folk som äger hundar är aldrig ensamma

kan teorin stämma att folk dras till människor som äger en hund
och det är alltid folk runt dessa hundägare?

Nej. Tror också du missuppfattat det man brukar säga.

Det man menar är att man aldrig är ensam om man äger en hund, där hunden är sällskapet och att en hund gör det lätt att få folk att slappna av och börja samtala när du är ute och går med den.

Det är därför jag inte pallar ha hund, för hundar är så jävla sämst på att ge en lite egentid.

Ja, men det är främst en massa barn som kommer fram och vill klappa...inte alltid kul kanske. Andra hundägare kan du definitivt bli kompis med, om din hund kan bete sig som...folk?

När de stänger dörren där hemma så har de ju kanske bara hunden att prata med och den ger kanske inte så tillfredställande diskussioner. Det är väl ungefär samma med katten!

Hundmänniskor dras till hundmänniskor, det är som en sekt

Ja, man träffar andra hundägare och växlar några ord varje dag.
Hund är ett dåligt surrogat för andra människor.
Katter är ett dåligt surrogat för det inneboende behovet av bebisar hos kvinnor

Tror det stämde på typ 60-70 talet.
I dag inte alls.

Jag har alltid varit aktiv hundägare.
Förr så stannade folk och pratade hund.

Nu förtiden så umgås jag inte ens med de jag kör hundträningspass med.

Hundar är bra till två saker, att slicka jordnötsmör från min kuk eller att vara en laglig levande måltavla för prickskytte.

När jag var ung så spred jag korvbitar med glas i på stan, det ska jag göra igen !

vad beror det på?
kan det gälla bara dig eller gäller det alla som har hundar tror du?

vad kul att dagens barn också gillar husdjur

Det är motsatt min erfarenhet, man kanske inte blir djupa vänner, men visst lär man känna många hundägare så man stannar och byter några ord när man ses.