Citat:
Ursprungligen postat av
Asmodeusvult
Nej. Tror också du missuppfattat det man brukar säga.
Det man menar är att man aldrig är ensam om man äger en hund, där hunden är sällskapet och att en hund gör det lätt att få folk att slappna av och börja samtala när du är ute och går med den.
Ja och nej. Det är sant att det aldrig var en sådan mängd främmande folk som skulle kallprata med mig ute, i kollektivtrafiken m.m. som när jag träffade min sambo och därför blev hundägare. Främmande vill knappast tala med en bara för att man har en katt hemma. Tro mig, som autistisk och som värdelös på kallprat är jag väldigt medveten om förändringen.
Fast samtidigt ville väl ibland folk tala med mig när jag som ung hade en honkatt som jag ofta hade med mig ute i sele. Speciellt som hon hade världens näpnaste och sötaste ansikte som verkade även bedåra folk som annars inte gillar katter. Hon var dock inte själv värst pigg på främmande, utan brukade ge närgångna folk ett fräs, snörpa med munnen och gick sedan bestämt därifrån med nosen i vädret.
