Det är ohistoriskt att inte se tidigare företeelser i ljuset av dåtida föreställningar, men det är å andra sidan klassiskt revolutionärt att vilja göra upp med de delar av det gemensamma arvet som man inte anser lever upp till de ideal som råder för tillfället. Samma sak skedde vid tiden för den franska revolutionen och har skett många gånger redan dessförinnan. Varför? Tja, att klippa banden med det som varit är ett sätt att inskärpa i folket en uppriktig mening att börja om på nytt, vilket så klart är livsfarligt. Vi måste på ett eller annat sätt förhålla oss till äldre missförstånd och villfarelser, givetvis väl medvetna om att en annan tid kan komma att betrakta oss och vår tid med samma kritiska blick som vi ser på vissa avsnitt av historien.
Ingen period är strängt taget "bättre" än någon annan, och inte heller kan man objektivt slå fast att vi som lever i dag utgör någon sorts skapelsens krona. Varje epok och varje kultur har snarast sina respektive särdrag. De flesta av dem är därför olika varandra. Annorlunda betyder inte "sämre". Sedan har vi den liberala positivism som anlägger ett linjärt, progressivt perspektiv på tidens gång och postulerar att vi oavbrutet rör oss mot bättre vetande, större välstånd, vidare acceptans, annan tolerans, etc. Med den liberala demokratin har historien nått sitt slut och den västerländska civilisationen sin fullbordan. Se Francis Fukuyama.
Ett sådant synsätt kan kritiseras för eurocentrism, och i linje med denna kritik har bl.a. postmodernismen positionerat sig. Där har vi ett oräkneligt antal "berättelser" i stället för ett stort huvudnarrativ om mänsklighetens utveckling. Jag gissar att många mer medvetna anhängare av idéerna bakom en rörelse som BLM uppskattar den postmoderna betoningen på pluralism och dess motvilja mot idéhistoriska dogma. Och då slutar det med att man vill riva ned statyer och spotta på blomsterkungen Carl von Linné.
Ingen period är strängt taget "bättre" än någon annan, och inte heller kan man objektivt slå fast att vi som lever i dag utgör någon sorts skapelsens krona. Varje epok och varje kultur har snarast sina respektive särdrag. De flesta av dem är därför olika varandra. Annorlunda betyder inte "sämre". Sedan har vi den liberala positivism som anlägger ett linjärt, progressivt perspektiv på tidens gång och postulerar att vi oavbrutet rör oss mot bättre vetande, större välstånd, vidare acceptans, annan tolerans, etc. Med den liberala demokratin har historien nått sitt slut och den västerländska civilisationen sin fullbordan. Se Francis Fukuyama.
Ett sådant synsätt kan kritiseras för eurocentrism, och i linje med denna kritik har bl.a. postmodernismen positionerat sig. Där har vi ett oräkneligt antal "berättelser" i stället för ett stort huvudnarrativ om mänsklighetens utveckling. Jag gissar att många mer medvetna anhängare av idéerna bakom en rörelse som BLM uppskattar den postmoderna betoningen på pluralism och dess motvilja mot idéhistoriska dogma. Och då slutar det med att man vill riva ned statyer och spotta på blomsterkungen Carl von Linné.