Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2020-06-13, 16:33
  #1
Medlem
Hej, detta är mitt första inlägg på Flashback, hoppas jag hamnat rätt vad det gäller ämne/rubrik.

Det är så att jag tampats med en varierande grad av ångest de 2 senaste månaderna. Allting började med en 'sömnparalys' som troligen blev någon form av utlösande faktor. Senare, under samma dag, upplevde jag de 'klassiska' ångest symtomen. Jag satt på toaletten och tänkte bara 'vad är det som händer?' och var tvungen att kasta mig ut på en promenad, kände att jag var påväg att tappa kontrollen över mig själv. Det gick dock inte att fly ångesten och lite senare bröt jag ihop i tårar samtidigt som jag upplevde de vanliga ångest symtomen (orkar inte stapla upp dem). Jag vet dock inte vad denna ångest berodde på. Jag kommer inte ihåg, men jag kanske upplevde att ångesten kom krypande redan innan denna dag. Jag har nämligen under en ganska lång tid varit orolig för framtiden, sovit dåligt på vardagar, låg självkänsla & självförtroende, perfektionist, kontrollbehov och alldeles för höga krav på mig själv. Jag tror att den sociala isoleringen under karantän, samt att jag inte kunnat träna som vanligt (rör på mig väldigt mycket i vanliga fall) kan ha bidragit till ångesten också.

Vad som också bör tilläggas är att jag hade en 'dålig' tripp på hasch i typ februari. Det blev 'för mycket' och jag blev väldigt rädd när jag kände att jag tappade kontrollen. Jag var emellertid endast rädd ett tag för att sedan bara ligga och grovt hallucinera samtidigt som jag visste att drogen bara spelade ett spratt på mig och min hjärna. Jag var (tror jag) fullt medveten om tillståndet men det var väldigt kusligt och jag blir illa till mods när jag tänker tillbaka på det. Det var dock helt lugnt efteråt och det var inte förens typ 6 veckor efter som jag kände att ångesten kom. Jag har svårt att se att min ångest kan härledas till denna tripp?

Jag känner att ångesten har avtagit successivt under den senaste tiden. Nu är det mer att jag får ångest av tanken att få ångest (tror jag), vilket i sin tur genererar ångest. Jag har också upplevt overklighetskänslor under den här tiden (inbillade?) vilket har lett till existentiella grubblerier som t. ex: "Finns det en verklighet utanför mina tankar?", "Vad innebär det ens att existera?", "Är mitt medvetande det enda som finns?", "Finns inte andra människor på riktigt?", ja ni förstår. Dessa har stundtals gett mig panik/paranoia, även om jag blivit lite bättre på att hantera dessa tankegångar med tiden. Andra fysiska symtom som har etsat sig fast är att jag har vågor/streck/prickar i mitt synfält som följer med när jag tittar, dessa uppstod högst troligen i samband med den initiala ångesten. Jag upplevde även att jag typ 'sjönk ihop' och det blev typ en känsla av att svimma/falla. Detta fenomen pågick i typ 1 sekund och kom lite då och då, upplever inte detta längre. Men det jag stör mig allra mest på är min rädsla för att tappa kontrollen över mig själv, mitt jag och mitt medvetande. Det är väldigt svårt att förklara men jag är rädd för att typ svimma eller bara tappa kontrollen helt över mig själv, bli galen/tokig. Detta har gjort att jag är rädd för att dricka alkohol, testade en gång och blev instinktivt rädd då jag kände hur jag tappade kontrollen. Har tidigare aldrig haft problem med att dricka alkohol

Inlägget blev kanske lite långt, jag har inte ens fått med allt jag velat skriva, men jag ville bara skriva av mig. Är det någon som har upplevt liknande och kan berätta hur de hanterade detta tillstånd?
Citera
2020-06-13, 16:37
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av HolisticHolistic
Hej, detta är mitt första inlägg på Flashback, hoppas jag hamnat rätt vad det gäller ämne/rubrik.

Det är så att jag tampats med en varierande grad av ångest de 2 senaste månaderna. Allting började med en 'sömnparalys' som troligen blev någon form av utlösande faktor. Senare, under samma dag, upplevde jag de 'klassiska' ångest symtomen. Jag satt på toaletten och tänkte bara 'vad är det som händer?' och var tvungen att kasta mig ut på en promenad, kände att jag var påväg att tappa kontrollen över mig själv. Det gick dock inte att fly ångesten och lite senare bröt jag ihop i tårar samtidigt som jag upplevde de vanliga ångest symtomen (orkar inte stapla upp dem). Jag vet dock inte vad denna ångest berodde på. Jag kommer inte ihåg, men jag kanske upplevde att ångesten kom krypande redan innan denna dag. Jag har nämligen under en ganska lång tid varit orolig för framtiden, sovit dåligt på vardagar, låg självkänsla & självförtroende, perfektionist, kontrollbehov och alldeles för höga krav på mig själv. Jag tror att den sociala isoleringen under karantän, samt att jag inte kunnat träna som vanligt (rör på mig väldigt mycket i vanliga fall) kan ha bidragit till ångesten också.

