2006-05-02, 16:03
#1
Ålder: 18.
Kön: Man.
Vikt: runt 60kg.
Plats: Lägenhet, nedsläckt, levandeljus, soffa/säng,
passande musik.
Dos: 250mg + 250mg.
Nu var det dags. Skulle äntligen få chansen att testa DXM, och jag
kunde inte vara mer sugen. Efter mycket om och men så hade jag bestämt mig för
att testa det, då jag har läst en hel del om det och är intresserad av dess effekt.
Jag och kompis A begav oss till den tredje kompisens (B)lägenhet, där vi genast
öppnade paketet och tog fram härligheten. Klockan är nu kanske 19.20, och vi bestämmer
oss för att vänta en liten stund innan vi tar den första tabletten.
Note: A och B har båda testat det förrut.
Vi går till en närliggande liten videobutik där vi inhandlar lite läsk, en glas,
och lite godis... utifall
. Klockan är nu ca 19.45 och vi sitter där med en varsin
tablett på bordet. Eftersom det är min första gång vill jag att de två andra ska ta först.
A skjutsar ner sin tablet med en hel del festis, och väntar på mitt drag.
Jag hade bestämt mig för att ta en, för mig, bekvämare metod. Tog en sked med Yoghurt
som jag sedan la tabletten i, och sen skölja ner med något drickbart efter det.
Blir lättare att svälja med Yoghurt. B väntar med att ta sin.
Den eviga väntan...
Tiden går, och jag blir mer och mer nervös men inte på ett dåligt sett. Det är spännande
och jag tänker på hur det kanske kommer kännas nu när det slår in. Vi fördriver tiden
med lite snack, träffare ett par kompisar en snabbis och röker lite (cigaretter
).
20:30.
Woa, känner mig lite seg. Trött? Full? Ja, om inte annat hade tabletten börjat kicka in
lite smått, och mitt huvud blev allt segare. Vi lägger oss i sängen för att invänta ruset
och efter en tag så hade det nästan slått in helt.
Min första tanke var att "är det här allt?", då jag mest kände som en lite annorlunda
fylla. Men efter en 2 minuter efter det så såg jag hur jag upplevde ljus mycket annorlunda
och börjar även tappa sammahanget i det mesta.
Nu har jag dålig koll på tiden, men ungeför 21.20 kanske så tar jag och A en
andra tablett. B tar sin första vid detta tillfälle.
Vänta vänta, tror jag och A gick ut en sväng här, inte säker då jag har svårt
för att komma ihåg ordningsföljden för gårdagen. Efter en kort promenad så lägger jag
mig i bädsoffan, och då slår det till rejält (ca 40 minuter efter andra tabletten).
Känner hur allt blir mörkare, förvrängs och då och då måste blunda. Och så fort jag blundar
så flyger jag iväg i en massa intressesanta "berg- och dalbanor".
Nu tappar jag helt bort tid, rum och verklighet. Snackar med folket runt omkring, snackar
med folk i telefon samtidigt som jag försöker beskriva min tripp till himlen, helvetet och rymden.
Telefonen jag håller i ändrar hela tiden form, och jag måste koncentrera mig för att hålla kvar den
i handen. Med känslor som att jag snurrar, rummet snurrar, sängen åker ner.. lååångt ner för att senare
vända uppåt igen, ligger jag där och försöka smälta alla intryck. Även fast jag ligger
och blundar, så kan jag "se" hur allt omkring mig växlar mellan stort och litet, röster
låter helt fel men endå väldigt tryggt. Musiken har samspel med alla bilder jag får
upp i huvudet, och jag byter hela tiden "tripp" emellanåt. Ena stunden är jag i rymden,
i min rymd-bäddsoffa och snurrar runt, för att senare åka snabbt framåt i med hela rummet,
som då kändes så tryggt och det var som mitt skepp.
Öppnar ögonen, fattar att jag fortfarande lever och ser att jag ligger kvar i bäddsoffan.
Försöker ställa mig upp; balansen är helt borta, och inte visste jag att det var så svårt att gå!
