kunskapens träd

trevligt när folk förstår.

Jag har ofta framhållit, att människan skall tänka och inte kritiklöst tro på allt, som framförs. Allt bör ingå i ett större och vidare sammanhang.
Detta har jag framfört i länken nedan, varifrån följande citat (3.12):

Denna tidens och också liberalteologers motto tycks vara: "allt skall ifrågasättas", åtminstone, när det är fråga om Gud och Bibeln. Jag har ofta undrat, varför ifrågasätter de inte sina egna åsikter och attityder?

Svårigheten vid många diskussioner är, att man försöker överföra saker beträffande Gud handlanden och avsikter över till den egna tankenivån, utan att fatta, att Guds tankar är betydligt högre än den mänskliga tankenivån. Detta gör, att man ställer den egna tankeförmågan som högsta auktoritet. Denna tankemodell utgår ofta ifrån, att Gud är enbart en produkt av mänskligt tänkande, eller man betvivlar eller förnekar Guds existens. Man kräver bevis av Gud, som skulle vara i överensstämmelse och bekräfta den egna tankemodellen. Detta är ju en omöjlighet. Den skapade människan är alltings centrum och inte Skaparen själv.

Detta gör, att ingen troende kan komma med sådana vittnesbörd och bevis, som skulle duga åt dessa kritiker, då dessa kräver bevis på den inbillade "gud", som ryms i deras hjärna. Ingen troende tror ju på en dylik gud.

Men detta får dem att tro, att de kristnas Gud inte finns, då denna är utanför deras tankeförmåga. Men vår Skapare och Gud kan ju inte göras on intet, genom att någon försöker förneka honom.

Man försöker ofta komma fram med, att ingen har sanningen och att i toleransens namn alla åsikter är likvärdiga och bör respekteras. När det gäller rent mänskliga åsikter, är det kanske långt så åtminstone till en viss gräns. Attityderna och motiven avgör saken. Själv anser jag, att vår Skapares, Guds tankeplan och vishet är på ett sådant plan, dit vi människor inte kan nå. Han är den slutgiltiga domaren över alla dessa människors olika åsikter. Detta bör vi respektera. Därför vill troende respektera Guds frälsningsplan för människosläktet och enligt bästa förmåga beakta hans vilja, som den är oss given i Bibeln. På grund av vår mänskliga natur brister vi troende ofta i detta. Troende är också bara människor, vilket inte alltid beaktas i vardagslivet.

Det är lite för enkelt att bara säga att "gud är över människans tankenivå".

"Gud" för en troende är tydligen allting som omöjligt kan vara.
- De tycker det är finare med något som de inte kan beskriva.

Det kanske är rädslan av att vara bunden till världen?
Känns det bättre med en tro på händelser som sker utan orsak?

En troende skulle tycka det var fantastiskt om en person kunde prata direkt in i sin hand så att någon på andra sidan jorden hör det.
Utan orsak! Det bara blir så! Spännande!

Vad är det för fel på en mobiltelefon? Oj där försvann magin.


Försök att förstå det extrema med naturen istället och ta inte ert kött för givet.
Är det inte mer speciellt med utveckling av potential?
Troende känner inte igen universum för vad det egentligen är.

Själva tomheten med sin abstrakta Naturlag är större till sitt väsen än er självcentrerade gud som inte kan sluta leka med sin lilla planet.

Dessutom - en "gudomlig plan" kan aldrig var till någon mening eller syfte i en existens.
Det enda logiska är kaos som i tiden genererar mening genom variation och förverkligandet av unika koncept ur det potential som tomheten utgör.

Att följa Jesus är inget som leder till förtryck, utan tvärtom det leder till befrielse. Problemet kom på 300-talet när makten och kyrkan började knytas samman. Bibeln uppmannar oss att "pröva allt och ta vara på det som är gott". Att bli en lärljunge till Jesus har alltid gått hem oss förtryckta som kvinnor, slavar, de som lider av en förtryckande regim etc. Evangeliumet är goda nyheter, inte dåliga.

Många troende är trevliga personer som vill förbättra världen.
Tro är inget som behövs för att vara en bra människa, så det är inget försvar för att bli religiös.
Det är finare om en person behandlar omvärlden på ett positivt sätt för att den själv känner för det. Inte för att den bara ska göra det.

Jag känner att jag är fri att göra vad jag vill, jag skulle kunna döda en annan människa utan att naturen bryr sig, eller att något förändras i det stora hela.
Ändå väljer jag att vara för det positiva.

En realistisk person respekterar andra för vad de är.
Den accepterar aldrig andras lidande, sorg och död.
Hur kan en troende säga att det är meningen att vissa ska dö?

Det har ingen betydelse hur bra en helig text än kan tolkas.
Resultatet genom tiden säger sitt.
Det är de troendes generella tendenser som har betydelse.

