Är socialdemokratin utdöende?

År 2006 är det politiskt val och som gammal vänsterhök känner jag inte en uns lust att rösta. I förra valet stod mitt mynt mellan V och S, och trots alla löften och fina ord känns det som Sverige inte har förbättrats ett dugg sedan dess. Unga människor är arbetslösa, nyexade studenter får inga jobb, vi tvingas betala trängselavgifter i storstan trots att vi redan är bland de högst beskattade i hela världen, bostadsbristen är enorm och fastighetskostnaderna likaså, de anställdas rättigheter är förvirrande med alla märkliga anställningsformer, och sist men inte minst är vi är medlemmar i en Europeisk Union som kostar miljarder trots att jag fortfarande inte vet vad vi får tillbaka. Sossarna talar om billigare tandvård - deras enda vapen mot ett väldresserat, svenskt folk som gång på gång har köpt deras argument för politiska förändringar.

Är det vi eller dem som är idioterna?

Vi betalar enorma skattesatser och får mycket lite tillbaka. Samtidigt går vår stadsminister och köper ett slott. Han är överviktig, ignorant och usel på att hantera krissituationer (ex. tsunamikatastrofen). Åtminstone har massmedia fått mig att känna så. Jag gillar inte Göran Persson, men vem gör det å andra sidan? Göran borde ha lämnat det sjunkande skeppet i god tid innan valet. Om något kan rädda S är det en stark, och gärna lite kaxig ledare. Någon som lyssnar på folket och samtidigt kan utmana gamla politiska vanor. Se bara på Fredrik Reinfeldt - om någon har chans att vinna folkets förtroende är det han. En stark och trygg karaktär, vilket hela vänsterblocket lider stor brist utav. Dessa två fundamentala egenskaper hos en politisk ledare tycks attrahera oss alla i grund och botten; med stor risk skulle jag säga att M kommer ta hem valet just p.g.a. Reinfeldt.

Jag tror att socialdemokratin är utdöende. Den gamla ideologins förkärlek till gemenskap och solidaritet existerar inte längre - självklart inte eftersom 2006 är mycket annorlunda från 1976! Vi kan inte förlita oss på en socialdemokratiskt regering där nästan ingen är socialdemokrat. Jag har uppfattat det som att S består ungefär 50/50 av idealister resp. politiker som vill göra karriär. De som är röda i hjärtat gråter förmodligen blod över de senaste fyra årens politisk tragedi, och längtar efter en ny, stark vänsterledare. Kanske rent ut sagt ett nytt socialdemokratiskt parti som är mer anpassat för den moderna tiden?

I stor frustration vet jag inte vilket parti jag skall rösta på detta år. Mitt hjärta skriker rött men jag kan inte stå ut med de hönshjärnor som representerar vänsterpolitiken. Inte heller kan jag stå för en röst på borgerliga blocket, för dessa blåslipsar kommer göra Sverige mer och mer likt det USA som jag innerst inne föraktar med hela mitt hjärta. Jag tror inte på individuell "frihet" som i själva verket gör oss mer distansierade till varandra och som främjar klassklyftorna något enormt. Jag tror inte heller längre på ord som solidaritet eller jämlikhet vilket rödslipsarna försöker med. Jag vet att bortom denna smutsiga fasad gynnas främst individer som inte behöver bidrag och stöd. Sådana som borde kasta sig ut på arbetsmarknaden istället för att suga systemet på pengar.

Någon som kan säga mig vilket politiskt parti som är realistiskt att rösta på i dagens lätt snedknullade värld? Är det ens värt att rösta överhuvudtaget?

Jag skulle inte vilja säga att socialdemokratin är utdöende, men den måste förändras från vad den varit i ~100 år och anpassas till de ny kraven som ställs av samhället och omvärlden. Detta är något som S verkar ha ganska svårt för då man helst vill köra vidare i gamla invanda spår.

Jag tycker sossarna ska köra på samma sak de körde under 1930-talet

Socialdemokratin är åtminstone delvis på utdöende eftersom partiets trognaste sympatisörer är väldigt gamla.

För att överleva måste man hitta nya väljarbaser, och de man lyckas locka till sig är framförallt invandrare och offentliganställda kvinnor. Men samtidigt innebär fokuseringen på dessa grupper att socialdemokratin förvandlas från ett arbetarparti till ett bidragsparti.