Med nästan alla energi så försöker man flytta ben efter ben, och helt utan känsla så lyckas
man ta sig omkring. Dock i väntan på att man när som helst ska ramla ihop. Och inte kan
man prata heller, då tungar är lika slapp som en amputerad penis.
Ut och gå! Japp, jag och A ska ut och gå. Vi ska bara gå en kort sväng, kanske
300-500 meter totalt. Detta känns som en evighet för mig, och jag vet inte om jag är
i ett TV-spel, film eller död. Kan inte titta upp, så ser hela tiden asfalten/gräset, och
får då noll lokalsinne. Det hela känns som ett äventyr. Efter några hundra meter med en
mycket hemsk gångstil kommer vi äntligen tillbaka och jag kan återigen lägga mig i mitt
"skepp".
Nu blir det mer flyga, snurra och sväva, och känslan är fortfarande underbar.
Efter ett tag (har ingen koll på tiden) så är allt snurrande och dylikt klart, och vi
landar unugefär samtidigt alla tre. Det tar ca 1 ½ timme efter det att man "vaknat" och uppfattat
verkligenheten, till det att det mesta slutat snurra och man känner sig något normal.
Vi pratar och pratar om allt som hänt under kvällen, som har kändes som 3 dygn i en helt annan värld.
Vi tackar, bockar och bugar sen så beger jag och A oss hemåt.
Sammanfattning: Första gången var underbar, inget illamående, ingen speciellt nojja/rädsla för något.
Fick väldigt sköna rus, och kände mig trygg hela tiden även fast jag inte hade ett dug
koll på verkligheten. Jag måste säga att det är svårt att beksriva upplevelserna med ord,
så det kanske inte låter så häftigt som det egentligen var. Det var iaf som en helt
annan värld för min del
Tack till er som tog er tid att läsa, och ge gärna kommentarer om min första tripprapport!
-----
Denna rapport var skriven för 3 dagar sedan, då jag inte kunnat posta med min nya användare här på Flashback försän nu
Kön: Man.
Vikt: runt 60kg.
Plats: Lägenhet, nedsläckt, levandeljus, soffa/säng,
passande musik.
Dos: 250mg + 250mg.
Nu var det dags. Skulle äntligen få chansen att testa DXM, och jag
kunde inte vara mer sugen. Efter mycket om och men så hade jag bestämt mig för
att testa det, då jag har läst en hel del om det och är intresserad av dess effekt.
Jag och kompis A begav oss till den tredje kompisens (B)lägenhet, där vi genast
öppnade paketet och tog fram härligheten. Klockan är nu kanske 19.20, och vi bestämmer
oss för att vänta en liten stund innan vi tar den första tabletten.
Note: A och B har båda testat det förrut.
Vi går till en närliggande liten videobutik där vi inhandlar lite läsk, en glas,
och lite godis... utifall
. Klockan är nu ca 19.45 och vi sitter där med en varsintablett på bordet. Eftersom det är min första gång vill jag att de två andra ska ta först.
A skjutsar ner sin tablet med en hel del festis, och väntar på mitt drag.
Jag hade bestämt mig för att ta en, för mig, bekvämare metod. Tog en sked med Yoghurt
som jag sedan la tabletten i, och sen skölja ner med något drickbart efter det.
Blir lättare att svälja med Yoghurt. B väntar med att ta sin.
Den eviga väntan...
Tiden går, och jag blir mer och mer nervös men inte på ett dåligt sett. Det är spännande
och jag tänker på hur det kanske kommer kännas nu när det slår in. Vi fördriver tiden
med lite snack, träffare ett par kompisar en snabbis och röker lite (cigaretter
).20:30.
Woa, känner mig lite seg. Trött? Full? Ja, om inte annat hade tabletten börjat kicka in
lite smått, och mitt huvud blev allt segare. Vi lägger oss i sängen för att invänta ruset
och efter en tag så hade det nästan slått in helt.