Så uppfattar du det bara själv. Skillnaden är de att flesta andra motsättningar inte förutsätter att något övernaturligt ska förklara saken.



Om du säger att det inte går att förstå att Gud finns med hjälp av förnuftet eller att vårt förnuft inte räcker till att förstå Gud innebär ju det att hela koneceptet om Gud är nonsens. Förnuftet är det enda sättet vi människor kan lära oss saker och uppfatta vår värld. Jag kan lika gärna säga att vi alla är skapade av en magisk elefant och be dig acceptera det.
Ni påstår att det finns en Gud, sen kan ni inte producera ett enda förnuftigt argument. Så fort du säger att Gud inte går att förstå blir hela din övertygelse nonsens

Som jag påpekat förut, om Gud är utanför vår tankeförmåga hur kommer det sig då att ni ger Gud mänskliga attribut?


Att alla har rätt till sin åsikt håller jag med om. Men var har du fått att alla åsikter är likvärdiga och bör respekteras från?

Om mitt korta citat har förorsakat så här många missförstånd, tror jag, att det är bäst att du läser med eftertanke mera från länken nedan. Vi har olika utgångslägen och du har inte förstått den helhet, som jag där försökt skissera upp. Denna helhet kommer inte fram i ett kort citat, som berörde vissa detaljsaker.

Jag har läst dina länkar. Det du skriver har sagts förut och strider mot all logik och förnuft. Din så kallade "helhet" förutsätter hela tiden att det behövs en gud för att förklara vår existens utan några som helst bevis eller ens resonemang som håller.

Är kunskap samma sak som sanning? Kunskap kan handla om verkligheten i allmänhet och det som är speciellt med verkligheten är att den innehåller både gott och ont, sanning och lögn, liv och död. Verkligheten innehåller dualism.

Man tror nuförtiden att det är viktigt och sunt att "leva i verkligheten" eftersom man endast jämför det med att leva i en fantasi.

Men här visar skriften att det är ett straff att leva i verkligheten. Innan syndafallet levde människorna i sanningen och skämdes inte för varandra.

Kvinnan blev förförd av ormens list och åt av kunskapens frukt (inte sanningens frukt). Och frukten gav kunskap, men den gav även lidande och död.

Så det går att postulera en tabell över människans andliga tillstånd från denna berättelse.

När människan lever i sanningen och ljuset.

När människan lever i dualism, eller lever av kunskapens frukt.

Så för att vara tydlig. Kunskap handlar om saker i verkligheten, saker som jordbruk, medicin och krigskonst.

Jordbruk innebär mat men det innebär även hårt arbete.

Medicin innebär att läka de sjuka, men det innebär också kostnader för samhället.

Krigskonst är i sig kunskap på gott och ont, å ena sidan krigar man för att försvara sig men krigskonst används på andra sätt också och krig involverar sanning och lögn, bedrägeri och mord, lidande och död.

Kunskap är sålunda på gott och ont och om man endast äter från denna frukt så lever man i dualism och lidande.

När människan började leva i dualism så blev hon rädd för sanningen. Detta tyder på att människan som lever i dualism lever i ett tillstånd av totalt krig. Människan blir rädd för andra människor, rädd för sanningen, rädd till och med inför sig själv och inför Skaparen.

Då kan det leda till vad psykiatrin kallar för psykos. Att leva i en fantasi. Men psykiatrin är hopplöst fel ute eftersom den insisterar på att människan måste "leva i verkligheten". Psykiatrin insisterar på att människan ska äta kunskapens frukt av dualism.

Men enda vägen tillbaka till ljuset och livet är genom sanningen.

Ni lever inte i verkligheten.
Allt larv ni lärt er betyder inget i slutänden.
Tex att man skulle kasta salt i ett hörn för att bli av med negativ energi det kan hjälpa några ggr sen är det borta.
De ändrar konstant saker så alla ska leva i olika medvetanden.
Förvirrade är alla pga alla upplever verkligheten för olika och får olika slags behandlingar av "universum".

Ni tjänar bäst på noll kunskap om andlighet eller det som inte går att se.
Men ni låter vissa komma undan med saker som man inte ville stödja också.

Om du läser vad jag skriver så läser jag vad du skriver. Innan dess: inga kommentarer.

Jag tror inte det handlar om troende specifikt utan mänskligheten. Adam och Eva var ju de första människorna. Historien är baserad på gammal visdom som är tidlös. Kunskapen om atomer ledde till kärnklyvning och atombomber. Genetik leder till farliga experiment och manipulering av arvsmassan. Hur skulle det bli om vi förstod livets gåta? Tänk om allting blir meningslöst när vi inser sanningen. Inget är intressant och spännande när man vet allt. Kunskap har sina nackdelar. De som levde i förhistorisk tid hade sin eget sätt att framföra dessa idéer.