Satanism VS. Kristendom

Vilka olika satanismer är värda att nämna, som existerar...?

Klassisk satanism, Modern satanism och biblisk satanism...Eller, vilka är dem?

Den enda av de uttryck du använder som jag anser betyda något är modern satanism. Men läs detta:

http://en.wikipedia.org/wiki/Satanism

Allt grundläggande inför de största inriktningarna finns där. En person sa att han erkände 3 stora grenar av Satanismen eftersom han menade på att de flesta andra organisationerna/förgreningarna enbart lånade och mixade saker från dessa 3. Dom han listade var:

* LaVeyansk Satanism (ibland kallad "modern satanism" men ibland är det också lite skillnad på dessa två uttrycks betydelser): Främsta representanter är Church of Satan http://www.churchofsatan.com/

* Setianism - Satanism baserad på egyptisk mytologi. Främsta representanter - Temple of Set http://www.xeper.org/

* Dark Doctrines - Satanism som bygger på urgamla tankar som man också kan finna inom Taoism, Advaita Vedanta, Tantra, Pythagoreanism etc. Främsta representanterna - Satanic Reds http://www.geocities.com/satanicreds/ se även http://apodion.com/vad/



Läs nu artikeln på wikipedia ( http://en.wikipedia.org/wiki/Satanism ) som är en bra artikel för den som bara vill ha baskunskaper om de olika förgreningarna och välj sedan en av dem (förslagsvis då det annars blir oerhört stort arbete).

Jag tror jag mest är inne på att använda mig utav LaVeyansk Satanism.

Satanism=Egoism
Tro på Jesus kristus=Kärlek, gemenskap med den levande guden

Din syn på Satanism är visserligen korrekt på ett plan men den är djupare än så och vissa bryr sig inte om egoism som begrepp. Skulle jag göra det lätt för mig i min beskrivining skulle jag skriva följande (snott nästan rakt av från RyanS i USC):

Satanism = "Sympathy for the Devil", en tro baserad på Satan, acceptans av etiketten (Satanist), individualism, självförgudning, initiering, magi, antinomianism, individuell autonomi och kärlek till utbildning/kunskap.

Detta skulle _jag_ se som någon form av grundpelare för Satanismen. Dock utesluter jag inte egoismen då den i formen "a doctrine that individual self-interest is the actual motive of all conscious action" också används flitigt. En del använder sig av en mer själviskhet ("concerned excessively or exclusively with oneself : seeking or concentrating on one's own advantage, pleasure, or well-being without regard for others") men det anser jag personligen ofta vara för kontraproduktivt för att vara till någon större nytta.

Satanism brukar oftast framställas som en rationell motståndare mot kristendomen, men är egentligen inte både kristendomen och satanismen irrationella?

Satanismen hyllar egot, begär och individualism - samtidigt som den helt utesluter att människan också är en social varelse och att väldigt många har ett behov av och får tillfredsställelse av sådant som att bry sig om andra, altruism osv.

Kristendomen å sin sida hyllar det motsatta samtidigt som den helt förnekar mycket av det andra.

Båda ideologierna bortser från att de olika mänskliga egenskaperna, t.ex. egoism vs altruism, varierar mellan människor som på en skala mellan olika ytterligheter. De flesta ligger någonstans mittemellan, medan det finns mindre antal som grupperar sig i ytterkanterna.

Nu är visserligen i stort sett ingen kristen, och de som är det har vanligen anpassat tron efter de egna värderingarna och inte tvärtom, men det var bara något jag kom tänka på. Även om det kanske inte är särskilt relevant.

Varför är det ofta så att det som hävdas vara rationellt, nästan blir lika irrationellt som vad det motsätter sig?

Att man har olika åsikter om egenskaper är en sak, att vissa anses fel och vissa rätt, men att samtidigt bortse från att mänskliga egenskaper inte är indelade i tydliga kategorier utan varierar som på olika skalor, kan man tycka är irrationellt.

Eller vad tycker ni? Är verkligen satanismen så rationell som den hävdar?

Du har rätt, det är lika sjukt, idiotiskt och irrationellt att vara satanist som att vara kristen.

Om det tas till sitt yttersta kanske, men skulle nog inte säga så om det inte tas till sitt yttersta. Folk kan vara måttligt eller rationellt satanistiska eller kristna, så att de anpassar tron lite mer efter verkligheten, hur varierad mänskligheten är och efter de egna värderingarna.

Jag vill påstå att det är i allra högsta grad rationellt att vara satanist om man verkligen ärligt står upp för det, men man får ju givetvis smaka på konsekvensen på samma sätt som den rättfärdige får smaka på konsekvensen av sin rättfärdighet.

Man ska inte klandra satanister för att de är satanister för vi hade inte varit fria i anden om vi inte hade valet att välja mellan två motpoler.

I det moraliska vet jag inte om den moderna satanismen är mer eller mindre rationell än kristendomen. När det gäller att tro på vidskepelser är nog satanismen mer rationell. Det är färre kreationiser och bokstavstroende bland satanisterna skulle jag tro. I övrigt, vet jag faktiskt inte då jag inte satt mig in i satanismens moralsystem så mycket.

Varför är du så fixerad vid satanismen? Kommer detta förvandlas till ännu en tråd om EU?

Det beror i första hand på hur 'satanism' definieras. Sen kan jag med Sepiritz fråga varför du är så intresserad av ett ämne, som du emå inte verkar veta särskild mycket om.

Är det din 'supermetod', som skall smyg-introduceras igen?

Men är det inte irrationellt att tro satanismen är rätt för alla, i och med människors varierande egenskaper?

Sedan tycker jag det är irrationellt att bara välja mellan motpoler. Man är inte fri i tanken om man spontant fastnar i att göra tvärtemot i allting, som hör till något man ogillar. Det är tyvärr något man ser hela tiden, oavsett vad det än gäller. Några blir på grund av värderingar oense om vissa saker, för att sedan göra tvärtemot och förkasta allt som de anser kan kopplas till den ena eller andra ståndpunkten. Ingen av parterna tycks inse att de blivit irrationella. Det är lika vanligt inom t.ex. politik som inom mindre sekulära saker.


Jag tycker mig se att satanister är minst lika fundamentalistiska som bokstavstroende, i sin övertygelse om att deras världsbild är den rätta.

Det grundläggande är väl individualism och egoism, självförverkligande m.m. Men det har de tolkat som innebärande vissa specifika saker, exempelvis materialistiskt självförverkligande. Så att andra mänskliga egenskaper som innebär att människor förverkligar sig på andra sätt, förkastas och menas fel.