2006-04-21, 15:57
#1
Berusningsmedel: Svamp, Golden Teacher för att vara mer specifik
Dos: 1g + 1g
Berusade personer: Resultant
Set and setting: Hemma hos Resultant
Klockan hade blivit strax efter 18:00 och jag satt ensam hemma och hade det extremt tråkigt. Dock hade jag i min lilla frys en liten redlinepåse med vad som tycktes innehålla svamp som man kunde bli berusad på. Dock hade inte jag ätit svamp förut. Egentligen hade jag sparat svampen för att tillsammans med en god vän mumsa i oss den. Men eftersom förhållandena tedde sig som det var just den kväll, det vill säga outhärdligt tråkiga, bestämde jag mig för att väga upp 1 g på min lilla våg.
Klockan hann bli cirka 19:00 när jag, med en stor portion problem och vilja, svalt ner den vidriga svampen. Jag stoppade nämligen bara svampen i munnen och tuggade lite innan jag svalde ner den.
Efter en halvtimme (ca 19:30) kom ett skönt brus i mellangärdet och händerna började kännas flottiga samt fötterna genomsurnades av fotsvett. Musiken som spelades från winamps playlist var en blandning av Happy Hardcore-låtar och Trance. Musiken fick en helt ny dimension, det vill säga jag uppfattade ljud i bakgrunden som jag tidigare inte lagt märke till när jag inte haft något berusningsmedel i kroppen. I samma veva spred sig ett välbehag i min kropp och jag kände mig mycket upprymd och en känsla av att behöva känna sig social gjorde sig märkvärd. Därför gled jag ut på msn för att se om någon annan själ ville växla ett par ord. Och till min stora salighet fanns där en kamrat som erbjöd sig att mixa lite schysst psy-trance för mig.
Klockan hade vid denna tidpunkt blivit ca 20:00 och i lurarna knorrades det ordentligt. Dock infann sig en oroskänsla i mitt medvetande och jag bad min mixande kompis att försöka mixa något med mer glädje i.
En rolig detalj som jagt minns från ruset är att jag i min ögonvrå såg ett par inkamasker i skinnsoffan som log med ett brett leende samtidigt som de blinkade med ena ögat. Jag berättade detta för en kamrat som ansåg att svampen hade accepterat mig som trippvänlig vilket fick mig att känna mig än mer upprymd. På väggarna hade även mönster börjat visa sig och golvet, som är i ljust trä, började flyta ihop och röra på sig i vågor. Jag begav mig till toaletten och mönstren jag har på väggarna flöt runt extremt mycket och i spegeln kunde jag se mig själv fast på ett helt annat sätt. Och när jag tittade tillräckligt länge i spegeln kändes det som om jag föll baklänges och jag hade svårt att stå still. Ett otäckt flin uppenbarade sig i ansiktet på figuren i spegeln. Min bara överkropp fylldes med tribaltatueringar i spegeln och när hånleendet blev för otäckt var jag tvungen att ta blicken ifrån spegeln. När jag kom ut från badrummet kändes det som om ruset försvunnit och vid denna tidpunkt hade klockan blivit 20:30.
Jag tyckte att detta kändes väldigt skumt att ruset bara kunde försvinna så där snabbt och bestämde mig för att fylla på med ytterligare 1 gram. Tyvärr kom jag vid ett par gånger under kvällen önska att jag inte fyllt på. Ruset kom att bli väldigt intensivt och jag drabbades vid två tillfällen av ”the fear”.
Mellan 20:30 och 21:00 pratade jag i telefonen med kompisen som tidigare mixat psy-trance. Det var ungefär här som den första fearen kom i samband med att polaren hade bytt telefonnummer och ville att jag skulle ge honom mitt telefonnummer. Jag fick för mig att polisen tagit över kompisens msn och nu ville att jag skulle ge mitt telefonnummer till dom så att dom skulle kunna registrera mig som svampätare. Men efter att jag använt mitt sunda förnuft och intalat mig att fallet inte var så lyckades jag övervinna rädslan och ringde upp kompisen. Kompisen försökte så gott han kunde att guide mig. Under samtalet kom ruset att börja slå oerhört kraftigt. Taket började skifta färg från rosa till grön och emellanåt såg taket ut att ha kameleontfärg. Det vill säga så där schyssta övergångar som man kan få om man blandar regnbågens färger. När jag drog handen framför ögonen såg det ut som om allt gick i slow-motion och tiden kändes krypa fram överdrivet långsamt. Samtalet som försiggick kändes som om en evighet lång och när det började slå hårt avslutades samtalet.
Jag fick sedan en uppmaning av ytterligare en kompis att slå mig ner på golvet med en varm kopp tea och sedan rita vad jag kände på ett papper. Detta kändes som en trevlig idé och musiken i lurarna fick mig att tänka på blommor, solen och ett stormigt hav på vilket jag befann mig i en liten segelbåt. Varför tankarna kom att falla på havet minns jag inte men kanske kan det ha någonting att göra med att jag kände mig liten och vilsen för tillfället.
Vid klockan 22:00 peakade ruset och ungefär i samma veva kom den andra fearen att sprida sig i mitt sinne. Denna gång handlade rädslan om att allting i lägenheten kändes smutsigt. Diskbänken, på vilken det stod ett berg med disk, äcklade mig något fruktansvärt och från diskhon spred sig en kraftig odör av dött djur. Dessutom spred sig ett gult sken i hela rummet vilket kändes smutsigt och till min stora förtret kände även jag mig smutsigt. Flottig som om hela jag var täckt av svett och späck. På något sätt fick jag en idé hur jag skulle kunna komma ur tankarna om äckelsmuts, jag fick nämligen för mig att en dusch skulle kunna göra susen. Och dra på trissor, när jag väl duschat och torkat mig försvann det gula skenet i lägenheten och min kropp kändes renare som om vattnet vore det ultimata reningsverktyget. Diskbänken fixades snabbt genom att jag plockade i ordning disken och slängde allt avfall i papperskorgen. På så vis kunde inte äcklet ses. Spisen torkades av och nu återfann jag lugnet i kroppen.
Återigen lade jag mig på golvet för att klottra ner mina känslor på ett papper. Denna gång fylldes pappret av krumelurer och fraktaler och böjda linjer. Denna teckning fick mig att inse att världen alltid borde ses ur mushiperspektivet. Det vill säga en värld utan skarpa kanter. Bara degigt och grötigt.
Mellan 22:00 och 00:00 flummade jag mest runt genom att stirra mig i spegeln, chittchatta med folk på msn och försöka bege mig in i sovrummet. Jag kände ett obehag för att gå in i sovrummet. Som om någon kraft hindrade mig att vara där inne. Eftersom att lampan inte var tänd där inne trodde jag att det kunde bero på att mörkret hade en inverkan på mitt medvetande på så vis att jag inte ville fastna i en mörk värld. Och efter att jag tänt taklampan i sovrummet kunde jag gå in där utan problem. Dock begav jag mig endast in i sovrummet en gång under ruset.
I spegeln tittade jag mig själv i ögat och fick se mig själv i mitt eget öga. Detta kändes extremt häftigt för mig och jag var tvungen att skriva ner detta i ett dokument på datorn. Jag ansåg att jag sett mig själv ur en ny synvinkel ur vilken jag tidigare inte sett mig själv och detta var värt att knappa ned för att inte förglömma det. Samtidigt som jag lade handlederna på det kalla tangentbordet fylldes jag av en otäck känsla. De kalla handlederna fick mig att tänka på döden men på något underligt sätt kändes döden så pass avlägsen att tankarna rann av lika fort som dom poppat upp.
Efter klockan 00:00 satte jag mig vid tv:n och spelade Nintendo. Spelet som satt i maskinen var Zelda 64, och stundtals kändes det som om det var jag själv som sprang runt på Hyrule Fields och slaktade monster. Dock var jag så pass degig i skallen att jag inte fattade vad jag skulle göra i spelet förutom att bara springa runt och döda monster. Att ge sig på ett tempel i svampat tillstånd var inte ens att tänka på. Klockan hann bli 01:00 och ungefär vid denna tidpunkt började svampgäspningarna att komma och ruset hade, under tiden som jag spelat tv-spel, börjat avta. Jag stannade till i Kakariko Village (en plats i tv-spelet) och lade mig på golvet för att sova och avslutade mitt trippande. Musiken som kom från tv:n var oerhört lugnande och det kändes som om jag hade funnit mitt rätta element, nämligen i Kakariko Village som en ung Link i landet Hyrule.
Summa kardemumma: Trippen är bland det häftigaste jag upplevt och även fast det stundtals blev obehagligt så kommer jag att trippa igen. Dock så lär jag vid nästa tripptillfälle inte slänga i sig 2g utan kommer känna av hur ruset uppför sig. Jag anser att det var väldigt oansvarigt av mig själv att ta ytterligare en dos utan att ha känt av effekterna ordentligt. Men eftersom att jag fått ett accepterande av svampen av inkamaskerna i soffan så kanske jag gjorde rätt. Vem vet?
Vill även tillägga att allt i denna tripprapport endast är fiction och ingenting av det som står här ovan har ägt rum eftersom att jag är mytoman.
// Resultant
[edit. eftersom en del klagat på att jag skrivit i 3:e person så har jag nu ändrat det .tide]
Dos: 1g + 1g
Berusade personer: Resultant
Set and setting: Hemma hos Resultant
Klockan hade blivit strax efter 18:00 och jag satt ensam hemma och hade det extremt tråkigt. Dock hade jag i min lilla frys en liten redlinepåse med vad som tycktes innehålla svamp som man kunde bli berusad på. Dock hade inte jag ätit svamp förut. Egentligen hade jag sparat svampen för att tillsammans med en god vän mumsa i oss den. Men eftersom förhållandena tedde sig som det var just den kväll, det vill säga outhärdligt tråkiga, bestämde jag mig för att väga upp 1 g på min lilla våg.
Klockan hann bli cirka 19:00 när jag, med en stor portion problem och vilja, svalt ner den vidriga svampen. Jag stoppade nämligen bara svampen i munnen och tuggade lite innan jag svalde ner den.
Efter en halvtimme (ca 19:30) kom ett skönt brus i mellangärdet och händerna började kännas flottiga samt fötterna genomsurnades av fotsvett. Musiken som spelades från winamps playlist var en blandning av Happy Hardcore-låtar och Trance. Musiken fick en helt ny dimension, det vill säga jag uppfattade ljud i bakgrunden som jag tidigare inte lagt märke till när jag inte haft något berusningsmedel i kroppen. I samma veva spred sig ett välbehag i min kropp och jag kände mig mycket upprymd och en känsla av att behöva känna sig social gjorde sig märkvärd. Därför gled jag ut på msn för att se om någon annan själ ville växla ett par ord. Och till min stora salighet fanns där en kamrat som erbjöd sig att mixa lite schysst psy-trance för mig.
Klockan hade vid denna tidpunkt blivit ca 20:00 och i lurarna knorrades det ordentligt. Dock infann sig en oroskänsla i mitt medvetande och jag bad min mixande kompis att försöka mixa något med mer glädje i.
En rolig detalj som jagt minns från ruset är att jag i min ögonvrå såg ett par inkamasker i skinnsoffan som log med ett brett leende samtidigt som de blinkade med ena ögat. Jag berättade detta för en kamrat som ansåg att svampen hade accepterat mig som trippvänlig vilket fick mig att känna mig än mer upprymd. På väggarna hade även mönster börjat visa sig och golvet, som är i ljust trä, började flyta ihop och röra på sig i vågor. Jag begav mig till toaletten och mönstren jag har på väggarna flöt runt extremt mycket och i spegeln kunde jag se mig själv fast på ett helt annat sätt. Och när jag tittade tillräckligt länge i spegeln kändes det som om jag föll baklänges och jag hade svårt att stå still. Ett otäckt flin uppenbarade sig i ansiktet på figuren i spegeln. Min bara överkropp fylldes med tribaltatueringar i spegeln och när hånleendet blev för otäckt var jag tvungen att ta blicken ifrån spegeln. När jag kom ut från badrummet kändes det som om ruset försvunnit och vid denna tidpunkt hade klockan blivit 20:30.
Jag tyckte att detta kändes väldigt skumt att ruset bara kunde försvinna så där snabbt och bestämde mig för att fylla på med ytterligare 1 gram. Tyvärr kom jag vid ett par gånger under kvällen önska att jag inte fyllt på. Ruset kom att bli väldigt intensivt och jag drabbades vid två tillfällen av ”the fear”.
Mellan 20:30 och 21:00 pratade jag i telefonen med kompisen som tidigare mixat psy-trance. Det var ungefär här som den första fearen kom i samband med att polaren hade bytt telefonnummer och ville att jag skulle ge honom mitt telefonnummer. Jag fick för mig att polisen tagit över kompisens msn och nu ville att jag skulle ge mitt telefonnummer till dom så att dom skulle kunna registrera mig som svampätare. Men efter att jag använt mitt sunda förnuft och intalat mig att fallet inte var så lyckades jag övervinna rädslan och ringde upp kompisen. Kompisen försökte så gott han kunde att guide mig. Under samtalet kom ruset att börja slå oerhört kraftigt. Taket började skifta färg från rosa till grön och emellanåt såg taket ut att ha kameleontfärg. Det vill säga så där schyssta övergångar som man kan få om man blandar regnbågens färger. När jag drog handen framför ögonen såg det ut som om allt gick i slow-motion och tiden kändes krypa fram överdrivet långsamt. Samtalet som försiggick kändes som om en evighet lång och när det började slå hårt avslutades samtalet.
Jag fick sedan en uppmaning av ytterligare en kompis att slå mig ner på golvet med en varm kopp tea och sedan rita vad jag kände på ett papper. Detta kändes som en trevlig idé och musiken i lurarna fick mig att tänka på blommor, solen och ett stormigt hav på vilket jag befann mig i en liten segelbåt. Varför tankarna kom att falla på havet minns jag inte men kanske kan det ha någonting att göra med att jag kände mig liten och vilsen för tillfället.
Vid klockan 22:00 peakade ruset och ungefär i samma veva kom den andra fearen att sprida sig i mitt sinne. Denna gång handlade rädslan om att allting i lägenheten kändes smutsigt. Diskbänken, på vilken det stod ett berg med disk, äcklade mig något fruktansvärt och från diskhon spred sig en kraftig odör av dött djur. Dessutom spred sig ett gult sken i hela rummet vilket kändes smutsigt och till min stora förtret kände även jag mig smutsigt. Flottig som om hela jag var täckt av svett och späck. På något sätt fick jag en idé hur jag skulle kunna komma ur tankarna om äckelsmuts, jag fick nämligen för mig att en dusch skulle kunna göra susen. Och dra på trissor, när jag väl duschat och torkat mig försvann det gula skenet i lägenheten och min kropp kändes renare som om vattnet vore det ultimata reningsverktyget. Diskbänken fixades snabbt genom att jag plockade i ordning disken och slängde allt avfall i papperskorgen. På så vis kunde inte äcklet ses. Spisen torkades av och nu återfann jag lugnet i kroppen.
Återigen lade jag mig på golvet för att klottra ner mina känslor på ett papper. Denna gång fylldes pappret av krumelurer och fraktaler och böjda linjer. Denna teckning fick mig att inse att världen alltid borde ses ur mushiperspektivet. Det vill säga en värld utan skarpa kanter. Bara degigt och grötigt.
Mellan 22:00 och 00:00 flummade jag mest runt genom att stirra mig i spegeln, chittchatta med folk på msn och försöka bege mig in i sovrummet. Jag kände ett obehag för att gå in i sovrummet. Som om någon kraft hindrade mig att vara där inne. Eftersom att lampan inte var tänd där inne trodde jag att det kunde bero på att mörkret hade en inverkan på mitt medvetande på så vis att jag inte ville fastna i en mörk värld. Och efter att jag tänt taklampan i sovrummet kunde jag gå in där utan problem. Dock begav jag mig endast in i sovrummet en gång under ruset.
I spegeln tittade jag mig själv i ögat och fick se mig själv i mitt eget öga. Detta kändes extremt häftigt för mig och jag var tvungen att skriva ner detta i ett dokument på datorn. Jag ansåg att jag sett mig själv ur en ny synvinkel ur vilken jag tidigare inte sett mig själv och detta var värt att knappa ned för att inte förglömma det. Samtidigt som jag lade handlederna på det kalla tangentbordet fylldes jag av en otäck känsla. De kalla handlederna fick mig att tänka på döden men på något underligt sätt kändes döden så pass avlägsen att tankarna rann av lika fort som dom poppat upp.
Efter klockan 00:00 satte jag mig vid tv:n och spelade Nintendo. Spelet som satt i maskinen var Zelda 64, och stundtals kändes det som om det var jag själv som sprang runt på Hyrule Fields och slaktade monster. Dock var jag så pass degig i skallen att jag inte fattade vad jag skulle göra i spelet förutom att bara springa runt och döda monster. Att ge sig på ett tempel i svampat tillstånd var inte ens att tänka på. Klockan hann bli 01:00 och ungefär vid denna tidpunkt började svampgäspningarna att komma och ruset hade, under tiden som jag spelat tv-spel, börjat avta. Jag stannade till i Kakariko Village (en plats i tv-spelet) och lade mig på golvet för att sova och avslutade mitt trippande. Musiken som kom från tv:n var oerhört lugnande och det kändes som om jag hade funnit mitt rätta element, nämligen i Kakariko Village som en ung Link i landet Hyrule.
Summa kardemumma: Trippen är bland det häftigaste jag upplevt och även fast det stundtals blev obehagligt så kommer jag att trippa igen. Dock så lär jag vid nästa tripptillfälle inte slänga i sig 2g utan kommer känna av hur ruset uppför sig. Jag anser att det var väldigt oansvarigt av mig själv att ta ytterligare en dos utan att ha känt av effekterna ordentligt. Men eftersom att jag fått ett accepterande av svampen av inkamaskerna i soffan så kanske jag gjorde rätt. Vem vet?
Vill även tillägga att allt i denna tripprapport endast är fiction och ingenting av det som står här ovan har ägt rum eftersom att jag är mytoman.
// Resultant
[edit. eftersom en del klagat på att jag skrivit i 3:e person så har jag nu ändrat det .tide]
