2006-04-21, 15:20
#1
RAPPORTEN ÄR INTE MIN EGEN UTAN POSTAR ÅT MIN KOMPIS. drz
Man: 20+
Vikt: 72 kg~
Tidigare erfarenheter: Testat nästan allt förutom psykedeliskt
Följande utspelas dagen innan nyårsafton i den "specialla" staden Nimbin i
Australien som byggdes av hippies på 60-70 talet som fastnade efter en
festival och den sagolika dalen som staden är placerad i.
Framför allt så är Nimbin känt för sin Amsterdam liknande känsla med
Hempbars etc etc. Väggarna längs huvudgatan är målade med psykedeliska
mönster, och efter var femte meter så blir man tillfrågad av langare som
säljer nästan allt i drogväg man kan tänka sig.
Vi kom till Nimbin på juldagen och vi skulle åka igen på nyårsafton. Efter
flera dagars softandes vid poolen så beslöt jag och en av mina vänner att
testa något psykedeliskt för första gången. Så vi gick till huvudgatan och
hörde runt. Bara efter tre minuter så blev vi erbjudna svamp, men tackade
nej och hörde vidare för att jämföra priser. Och bara några sekunder efter
den första så frågade en gammal dam som var runt 60 iklädd i "hippiekläder"
oss om vi var intreserade av Mescaline. Fear and loathing in Las Vegas fans
som vi är så blev vi helt ivriga, vi frågade om hon hade andra psykedeliska
droger, och hon sa att hon hade LSD. Efter några minuters samtal med
varandra så beslöt vi oss för att köpa två lappar var.
(Dom följande tiderna är bara ungefär)
Kl nu var runt 14.00. Vi gick ner till en fotbolls plan som låg strax
utanför "centrum" och lade oss precis vid skogsbrynet.
Det satt redan en äldre man ungefär 20 meter ifrån oss och stirrade rakt in
o skogen och det såg ut som han bad. Vi tog lapparna och la oss på
gräsmattan förhoppningsfulla.
Kl 14.30. Vi började fnittra, och började få små hallisar, nu så trodde jag
att det inte skulle hända mycket mer..
Kl ca 15.00. Allt var så skruvat inget stämde, 1+1= gul. Stora långa färg
trådar, liknande blixtar kom studsandes från horisonten. Nu så kom vi på att
gubben i skogen fortfarande satt kvar. Efter några minuters skrattandes så
gick min kompis fram och frågade vad han gjorde på svenska(!) gubben tittar
förvirrat runt sig och skrattar, man ser klart och tydligt hur stora ögon
han hade, han reser sig och försvinner in i skogen....
Kl ca 15.30. Nu började det ordentligt. Det märkte jag när jag fick en sån
en hallis så att jag såg att himlen i horisonten var helt krit vit och
marken svart, och kom långsamt mot oss, och tillslut så blev allt i dessa
färger i några sekunder. Och låten från Familjen Adams börjades spelas om
och om igen i huvudet.
Kl ca 16.00. Nu så beslöt vi oss för att gå till den lokala pizzerian i
"centrum" och ta en pizza(!) Det tog oss ca; 15 minuter att gå 400 meter. Vi
stannade och berundrade alla skyltar, bilar fåglar ja allt va så varckert.
Vägen som vi gick på började svaja och det var psykedeliska möster över hela
himlen.
Kl ca 16.15. Jag började få snetripp kände skaka jag, hela min kropp började
av rädsla. Alla minna kännslor kom fram, jag frågade om det såg normalt ut
som vi gick, som vi prata etc etc. Jag fick för mig att alla visste vad vi
hade gjort och att folk pekade på mig och att polisen skulle komma och hämta
mig. Allas ansikten var vridna som filmen "The ring" Jag kände mig inte
trygg helt enkelt. Jag fick för mig att blunda, så skulle allt bli bättre.
Jag blundade och en av dom andra fick guida mig in på pizzeran. När vi väll
hade kommit in så släppte all rädsla. Inne på pizzerian så spelades soft
musik och allt var avspänt, så jag släppte ut allt, undrar varför inte dom
kastade ut oss, för vi apade oss rejält där inne. Vi fick pizzan, och jag
satt i 45 minuter och inspekterade undervärket, det blev ett svart hål rakt
ner i pizzan, jag trodde att jag kunde se andra världar igenom den. När vi
skulle gå ut så fick jag för mig att det var en glasvägg och en glasdör, så
jag sa detta till min vänn så att han inte skulle gå rakt in i väggen. Vi
stod någon minut och ingen av oss vågade ta klivet ut på trotoaren, jag
minns att jag tittade bakåt när vi väll hade kommit igenom den läskiga
väggen att några ur personalen stod och skratta.
Kl ca 17.00. Nu var jag så knas att jag inte riktigt förstod som hände, jag
kom inte ihåg vad jag hade tagit, inte heller vilket land vi var i. Jag gick
och frågade om det var normalt att tänka så som jag gjorde, i och med att
jag trodde att det var normalt att må som jag gjorde och att alla såg samma
saker som jag.
