Vilka är era fina minnen från uppväxten?

Nja, men de första känslorna i den riktning, åtminstone för de som "bara" muntligt trakasserat mig i åratal, infann sig redan när jag var typ 16... Det är väl ändå hyfsat ungt kan jag tycka?

Ett fint minne var storhelger, typ valborg, midsommar, lucia, nyår när pappa var full.

Vanligtvis var han alltid så sträng och butter, men när han fått sprit i sig blev han som en annan människa.
Han gick omkring rödblommig och svettig, med en stor snus rinnande nedför hakan och skrattade så magen hoppade sådär lustigt åt precis allting.

Han blev även otroligt generös, så vi ungar passade alltid på att tigga pengar av honom. Bad man om en tjuga fick man ofta en hundring. Och det utnyttjade vi naturligtvis till max.



MVH/Gnomegirl.

Min mormor bodde i norr och jag spenderade mycket tid hos henne då min far arbetade mycket utomlands och mamma försökte få vardagspusslet att fungera.

Jag minns en gång när jag kanske var 6-7 år gammal och min mormor tog mig ut på en åktur med hennes spark. Det var rikligt med snö, vilket jag inte riktigt var van med här i Stockholm och vi for nedför en brant backe och välte i den snäva kurvan som avslutade sluttningen. Det var en skräckblandad förtjusning men jag minns hur jag låg där i en snödriva och tittade upp på de snötäckta trädtopparna som dansade i takt med vinden och hur vackert det var.

Senare på samma tur hörde vi en uggla som "hoade", vi hoade tillbaka och den "svarade", det var en väldigt seren och spännande upplevelse för en liten pilt.

Inga glada minnen alls. Mobbad i skolan av både elever och lärare. Aggressiv pappa, de få timmar man träffade honom skrek och hotade han mig. Var aldrig bra nog enligt min mamma, trots att jag gick ut både högstadiet och gymnasiet med bättre betyg än samtliga syskon. Fick av henne inte heller gå den linje jag ville på gymnasiet, pappa brydde sig inte. Levt med ångest dagligen sedan jag började högstadiet. Mer än 15 år, ingen som brytt sig.
Nu försöker de vinna tillbaka mig, aldrig. De hade kunnat dö framför mig, hade blivit överraskad om jag hade gjort mer än ryckt på axlarna.

Har många fina minnen. Men ett fint minne var när jag fick åka med pappa ut på åkrarna i diverse maskiner på helger när man inte gick i skolan och lillbrorsan fortfarande var för liten.

Eftersom farsan var lantbrukare spenderade vi inte så mycket tid tillsammans bara han och jag.

Att bara ta cykeln och cykla ut på sommarlovet, man träffade alltid på nån man kände och hittade på nåt.
Att kunna vara så spontan.

Att landa min första kickflip när jag var typ 8 och att leva & andas skateboard så många år framöver.

Spela Atari ST och lyssna på Nirvana

Upplevelser med min häst är nog de bästa upplevelserna. Vi var tre tjejer i samma ålder med varsin häst och på våren och somrarna så levde man i stort sett i skogen på hästryggen. Vi kunde rida ett par mil om dagen, och vi hade förstås en massa regler att förhålla oss till som vi inte följde. Exempelvis fick vi inte rida nära älven, då där fanns stup och det var strömt, vilket vi alltid gjorde.

Vi var till och med ute i älven i april och badade, när det fortfarande fanns is i kanterna. Min kompis hade ofta med sig hembakat bröd som vi åt vid någon tjärn i ett övergivet hus som det fanns gott om där vi bodde. Vi hade egna knivar och gjorde upp lägereldar och fiskade från åtta års ålder, det var en helt annan frihet jämfört med hur jag upplever barn lever idag, särskilt i stan.

Blev ni väckta? Vi hade varit tacksamma om vi blivit väckta med ett kok stryk! Vi kunde aldrig ens sova eftersom det regnade in hela nätterna så att sängkläderna blev genomblöta. Igen sömn alls under den barndomen. Men vi klagade ju såklart inte heller. Finns alltid de som har det värre.

Jag minns resorna jag gjorde, speciellt med min far på egen hand. Mamma var hemma och tog hand om katten.
Nattåg genom Europa. Han hade gjort mackor som vi åt i vår egen kupé innan man fick krypa ner i sin säng och somna till det stötvisa ljudet från rälsen.
Eftermiddagarna på rummet på hotellet i södra USA efter en dag i solen och vid havet. När man nöjde sig med en Dr. Pepper och en chokladbrownie och inte behövde alkohol för att ha roligt.
De oändliga sommardagarna på lovet när man var liten som aldrig tycktes ta slut. Man hängde med kompisarna hela dagarna och kom hem solbränd och svettig och tittade på Svenska Hjärtan med familjen innan det var dags att sova.
Allt var så lätt när man var ung. Man bara levde och upplevde. Allt annat togs omhand. Idag är det krav överallt. Man ska vara en bra pappa, en bra man, en bra
son, en bra anställd. Man tänker för mycket och gör för lite, fast i ekorrhjulet - men vad är alternativet?
Jag försöker lära mina barn det - att njuta av sin barndom och skapa så mycket minnen som möjligt, för sen i livet kommer mer ansvar.

Bonussaker som jag minns från barndomen.
- Man letade efter tappade mynt vid telefonkioskerna
- Familjen samlades kring tv’n på helgkvällarna. Övrig tid fanns ju nästan inga program. Alla i familjen kollade på samma sak och diskuterade kring det. Idag sitter var och en med sitt.
- Man såg folk på tåget sitta och titta ut genom fönstret i deras egna tankar. Idag behöver folk sysselsätta sig själva med sina telefoner för jämnan. Jag tror inte det är bra. När ska de få tid till att tänka själva?
- Skoldiscona där man (om man hade tur) blev uppbjuden av någon och fick dansa tryckare till Stevie B’s ”Because i love you” med händerna på röven (utan att någon jävel tog en bild och la upp på Snapchat)

Ursäkta sentimentaliteten.

Norra Dalarna?

allt även det dåliga känns bättre än det goda nuet. minnen och tankar är alls unika som del gör dig till den personen du är.

Jag minns en julhelg när jag var tretton. Hela familjen (jag, mina föräldrar, min bror och en bekant med familjen). Vi åt julmat, godis, spelade spel och läste seriealbum i en vecka. Jag och brorsan lyssnade på nya album vi fått i julklapp. Inget tjafs, inget bråk, ingen press.

Minns också semestrarna när vi tog husvagnen och bara drog iväg. Blå himlar, gräs under fötterna. Pulvermos, pannbiff och gasoldoft. Tiden stod still.