Någon förändring av socialdemokratin lär vi av historiska skäl inte kunna förvänta oss. Behövs väl inte heller - det räcker med att S minimeras och bara finns kvar i historieböckerna i stil med kommunismen bakom Sovjetridån. Bägge bygger ju ursprungligen på samma ideologi! Enpartistaten Sverige har ju existerat ungefär lika länge - i längden fungerar inte en politik som inte främst uppmuntrar kunskaper och framåtanda. Jantelagen har alltför länge fått härja fritt - en gammal rest från början av 1900-talet, då innovatörer/entreprenörer som skapade företag och välstånd i landet betraktades som fiender!

Jag känner än idag att företagarfientligheten är ganska stor i vissa delar av Sverige. En del av befolkningen ser sig själva fortfarande som "arbetare" trots att man grovarbetar allt mindre och istället tjänar sina pengar sittandes på ett kontor eller genom eget företagande. Att däremot kalla sig "entreprenör" eller "företagare" gör folk inte då dessa ord har en dålig klang. "Man ska inte göra sig bättre än man är..." är en ganska vanligt förekommande paroll som jag har väldigt svårt att förstå. Om man inte ska göra sig bättre än man är så måste det ju utgå ifrån att man inte är någonting?

Folk pratar om att Sveriges klassklyftor är stora och vissa (som ex. Gammal Hårdrockare) älskar att exemplifiera det genom att dra upp de sjuka och utstötta. Man tar alltså de som har det allra sämst i hela landet och jämför dessa med Wallenberg och Bonnier. Tro sjutton att klassklyftan blir stor med en sådan jämförelse. En jämförelse som är mycket närmare verkligheten är att ta en vanlig skolklass barn som lever i en vanlig småstad någonstans i Sverige och jämföra de olika ungarnas hem- och familjeförhållanden. Visst, vissa elever har en pappa som har två bilar och vissa elever har ingen pappa alls. Däremot är den materiella standarden förhållandevis lika. Ungarna har hem och mat, är hela och rena och har ett Gameboy i ryggsäcken och en mobiltelefon i fickan. I vänsterpropagandan låter det ofta som att vi fortfarande lever i ett fiktivt 1920-tal där vissa människor har en blanksvart Mercedes på uppfarten och andra har loppor och löss och nio syskon och bor i ett dragigt skjul i fattigkvarteren. I verklighetens Sverige är inte skillnaden på folk och folk så stor som vänsteridealisterna vill göra gällande. Visst finns det sjuka och utslagna och familjer med många barn och visst finns de stormrika Kamprad-kopior, men dessa ytterligheter respresenterar inte folket utan är just ytterligheter. Den allra vanligaste svenska familjen är en man och en kvinna som bor i en lägenhet eller ett mindre radhus i en mellanstor stad. Man har minst en bil och ett eller två barn. Man lever inte i lyx eller överflöd och heller inte i fattigdom och armod. Man har ett ganska bra liv.

// Roger P.

Ett mycket intressant inlägg, helt klart, och jag tror att många är i samma situation som du men inte riktigt kan sätta ord på det på samma sätt.

Visserligen är det ju en ideologisk skiljelinje mellan oss, och det får man ju respektera, men jag tror att din USA-skräck är lite obefogad. Det är inte mycket som den svenska borgerligheten vill importera från USA, utan t ex det där med vården osv är ett socialdemokratiskt retoriskt skrämskott. Inget borgerligt parti idag vill t ex ha något annat än offentligt finansierad sjukvård. De som importerat mest från USA är lustigt nog Socialdemokraterna själva som hämtar mycket av sin strategi därifrån med negative campaigning och tom inhyrda mediakonsulter.

Hur som helst så delar jag din åsikt om att det hade inte skadat med ett "klokt" vänsterparti. Hur hade du förresten själv sett att ett sådant skulle fungera, och vad skulle skilja det ifrån dagens partier på vänstersidan om mitten?