Vad som också bör tilläggas är att jag hade en 'dålig' tripp på hasch i typ februari. Det blev 'för mycket' och jag blev väldigt rädd när jag kände att jag tappade kontrollen. Jag var emellertid endast rädd ett tag för att sedan bara ligga och grovt hallucinera samtidigt som jag visste att drogen bara spelade ett spratt på mig och min hjärna. Jag var (tror jag) fullt medveten om tillståndet men det var väldigt kusligt och jag blir illa till mods när jag tänker tillbaka på det. Det var dock helt lugnt efteråt och det var inte förens typ 6 veckor efter som jag kände att ångesten kom. Jag har svårt att se att min ångest kan härledas till denna tripp?

Jag känner att ångesten har avtagit successivt under den senaste tiden. Nu är det mer att jag får ångest av tanken att få ångest (tror jag), vilket i sin tur genererar ångest. Jag har också upplevt overklighetskänslor under den här tiden (inbillade?) vilket har lett till existentiella grubblerier som t. ex: "Finns det en verklighet utanför mina tankar?", "Vad innebär det ens att existera?", "Är mitt medvetande det enda som finns?", "Finns inte andra människor på riktigt?", ja ni förstår. Dessa har stundtals gett mig panik/paranoia, även om jag blivit lite bättre på att hantera dessa tankegångar med tiden. Andra fysiska symtom som har etsat sig fast är att jag har vågor/streck/prickar i mitt synfält som följer med när jag tittar, dessa uppstod högst troligen i samband med den initiala ångesten. Jag upplevde även att jag typ 'sjönk ihop' och det blev typ en känsla av att svimma/falla. Detta fenomen pågick i typ 1 sekund och kom lite då och då, upplever inte detta längre. Men det jag stör mig allra mest på är min rädsla för att tappa kontrollen över mig själv, mitt jag och mitt medvetande. Det är väldigt svårt att förklara men jag är rädd för att typ svimma eller bara tappa kontrollen helt över mig själv, bli galen/tokig. Detta har gjort att jag är rädd för att dricka alkohol, testade en gång och blev instinktivt rädd då jag kände hur jag tappade kontrollen. Har tidigare aldrig haft problem med att dricka alkohol

Inlägget blev kanske lite långt, jag har inte ens fått med allt jag velat skriva, men jag ville bara skriva av mig. Är det någon som har upplevt liknande och kan berätta hur de hanterade detta tillstånd?
Jag har haft overklighetskänslor när jag haft ångest eller panikattack. Det värsta när man haft sådana attacker är själva ångesten inför att få en till. Förväntansångesten är ofta värre än själva ångesten, om du förstår vad jag menar? Man är mer rädd för att tappa kontrollen än man är rädd de tillfällen man tappar kontrollen.
Citera
2020-06-13, 16:40
  #3
Medlem
Mitt inlägg var ganska översiktligt, jag kan utveckla mitt svar lite om någon önskar.
Citera
2020-06-13, 17:07
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kiss74
Jag har haft overklighetskänslor när jag haft ångest eller panikattack. Det värsta när man haft sådana attacker är själva ångesten inför att få en till. Förväntansångesten är ofta värre än själva ångesten, om du förstår vad jag menar? Man är mer rädd för att tappa kontrollen än man är rädd de tillfällen man tappar kontrollen.

Ja, min rädsla är ju om än ännu mer irrationell då jag inte upplevt en 'riktig' panikattack. Är lite rädd för att drabbas av en panikattack dock, men så länge jag behandlar mig själv bra så kommer det troligen inte hända.
Citera
2020-06-13, 17:09
  #5
Medlem
ArthurFlecks avatar
Vad är det värsta som kan hända? Vad är det som du är rädd skall hända? Vad gör det om <XXX> händer, vad har det för konsekvens, egentligen?
Citera
2020-06-13, 17:21
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av HolisticHolistic
Mitt inlägg var ganska översiktligt, jag kan utveckla mitt svar lite om någon önskar.
Var på väg att skriva TLDR... Men jag tog mig igenom det tillslut.