Min första tanke var att "är det här allt?", då jag mest kände som en lite annorlunda
fylla. Men efter en 2 minuter efter det så såg jag hur jag upplevde ljus mycket annorlunda
och börjar även tappa sammahanget i det mesta.
Nu har jag dålig koll på tiden, men ungeför 21.20 kanske så tar jag och A en
andra tablett. B tar sin första vid detta tillfälle.
Vänta vänta, tror jag och A gick ut en sväng här, inte säker då jag har svårt
för att komma ihåg ordningsföljden för gårdagen
. Efter en kort promenad så lägger jag mig i bädsoffan, och då slår det till rejält (ca 40 minuter efter andra tabletten).
Känner hur allt blir mörkare, förvrängs och då och då måste blunda. Och så fort jag blundar
så flyger jag iväg i en massa intressesanta "berg- och dalbanor".
Nu tappar jag helt bort tid, rum och verklighet. Snackar med folket runt omkring, snackar
med folk i telefon samtidigt som jag försöker beskriva min tripp till himlen, helvetet och rymden.
Telefonen jag håller i ändrar hela tiden form, och jag måste koncentrera mig för att hålla kvar den
i handen. Med känslor som att jag snurrar, rummet snurrar, sängen åker ner.. lååångt ner för att senare
vända uppåt igen, ligger jag där och försöka smälta alla intryck. Även fast jag ligger
och blundar, så kan jag "se" hur allt omkring mig växlar mellan stort och litet, röster
låter helt fel men endå väldigt tryggt. Musiken har samspel med alla bilder jag får
upp i huvudet, och jag byter hela tiden "tripp" emellanåt. Ena stunden är jag i rymden,
i min rymd-bäddsoffa och snurrar runt, för att senare åka snabbt framåt i med hela rummet,
som då kändes så tryggt och det var som mitt skepp.
Öppnar ögonen, fattar att jag fortfarande lever och ser att jag ligger kvar i bäddsoffan.
Försöker ställa mig upp; balansen är helt borta, och inte visste jag att det var så svårt att gå!
Med nästan alla energi så försöker man flytta ben efter ben, och helt utan känsla så lyckas
man ta sig omkring. Dock i väntan på att man när som helst ska ramla ihop. Och inte kan
man prata heller, då tungar är lika slapp som en amputerad penis.
Ut och gå! Japp, jag och A ska ut och gå. Vi ska bara gå en kort sväng, kanske
300-500 meter totalt. Detta känns som en evighet för mig, och jag vet inte om jag är
i ett TV-spel, film eller död. Kan inte titta upp, så ser hela tiden asfalten/gräset, och
får då noll lokalsinne. Det hela känns som ett äventyr. Efter några hundra meter med en
mycket hemsk gångstil kommer vi äntligen tillbaka och jag kan återigen lägga mig i mitt
"skepp".
Nu blir det mer flyga, snurra och sväva, och känslan är fortfarande underbar.
Efter ett tag (har ingen koll på tiden) så är allt snurrande och dylikt klart, och vi
landar unugefär samtidigt alla tre. Det tar ca 1 ½ timme efter det att man "vaknat" och uppfattat
verkligenheten, till det att det mesta slutat snurra och man känner sig något normal.
Vi pratar och pratar om allt som hänt under kvällen, som har kändes som 3 dygn i en helt annan värld.
Vi tackar, bockar och bugar sen så beger jag och A oss hemåt.
Sammanfattning: Första gången var underbar, inget illamående, ingen speciellt nojja/rädsla för något.
Fick väldigt sköna rus, och kände mig trygg hela tiden även fast jag inte hade ett dug
koll på verkligheten. Jag måste säga att det är svårt att beksriva upplevelserna med ord,
så det kanske inte låter så häftigt som det egentligen var. Det var iaf som en helt
annan värld för min del
Tack till er som tog er tid att läsa, och ge gärna kommentarer om min första tripprapport!
-----
Denna rapport var skriven för 3 dagar sedan, då jag inte kunnat posta med min nya användare här på Flashback försän nu