Kl ca 18.00. Nu började allt se ut som ett gammalt 2D spel, liknande gammla
Super Mario bros. Jag fick för mig att jag var en en liten spelgubbe som
sprang runt på en bana, jag undvek alla kloaklock pga att jag inte ville bli
uppäten av dom gröna växt-monstrerna som levede i dom. Det blev för mycket
tillslut efter att folk började titta på mig när jag små hoppa runt, så vi
satte oss på en bänk och bara flumma. När jag tittade neråt på mina fötter
så såg jag att tårna blev längre och längre. Jag drog in fötterna under
bänken så att inte folk skulle trampa på mina långa tår. Jag bröt i skratt
medans min vänn sa "gud jul" till alla som gick förbi oss. Våran nyktra vänn
fick nu nog när folk började titta och peka, så vi gick ner till
fotbollsplanen igen. Under dom här ca; 90 minuterna så kommer inte ihåg
något, men tydligen så hade jag försökt förklara om att himlen skulle trilla
ner på oss och krossa oss om jag sa en vis mening. Och varje gång jag
försökte säga meingen så vågade jag inte säga sista ordet för det kom ett
starkt ljud som bara jag förstås hörde.
Kl ca 20.00. Så fick jag och min vänn syn på poolen. Ingen av oss förstod
riktigt vad det var. Vi gick långsamt till kanten och beundrade vattnet, så
vi beslöt oss för att hoppa i.
Det var en sån skön känsla när man dök under vattnet så att det går inte att
beskriva. Det kändes som att födas om. Man såg massa färger och allt kändes
så mjukt. Men efter detta så piggnade man tyvärr till och kom mer och mer
tillbaka till verkligheten.
Kl ca: 21.30. Nu var vi nästan helt tillbaka till verkligheten, man kände
sig helt klar i huvudet, men man såg fortfarande små hallisar. Vi lade oss
på fotbollsplanen och tog en joppe och stirrade upp på stjärnorna i flera
timmar. Det kändes som att det låg ett tunt lagar av olje färger på mina
ögon, så stjärnhimlen blev ännu mer fetare. Det såg ut som stora ljusa
galaxer av olika färger över hela himlen.
Kan tillägga nu att jag att jag ALDRIG kunnat tänka mig att psykedeliskt
skulle vara sådär. Jag tänkte att det skulle vara lite hallisar och inget
mer. Men det var som en Lång bok...
Man: 20+
Vikt: 72 kg~
Tidigare erfarenheter: Testat nästan allt förutom psykedeliskt
Följande utspelas dagen innan nyårsafton i den "specialla" staden Nimbin i
Australien som byggdes av hippies på 60-70 talet som fastnade efter en
festival och den sagolika dalen som staden är placerad i.
Framför allt så är Nimbin känt för sin Amsterdam liknande känsla med
Hempbars etc etc. Väggarna längs huvudgatan är målade med psykedeliska
mönster, och efter var femte meter så blir man tillfrågad av langare som
säljer nästan allt i drogväg man kan tänka sig.
Vi kom till Nimbin på juldagen och vi skulle åka igen på nyårsafton. Efter
flera dagars softandes vid poolen så beslöt jag och en av mina vänner att
testa något psykedeliskt för första gången. Så vi gick till huvudgatan och
hörde runt. Bara efter tre minuter så blev vi erbjudna svamp, men tackade
nej och hörde vidare för att jämföra priser. Och bara några sekunder efter
den första så frågade en gammal dam som var runt 60 iklädd i "hippiekläder"
oss om vi var intreserade av Mescaline. Fear and loathing in Las Vegas fans
som vi är så blev vi helt ivriga, vi frågade om hon hade andra psykedeliska
droger, och hon sa att hon hade LSD. Efter några minuters samtal med
varandra så beslöt vi oss för att köpa två lappar var.
(Dom följande tiderna är bara ungefär)
Kl nu var runt 14.00. Vi gick ner till en fotbolls plan som låg strax
utanför "centrum" och lade oss precis vid skogsbrynet.
Det satt redan en äldre man ungefär 20 meter ifrån oss och stirrade rakt in
o skogen och det såg ut som han bad. Vi tog lapparna och la oss på
gräsmattan förhoppningsfulla.
Kl 14.30. Vi började fnittra, och började få små hallisar, nu så trodde jag
att det inte skulle hända mycket mer..
Kl ca 15.00. Allt var så skruvat inget stämde, 1+1= gul. Stora långa färg
trådar, liknande blixtar kom studsandes från horisonten. Nu så kom vi på att
gubben i skogen fortfarande satt kvar. Efter några minuters skrattandes så
gick min kompis fram och frågade vad han gjorde på svenska(!) gubben tittar
förvirrat runt sig och skrattar, man ser klart och tydligt hur stora ögon
han hade, han reser sig och försvinner in i skogen....
