Tyskland förrän efter kriget. Deportationspolitiken och koncentrationslägren kände man givetvis till, dock inte att destinationen skulle vara gaskammare, massmord genom elektrifiering, ångning (sic!) eller vad det nu kunde vara. När sådana rykten spreds ansåg de flesta som kom i beröring med dem att det rörde sig om fantasier eller fientlig propaganda (liknande rykten hade spridits av de allierade under första världskriget, t.ex. tillverkning av tvål från människor).
Frågan bör vidare sättas i samband med vad som var den offentliga antijudiska politiken i Tyskland under nazismen. Fram till kriget hade avsikten varit att judarna måste förmås att lämna Tyskland, t.ex till Palestina. När kriget var igång försvann den möjligheten, och en temporär lösning blev då att placera judarna en masse i koncentrationsläger eller deportera dem "österut", m.m.

Jag orkar inte helt ut förklara varför jag tror att nazisterna fick det stödet de fick, men googla på ordet "dolkstötslegenden" så får du upp flera bra sidor som kortfattat beskriver en nyckelfaktor till varför det gick som det gick.

Som sagt, kolla länken "Who voted for the Nazis?" ovan. Det som gjorde nazistpartiet stort var att de hade ett ganska brett stöd från de flesta grupper i samhället. Deras väljarbas var alltså större och bredare än socialdemokraternas och kommunisternas. Arbetarna i städerna röstade i huvudsak på SDP och KDP (se ovan), men nazisterna lockade många andra grupper som t ex kvinnor och folk på landsbygden och i småstäder.

Nazisterna gjorde alltså inga större inbrytningar hos socialdemokraternas och kommunisternas väljare (även om många arbetare röstade på nazisterna), men de lyckades mobilisera andra stora väljargrupper som inte hade starka partilojaliteter (framförallt kvinnor). Nazisterna förlitade sig inte på en samhällsgrupp, och det ökade deras potentiella väljarantal.

Varför accepterade tyskarna övergång till nazistisk diktatur?
Jo, för att "demokraterna" (nåja, brogarna och sossarna) redan infört den! Presidenten använde undantagslagar för att se till att borgare och sossar kunde regera trots att de var i minoritet i parlamentet! NSDAP var största parti sen 1930 och tillsammans med kommunisterna hade de majoritet. Steget att förbjuda kommunistpartiet och andra åtgärder av Hitler som ny rikskansler var därför litet. Tills han blev rikskansler så hade Hitler förbud att tala i Tyskland och det var olagligt att bära bruna skjortor!

Samma fälla går Sverige in i idag. Genom att inskränka demokratin i avsikt att bekämpa opposition (som t.ex. natuionalisterna), så öppnar man dörren för en nationalistisk diktatur. När nationalsiterna tar makten så kommer de att fortsätta samma diktatoriska fasoner. Eftersom de står utanför systemet så kan de smärtfritt avskaffa korruption som etablissemanget profiterat på och därmed effektivisera ekonomin, lösa sociala problem och bli populära bland vanligt folk.

I det stora hela, visst. Men som undantag kan man inte bortse från Goebbels gärning i Berlin som han blev gauleiter (distriktschef) för runt 1928. Han hade nog personligen starka böjelser för socialismen (bl.a. förespråkade han mot krigsslutet separatfred med Stalin och tjatar i sin dagbok hela tiden om vänstliga "plutokrater") som nog hjälpte honom att erövra hela bataljoner från kommunistpartiet i det röda Berlin. Hitler gav sin propagandageneral en svår och viktig uppgift i Berlin.