2006-05-02, 00:47
#1
Dos: 10 st HBW-frön
Kön: Man
Ålder: 22 vid tillfället
Nae, ingen Vegasrapport ännu. Tänkte att jag först skulle berätta om min jungfrutripp på HBW.
Det var jag och en polare (B) som bestämt oss för att ta. Självklart hade vi läst på ganska rejält innan och HBW verkade, trots risken för att må illa, som en drog värd att testa. Sant och gjort, en höstkväll sitter vi hemma hos mig och kommer fram till att ”tonight is the night”.
Vi börjar knapra i oss fröna som smakar som en blandning av bränt hår och torkad hundbajs. Min polare spyr nästan av smaken och bestämmer sig för att häva i sig en halv burk honung för att få bort den. Vi sitter och softar lite i soffan när killen som jag hyr lägenheten tillsammans med kommer hem (S). Han är en av mina absolut bästa vänner men inte helt vänligt inställd till droger. Han röker ibland, men inget annat. Började nästan nojja lite men sa självklart som det var och han var helt lugn med det.
Efter ca en halvtimme kommer vi fram till att vi behöver en massa munchies och min ”nyktra” polare får i uppdrag att spring till kiosken. Han kommer tillbaka med en chips, godis, läsk och glass för över 100 spänn! Jaja, ska man köra så ska man köra hårt. Min trippkumpan häver snabbt i sig en påse chips och en gott och blandat. Han har ju även en massa honung på sitt samvete så magen börjar spöka (väldigt konstigt). Han ligger på golvet och kvider en stund innan han rusar in på toa och tömmer magsäcken. Själv har jag ett jävla sjå med att inte spy. Jag ligger blixtstill i soffan, kan inte röra en enda muskel för då kommer magen att vändas inåut. Vill inte heller spy eftersom jag inbillar mig att det kan sänka trippen.
Min polare kommer tillbaka och lägger sig tillrätta på golvet. Det har väl gått ytterligare ca 10 minuter när han plötsligt flyger upp och utbrister: ”Fan vad bra jag mår!!”. Han börjar dansa runt i vardagsrummet. Jag börjar också känna mig bättre och fem minuter senare är jag nästan e:ad. Känner en underbar eurofi och är helt lycklig! Vi letar fram S squashracket och börjar lira i vardagsrummet. Min nyktra polare dras med och vi har svinkul. Efter det börjar vi leka FöljaJohn genom lägenheten. Vi hoppar i sängen, grindar stolar och tycker att vi är kungarna på jorden! Värsta energikicken och jag tänker hela tiden att ”hur fan kan det här vara lagligt?”.
Efter att ha sprungit omkring i lägenheten ett tag är det som att någon drar ner en rullgardin. All den energi som förut skenade genom kroppen har helt försvunnit. Vi sätter oss i soffan och kollar på High Chaparall. Snackar lite grann men det är det inte så intressant längre. Programmet är ingen höjdare heller. Jag förstår inte riktigt vad som händer och frågar min nyktra polare hela tiden. Tycker att allting verkar så fejk, så uppgjort. Tänker att jaha, trippen är väl över nu, det var roligt så länge det varade.
Fel. Efter High Chaparall börjar Letterman och min trippkamrat är tyst länge. Jag undrar vad som är fel och han säger bara ”Jävligt konstig bakgrund Letterman har idag, den rör sig hela tiden. Titta, nu är den ett slott!” Jag kollar själv och visst, bakgrunden svajar fram och tillbaka och det som en gång var Brooklyn bridge är nu en järnvägsstation. B börjar nojja lite ”Hur kan dom här effekterna komma nu, när ska det då sluta!?” men jag försöker lugna ner honom. Vi är för tillfället ensamma och när S kommer tillbaka vågar vi knappt säga till honom vad vi ser. Löjligt, jag vet, men det var verkligen jobbigt.
B bestämmer sig för att gå hem (nojjig?)och S går och lägger sig.
Efter 20 minuter ringer B och jag tänker att nu har killen gått och gjort nånting jävligt korkad. Men han säger bara ”Du måste komma ut, allting är så vackert” Visst. Jag tar på mig kläderna och går ut. Vi bodde vid tillfället i ett bostadsområde modell fult men när jag nu kommer ut känns det som en helt annan värld. Gatulamporna ger ifrån sig ett så mjukt sken att jag vill gå fram och smeka det. Byggnaderna har liksom en härlig lyster omkring sig och himlens regntunga moln framstår som en solskensdag!
Vi glider omkring och tittar på allting vi ser. Diskuterar varför i hela friden vi inte tidigare upptäckt att vi bor i ett paradis? Kommer till utkanten av området där kolonilotterna börjar. Ser ett staket och bakom är någon form av krigszon. Vi ser en bunker, ett förråd och undrar på riktigt vad fan det är för något! Det är väldigt mörkt här så ögonen spelar oss verkligen ett spratt.
Vi lämnar det otäcka stället och hamnar på en rak väg. Det känns som att vi går på ett rullband (såna de har på flygplatser ni vet) bara att vi går i fel riktning. Vi kommer ingenstans! Stannar och konstaterar att vi rört oss ett par meter. Garvar som tusan åt det men fortsätter gå.
Kommer fram till en fotbollsplan omringad av staket. Vi går in på planen och det känns som att vi är mitt i ett gladiatorspel. Vi börjar fäktas med låtsassvärd, ryter som tigrar och kastar oss ner på marken för att undkomma ”jättegladiatorns” slag. Vi är helt uppe i vår lilla ”lek” när min polare konstaterar att ”Fan vad det här måste se dumt ut om någon går förbi”. Vi lägger ner projektet och inser att vi borde gå hem. Klockan är mycket och jag ska upp tidigt morgonen efter.
Vi skiljs åt och jag går hem. Äter ett par mackor och softar ner. Lägger mig i sängen och lyssnar på skön reggae och försöker somna. Dock helt omöjligt. 1000 tankar snurrar runt i huvudet och jag kan inte tänka på en och samma mer än ett par sekunder. Kraftiga CEV`s, färger, dansande gestaler osv. Plötsligt sköljer en våg över mig, den börjar i huvudet och fortsätter nerför kroppen. Det är mitt liv som lämnar mig! Samtidigt som ”vågen” lämnar fötterna ser jag att alla CEV´s klumpar ihop sig till en boll och försvinner, precis som när man stänger av en gammal TV ni vet. Jag är helt övertygad om att jag har dött. Ett par sekunder senare upptäcker jag dock att jag är vid liv. Jag kände ingen som helst rädsla under denna upplevelse och nu är min dödsskräck helt borta. Inte för att jag hade någon innan heller, men nu tänker jag mig mer att döden är en vän som kommer när livet är avslutat.
Somnade tillslut och vaknade upp lite seg men inte värre än efter en rejäl rökkväll.
Kortfattat kan man säga att den här trippen uppdelades i fyra olika perioder. Började med att må dåligt, sedan nästan e:ad följt av en härlig upplevelse utomhus som nästan kändes som på svamp. Fjärde perioden kom i sängen och var den kraftigaste av de alla.
Fick en väldig respekt för dessa frön efter denna tripp. Har faktiskt ännu inte tagit min andra resa, men det kommer nog.
Må gott!
Kön: Man
Ålder: 22 vid tillfället
Nae, ingen Vegasrapport ännu. Tänkte att jag först skulle berätta om min jungfrutripp på HBW.
Det var jag och en polare (B) som bestämt oss för att ta. Självklart hade vi läst på ganska rejält innan och HBW verkade, trots risken för att må illa, som en drog värd att testa. Sant och gjort, en höstkväll sitter vi hemma hos mig och kommer fram till att ”tonight is the night”.
Vi börjar knapra i oss fröna som smakar som en blandning av bränt hår och torkad hundbajs. Min polare spyr nästan av smaken och bestämmer sig för att häva i sig en halv burk honung för att få bort den. Vi sitter och softar lite i soffan när killen som jag hyr lägenheten tillsammans med kommer hem (S). Han är en av mina absolut bästa vänner men inte helt vänligt inställd till droger. Han röker ibland, men inget annat. Började nästan nojja lite men sa självklart som det var och han var helt lugn med det.
Efter ca en halvtimme kommer vi fram till att vi behöver en massa munchies och min ”nyktra” polare får i uppdrag att spring till kiosken. Han kommer tillbaka med en chips, godis, läsk och glass för över 100 spänn! Jaja, ska man köra så ska man köra hårt. Min trippkumpan häver snabbt i sig en påse chips och en gott och blandat. Han har ju även en massa honung på sitt samvete så magen börjar spöka (väldigt konstigt). Han ligger på golvet och kvider en stund innan han rusar in på toa och tömmer magsäcken. Själv har jag ett jävla sjå med att inte spy. Jag ligger blixtstill i soffan, kan inte röra en enda muskel för då kommer magen att vändas inåut. Vill inte heller spy eftersom jag inbillar mig att det kan sänka trippen.
Min polare kommer tillbaka och lägger sig tillrätta på golvet. Det har väl gått ytterligare ca 10 minuter när han plötsligt flyger upp och utbrister: ”Fan vad bra jag mår!!”. Han börjar dansa runt i vardagsrummet. Jag börjar också känna mig bättre och fem minuter senare är jag nästan e:ad. Känner en underbar eurofi och är helt lycklig! Vi letar fram S squashracket och börjar lira i vardagsrummet. Min nyktra polare dras med och vi har svinkul. Efter det börjar vi leka FöljaJohn genom lägenheten. Vi hoppar i sängen, grindar stolar och tycker att vi är kungarna på jorden! Värsta energikicken och jag tänker hela tiden att ”hur fan kan det här vara lagligt?”.
Efter att ha sprungit omkring i lägenheten ett tag är det som att någon drar ner en rullgardin. All den energi som förut skenade genom kroppen har helt försvunnit. Vi sätter oss i soffan och kollar på High Chaparall. Snackar lite grann men det är det inte så intressant längre. Programmet är ingen höjdare heller. Jag förstår inte riktigt vad som händer och frågar min nyktra polare hela tiden. Tycker att allting verkar så fejk, så uppgjort. Tänker att jaha, trippen är väl över nu, det var roligt så länge det varade.
Fel. Efter High Chaparall börjar Letterman och min trippkamrat är tyst länge. Jag undrar vad som är fel och han säger bara ”Jävligt konstig bakgrund Letterman har idag, den rör sig hela tiden. Titta, nu är den ett slott!” Jag kollar själv och visst, bakgrunden svajar fram och tillbaka och det som en gång var Brooklyn bridge är nu en järnvägsstation. B börjar nojja lite ”Hur kan dom här effekterna komma nu, när ska det då sluta!?” men jag försöker lugna ner honom. Vi är för tillfället ensamma och när S kommer tillbaka vågar vi knappt säga till honom vad vi ser. Löjligt, jag vet, men det var verkligen jobbigt.
B bestämmer sig för att gå hem (nojjig?)och S går och lägger sig.
Efter 20 minuter ringer B och jag tänker att nu har killen gått och gjort nånting jävligt korkad. Men han säger bara ”Du måste komma ut, allting är så vackert” Visst. Jag tar på mig kläderna och går ut. Vi bodde vid tillfället i ett bostadsområde modell fult men när jag nu kommer ut känns det som en helt annan värld. Gatulamporna ger ifrån sig ett så mjukt sken att jag vill gå fram och smeka det. Byggnaderna har liksom en härlig lyster omkring sig och himlens regntunga moln framstår som en solskensdag!
Vi glider omkring och tittar på allting vi ser. Diskuterar varför i hela friden vi inte tidigare upptäckt att vi bor i ett paradis? Kommer till utkanten av området där kolonilotterna börjar. Ser ett staket och bakom är någon form av krigszon. Vi ser en bunker, ett förråd och undrar på riktigt vad fan det är för något! Det är väldigt mörkt här så ögonen spelar oss verkligen ett spratt.
Vi lämnar det otäcka stället och hamnar på en rak väg. Det känns som att vi går på ett rullband (såna de har på flygplatser ni vet) bara att vi går i fel riktning. Vi kommer ingenstans! Stannar och konstaterar att vi rört oss ett par meter. Garvar som tusan åt det men fortsätter gå.
Kommer fram till en fotbollsplan omringad av staket. Vi går in på planen och det känns som att vi är mitt i ett gladiatorspel. Vi börjar fäktas med låtsassvärd, ryter som tigrar och kastar oss ner på marken för att undkomma ”jättegladiatorns” slag. Vi är helt uppe i vår lilla ”lek” när min polare konstaterar att ”Fan vad det här måste se dumt ut om någon går förbi”. Vi lägger ner projektet och inser att vi borde gå hem. Klockan är mycket och jag ska upp tidigt morgonen efter.
Vi skiljs åt och jag går hem. Äter ett par mackor och softar ner. Lägger mig i sängen och lyssnar på skön reggae och försöker somna. Dock helt omöjligt. 1000 tankar snurrar runt i huvudet och jag kan inte tänka på en och samma mer än ett par sekunder. Kraftiga CEV`s, färger, dansande gestaler osv. Plötsligt sköljer en våg över mig, den börjar i huvudet och fortsätter nerför kroppen. Det är mitt liv som lämnar mig! Samtidigt som ”vågen” lämnar fötterna ser jag att alla CEV´s klumpar ihop sig till en boll och försvinner, precis som när man stänger av en gammal TV ni vet. Jag är helt övertygad om att jag har dött. Ett par sekunder senare upptäcker jag dock att jag är vid liv. Jag kände ingen som helst rädsla under denna upplevelse och nu är min dödsskräck helt borta. Inte för att jag hade någon innan heller, men nu tänker jag mig mer att döden är en vän som kommer när livet är avslutat.
Somnade tillslut och vaknade upp lite seg men inte värre än efter en rejäl rökkväll.
Kortfattat kan man säga att den här trippen uppdelades i fyra olika perioder. Började med att må dåligt, sedan nästan e:ad följt av en härlig upplevelse utomhus som nästan kändes som på svamp. Fjärde perioden kom i sängen och var den kraftigaste av de alla.
Fick en väldig respekt för dessa frön efter denna tripp. Har faktiskt ännu inte tagit min andra resa, men det kommer nog.
Må gott!