Du överanalyserar och tänker för mycket. Du oroar dig över fjantgrejer. Panik över existensiella frågor... Jesus fuck. Sånt har jag aldrig förstått. So fucking what allt bara är en dröm/simulering/boltzmannhjärna? Det förändrar ingenting i vad-allt-nu-är, och det finns inget du kan göra åt det. Nada.
Edit:
Aha. Nu kom jag förresten på varför du får panik över existensiella frågor. Ditt kontrollbehov. Du kan inte göra något åt det

Did you know att Alan Watts var en så cool filosof att till och med South Parks skapare har animerat ett av hans tal?

https://youtu.be/6I2pcIbyq-0

Lyssna lite på honom. Den livsfilosofi du lever efter nu är ju uppenbarligen skit.

Även artister har slängt in hans tal i låtar:

https://open.spotify.com/track/6jWIr...Tw6F92eDn3ASbQ
(vettefan vad artisten har menar att han talar om, men vad Alan säger låter ganska trevligt)
Men jag vet, det är väl lättare sagt än gjort att sluta med det.

Men jag är lik dig på många sätt, har/hade också mina fjantgrejer, men jag har överkomligt det mesta nu. Tuffa till dig


Citat:
Ursprungligen postat av HolisticHolistic
men så länge jag behandlar mig själv bra så kommer det troligen inte hända.
Vad menar du med behandla dig bra? Du behandlar dig inte bra nu i alla fall


Vad tror du att ditt kontrollbehov grundar sig i? Låter ju som att det ironiskt är precis det som får dig att tappa kontrollen... Skulle tippa på att det är främst detta du behöver lösa.
__________________
Senast redigerad av .-fuckYUO-. 2020-06-13 kl. 17:53.
Citera
2020-06-13, 17:50
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av .-fuckYUO-.
Var på väg att skriva TLDR... Men jag tog mig igenom det tillslut.

Du överanalyserar och tänker för mycket. Du oroar dig över fjantgrejer. Panik över existensiella frågor... Jesus fuck. Sånt har jag aldrig förstått. So fucking what allt bara är en dröm/simulering/boltzmannhjärna? Det förändrar ingenting i vad-allt-nu-är, och det finns inget du kan göra åt det. Nada.
Edit:
Aha. Nu kom jag förresten på varför du får panik över existensiella frågor. Ditt kontrollbehov. Du kan inte göra något åt det

Did you know att Allan Watts var en så cool filosof att till och med South Parks skapare har animerat ett av hans tal?

https://youtu.be/6I2pcIbyq-0

Lyssna lite på honom. Den livsfilosofi du lever efter nu är ju uppenbarligen skit
Men jag vet, det är väl lättare sagt än gjort att sluta med det.

Men jag är lik dig på många sätt, har/hade också mina fjantgrejer, men jag har överkomligt det mesta nu. Tuffa till dig



Vad menar du med behandla dig bra? Du behandlar dig inte bra nu i alla fall


Vad tror du att ditt kontrollbehov grundar sig i? Låter ju som att det ironiskt är precis det som får dig att tappa kontrollen... Skulle tippa på att det är främst detta du behöver lösa.


Jag tror dessa existentiella frågor är en naturlig 'episod' i livet, vissa tänker dock på det mer än andra. Det är hur som helst något man kommer över efter ett tag. Det var lite samma sak när jag bekantade mig med nihilismen och började tycka att allt var meningslöst (ja, ni förstår att jag är en överanalyserare vid det här laget). Jag bryr mig inte ett shit om nihilismen längre, likaså kommer jag troligen inte bry mig om de 'existentiella frågorna' om ett tag, har märkt att de har börjat klinga av mer och mer.
Citera
2020-06-13, 18:01
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av .-fuckYUO-.
Vad tror du att ditt kontrollbehov grundar sig i? Låter ju som att det ironiskt är precis det som får dig att tappa kontrollen... Skulle tippa på att det är främst detta du behöver lösa.

Ja det är helt sjukt haha, det finns ju inget att tappa kontrollen över. Helt sjukt hur dem här tankarna kan manifestera sig i ens psyke..

Jag kan t. ex tycka att det känns jobbigt att jag inte skrev ner allt jag tycker är nödvändigt i den här tråden, att jag inte fick allt nedskrivet som jag ville. Får inte direkt ångest över det, men det känns typ jobbigt.. grundar sig väl i någon perfektionism. Men jag vet inte om detta kan förklara detta fullkomligt befängda kontrollbehov över ens existens?

Läge för psykolog?...
__________________
Senast redigerad av HolisticHolistic 2020-06-13 kl. 18:13.
Citera
2020-06-13, 18:27
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av HolisticHolistic
Ja det är helt sjukt haha, det finns ju inget att tappa kontrollen över. Helt sjukt hur dem här tankarna kan manifestera sig i ens psyke..