Vi är alla nu levande infödda svenskar uppfostrade med Luther på ena axeln och Jante på den andra inte undra på att avunden flödar fritt. Dock tror jag Socialdemokratin lever så länge vår store statsman Göran Persson håller i ordförandeklubban, men sen är det osäkert. Vem skall ta över efter honom brottslingen Mona Sahlin, skolgossen Per Nuder, lögnerskan Marita Ulvskog eller hom som inte får något gjort Margot wallström. Nej som du ser det finns ingen, så chansen att deras tid är förbi när Göran P lämnar är nog stor.
Dock, vis av skadan så har jag lärt mig att GP brukar kunna chocka omvärlden med sina utnämningar så därför förbehåller jag mig rätten att gardera mig genom att vänta tills GP avgått och försvunnit ut i Sörmlandsskogarna. Det är först då vi vet om sossarnas tid är över och förbi för lång tid framåt!

Kanske vet jag för lite om politik för att våga yttra mig i något sådant, men helt klart känns det som om S/V/MP är ett ohållbart block för framtiden. Jag gillar inte MP's gerillapolitik eller Lars Ohlys kommunistpropaganda, och vad jag anser om Socialdemokratin framgår väl ovan

Ett nytt vänsterparti skulle nog satsa mer på företagssamheten i Sverige. Det är för dyrt att anställa här, och för mycket pengar är i bidragsrörelse. Naturligtvis ska det vara värt att arbeta sig uppåt, men jag tycker att det ska finnas en gräns för hur rik man kan bli. Klassklyftorna får inte bli för stora, för då växer hat och våld i ett samhälle som det här. Kanske har jag fel vad gäller det sista, men jag vill att alla människor ska ha möjligheten att studera, göra karriär och skaffa sig ett anständigt liv. Ja, så är det idag, men det finns stora brister i systemet. Socialdemokratin är trygg, men alltför klumpig!

Helt enkelt lägre arbetsgivaravgifter eller andra metoder för att öka lönsamheten för företag, liksom minska svårigheterna att starta eget.

Förmodligen borde vi alla rösta på borgerliga blocket bara för att få bort S/V/MP

Nja, det vet jag inte om jag vill hålla med.
Göran Persson och nuvarande socialdemokrater trots alla sina brister har jag svårt att se komma med samma idiotiska politik som under Palmetiden. Löntagarfonder, vansinniga devalveringar och ett jävla diktaturslickande på det.

1000 gånger hellre Persson än Palme iaf och då gillar jag inte ens Persson.

Du säger dig vara (eller skall det tolkas som har varit?) vänsterhök! Hur förklarar du att alla dessa "hönshjärnor", som du uttrycker det, har hamnat till vänster? Kan de bero på något genomgående fel i vänstertänkandet. Själv betraktar jag mig inte som "högerhök". I de tester som förekommit har jag vanligen hamnat mittemellan Tony Blair och Sydafrikas Mandela!

Eftersom du så måleriskt beskrivit resultatet av S-politiken, visar du på insiktsfullhet. Det som vi alla måste inse, är att välfärden inte skapas av en stor offentlig sektor, utan genom välskötta svenska företag, vilkas anställda och vinster levereras till stat och kommun. Du är sannolikt klar på att staten inte brukar vara den bästa företagsledaren. Detta har de borgerliga partierna enhälligt deklarerat. Skall begreppet välfärd kunna finnas kvar som reellt begrepp, lär de svenska väljarna vara tvungna att rösta fram en ny framtid via den borgerliga alliansen. S och V kommer allt närmare Kalle Anka-partiet för att kunna tas på allvar. V har definitivt passerat tönt/cirkus-gränsen för att kunna tas på allvar av andra än unga flickor och pojkar.

Mitt tips alltså - rösta borgerligt - spelar ingen roll vilket bara det är ett borgerligt parti! Sverige måste ha en borgerlig regering!

Men devalveringarna tvingades man till dels genom att LO drev upp lönerna till vansinniga nivåer, dels genom en helt felaktig industripolitik.

Att Persson och Co: inte kan köra samma race är helt beroende på EU:s regler. EU tvingar sina länder att sköta ekonomin på ett ansvarsfullt sätt. Det har inget med någon senkommen kunskap i nationalekonomi att göra. Det spelar ingen roll om sådana knäppskallar som Ringhoöm eller Nuder sitter som finansministrar (helt utan kompetens för jobbet).