Kl ca 15.30. Nu började det ordentligt. Det märkte jag när jag fick en sån
en hallis så att jag såg att himlen i horisonten var helt krit vit och
marken svart, och kom långsamt mot oss, och tillslut så blev allt i dessa
färger i några sekunder. Och låten från Familjen Adams börjades spelas om
och om igen i huvudet.
Kl ca 16.00. Nu så beslöt vi oss för att gå till den lokala pizzerian i
"centrum" och ta en pizza(!) Det tog oss ca; 15 minuter att gå 400 meter. Vi
stannade och berundrade alla skyltar, bilar fåglar ja allt va så varckert.
Vägen som vi gick på började svaja och det var psykedeliska möster över hela
himlen.
Kl ca 16.15. Jag började få snetripp kände skaka jag, hela min kropp började
av rädsla. Alla minna kännslor kom fram, jag frågade om det såg normalt ut
som vi gick, som vi prata etc etc. Jag fick för mig att alla visste vad vi
hade gjort och att folk pekade på mig och att polisen skulle komma och hämta
mig. Allas ansikten var vridna som filmen "The ring" Jag kände mig inte
trygg helt enkelt. Jag fick för mig att blunda, så skulle allt bli bättre.
Jag blundade och en av dom andra fick guida mig in på pizzeran. När vi väll
hade kommit in så släppte all rädsla. Inne på pizzerian så spelades soft
musik och allt var avspänt, så jag släppte ut allt, undrar varför inte dom
kastade ut oss, för vi apade oss rejält där inne. Vi fick pizzan, och jag
satt i 45 minuter och inspekterade undervärket, det blev ett svart hål rakt
ner i pizzan, jag trodde att jag kunde se andra världar igenom den. När vi
skulle gå ut så fick jag för mig att det var en glasvägg och en glasdör, så
jag sa detta till min vänn så att han inte skulle gå rakt in i väggen. Vi
stod någon minut och ingen av oss vågade ta klivet ut på trotoaren, jag
minns att jag tittade bakåt när vi väll hade kommit igenom den läskiga
väggen att några ur personalen stod och skratta.
Kl ca 17.00. Nu var jag så knas att jag inte riktigt förstod som hände, jag
kom inte ihåg vad jag hade tagit, inte heller vilket land vi var i. Jag gick
och frågade om det var normalt att tänka så som jag gjorde, i och med att
jag trodde att det var normalt att må som jag gjorde och att alla såg samma
saker som jag.
Kl ca 18.00. Nu började allt se ut som ett gammalt 2D spel, liknande gammla
Super Mario bros. Jag fick för mig att jag var en en liten spelgubbe som
sprang runt på en bana, jag undvek alla kloaklock pga att jag inte ville bli
uppäten av dom gröna växt-monstrerna som levede i dom. Det blev för mycket
tillslut efter att folk började titta på mig när jag små hoppa runt, så vi
satte oss på en bänk och bara flumma. När jag tittade neråt på mina fötter
så såg jag att tårna blev längre och längre. Jag drog in fötterna under
bänken så att inte folk skulle trampa på mina långa tår. Jag bröt i skratt
medans min vänn sa "gud jul" till alla som gick förbi oss. Våran nyktra vänn
fick nu nog när folk började titta och peka, så vi gick ner till
fotbollsplanen igen. Under dom här ca; 90 minuterna så kommer inte ihåg
något, men tydligen så hade jag försökt förklara om att himlen skulle trilla
ner på oss och krossa oss om jag sa en vis mening. Och varje gång jag
försökte säga meingen så vågade jag inte säga sista ordet för det kom ett
starkt ljud som bara jag förstås hörde.
Kl ca 20.00. Så fick jag och min vänn syn på poolen. Ingen av oss förstod
riktigt vad det var. Vi gick långsamt till kanten och beundrade vattnet, så
vi beslöt oss för att hoppa i.
Det var en sån skön känsla när man dök under vattnet så att det går inte att
beskriva. Det kändes som att födas om. Man såg massa färger och allt kändes
så mjukt. Men efter detta så piggnade man tyvärr till och kom mer och mer
tillbaka till verkligheten.
Kl ca: 21.30. Nu var vi nästan helt tillbaka till verkligheten, man kände
sig helt klar i huvudet, men man såg fortfarande små hallisar. Vi lade oss
på fotbollsplanen och tog en joppe och stirrade upp på stjärnorna i flera
timmar. Det kändes som att det låg ett tunt lagar av olje färger på mina
ögon, så stjärnhimlen blev ännu mer fetare. Det såg ut som stora ljusa
galaxer av olika färger över hela himlen.
Kan tillägga nu att jag att jag ALDRIG kunnat tänka mig att psykedeliskt
skulle vara sådär. Jag tänkte att det skulle vara lite hallisar och inget
mer. Men det var som en Lång bok...