Jag kan t. ex tycka att det känns jobbigt att jag inte skrev ner allt jag tycker är nödvändigt i den här tråden, att jag inte fick allt nedskrivet som jag ville. Får inte direkt ångest över det, men det känns typ jobbigt.. grundar sig väl i någon perfektionism. Men jag vet inte om detta kan förklara detta fullkomligt befängda kontrollbehov över ens existens?

Läge för psykolog?...
I hear you brother/sister. Perfektionist är jag med. Drygt som fan är det.

Det mesta jag gör blir exceptionellt bra, men så har vi ju det där "lilla" problemet med att typ ingenting blir klart, för saker går ju att förbättra i oändligheten.

Ett bevis på det har du nog redan noterat och om du skummar igenom mina inlägg så lär du kunna notera det med. I princip varenda inlägg jag gör redigerar jag. Och inte bara en gång. Det är svinmånga gånger.

Hade Flashback inte blockerat redigeringsmöjligheterna efter 60 min så hade jag säkert fortfarande suttit och redigerat mitt första inlägg

Men någonstans så måste man inse att livet kanske inte blir så mycket bättre av att man investerar 50% av det på att förbättra 1% av det.

Jag går till psykolog själv, vi har inte hunnit gå igenom min perfektionism ännu (har mycket värre problem att ta itu med först), men hon har absolut påpekat detta och det är någonting som behöver upphöra.

Får du veta vad ditt beror på så PM:a mig gärna. Fast det är ju klart att det kan orsakas av olika grejer också.


Jag skulle absolut rekommendera psykolog. Alla är inte bra. Men den jag går till för stunden är helt fantastisk (för jag får höra den bittra sanningen och tvingas verkligen göra stora val, även om de är svåra). Inget jävla daltande, precis vad jag behöver i alla fall!
__________________
Senast redigerad av .-fuckYUO-. 2020-06-13 kl. 18:38.
Citera
2020-06-13, 18:49
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av .-fuckYUO-.
I hear you brother/sister. Perfektionist är jag med. Drygt som fan är det.

Det mesta jag gör blir exceptionellt bra, men så har vi ju det där "lilla" problemet med att typ ingenting blir klart, för saker går ju att förbättra i oändligheten.

Ett bevis på det har du nog redan noterat och om du skummar igenom mina inlägg så lär du kunna notera det med. I princip varenda inlägg jag gör redigerar jag. Och inte bara en gång. Det är svinmånga gånger.

Hade Flashback inte blockerat redigeringsmöjligheterna efter 60 min så hade jag säkert fortfarande suttit och redigerat mitt första inlägg

Men någonstans så måste man inse att livet kanske inte blir så mycket bättre av att man investerar 50% av det på att förbättra 1% av det.

Jag går till psykolog själv, vi har inte hunnit gå igenom min perfektionism ännu (har mycket värre problem att ta itu med först), men hon har absolut påpekat detta och det är någonting som behöver upphöra.

Får du veta vad ditt beror på så PM:a mig gärna. Fast det är ju klart att det kan orsakas av olika grejer också.


Jag skulle absolut rekommendera psykolog. Alla är inte bra. Men den jag går till för stunden är helt fantastisk (för jag får höra den bittra sanningen och tvingas verkligen göra stora val, även om de är svåra). Inget jävla daltande, precis vad jag behöver i alla fall!

Ja, psykolog är ett ganska hett alternativ för mig. Dels för att ta itu med ovannämnda problem men även i förebyggande syfte så man kanske får slippa detta i framtiden. Det är bara det att man vill hitta rätt psykolog, inte hamna fel.

Det känns dock pinsamt att prata om dem här problemen...

Men jag vill göra det då jag tror att det kan vara bra för mig på sikt
__________________
Senast redigerad av HolisticHolistic 2020-06-13 kl. 18:53.
Citera
2020-06-13, 18:55
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av HolisticHolistic
Ja, psykolog är ett ganska hett alternativ för mig. Dels för att ta itu med ovannämnda problem men även i förebyggande syfte så man kanske får slippa detta i framtiden. Det är bara det att man vill hitta rätt psykolog, inte hamna fel.
Öh! Fuck you, don't even think about, sitt inte i timmar och leta efter den "perfekta psykologen".

Du kan bara veta om du testar. Folk har olika behov, så vad som är rätt för någon kanske inte är rätt för en annan.

Och själv så ogillade jag min nuvarande psykolog så mycket att jag bytte. Först långt senare så fick jag insikten att hon var helt jävla perfekt. Min poäng här är att du kan inte lite på andras recensioner heller.

Men jag kan ge dig ett tips: de första 3-5 gångerna lär att kännas meningslösa. De första gångerna används för att psykologen ska förstå dig. Först därefter börjar det roliga.

Så ta nu och nån bara. Sätt en deadline. 30 min. GO!
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback