Citat:
Ursprungligen postat av
Strix m/94
Vad är det Du påstår? Avgick inte Staaf? Mobiliserades inte Landstormen? Var inte landstormssbefälet också värnpliktiga?
Jo, svenskens oförmåga att inse att det är skillnad på folk och folk är notorisk och daltande med värnpliktiga började långt innan 1968-katstrofen. SS-U ägnade sig mycket åt att undergräva Krigsmaktens moral och anda. Det Du beskriver torde ha varit undantag som den liberalt och socialistiska pressen blåste upp för att skapa missämja, men överlag hade de värnpliktiga det inte dåligt i Armén - oavsett om förplägnaden åts i kokkärl.
Varför ljuger du ???
Du pratar om en Detalj, och försöker bara på den detaljen måla upp ett överordnat mönster som du hoppas ska ge dig stöd.
Men en detalj är aldrig en helhet, och den bild du saknar det är från den stora tavlan som var hela det svenska samhället vid tiden för Första världskriget.
Och vadå SSU ???
Menar du verklige allvar med det ?
Du inser väl ändå att detta är en helt annan tidsperiod vi talar om.
Det fanns inget Socialdemokratiskt ungdomsförbund så som du föreställer dig på den tiden.
Och vadå "dalta med värnpliktiga" .. ???
Ja, bara med den formuleringen har du ju visat oss alla att du egentligen inte ens är mottaglig för information av den karaktär jag erbjöd dig.
Och vad har 1968 med åren 1900 - 1914 att göra tycker du ?
Tror du verkligen på fullt allvar att det ens går att göra några som helst jämförelser där?
Isf bedrar du dig själv så gruvligt att det bara blir sorgligt att se.
Förstår du verkligen inte Varför svenska krigsmakten, och regeringen, agerade så kraftfullt som jag beskrivit ???
Förstår du verkligen inte att ett världskrig stod inför dörren, och man var av den Bestämda - och riktiga - uppfattningen att Sveriges försvar, och framtida fortsatta frihet, skulle vara beroende av en bred nationell, patriotisk, samhörighetskänsla - som alltså inte fanns.
Du vet att ämnet som diskuteras handlar om ifall svenskar på den tiden - i allmänhet, och i militären mera specifikt - kände någon större samhörighet med Sverige.
Och så hoppar du fräckt över den frågan för att istället sjunga "Landsstormsgubbarnas" lov.
Vem Bryr sig om vad de nu tyckte, kände, eller inte ...
Vem bryr sig.
Det skulle ju ändå aldrig bli de fulhattade gubbarna som skulle stå emot vare sig ryssen eller tysken.
Och trots att du - bevisligen - inte har minsta susning om vad det är jag talar om, så har du ändå mage att tro att du kan känna dig kränkt.
Läs på istället.
Det finns en hel del faktiskt att läsa om denna tidsperiod, både allmänt och mer specifikt i den svenska militärmakten.
Det Fanns Ingen bred "svensk enhetskänsla" på den tiden.
Det är fakta, oavsett vad Du än vill tycka eller tro om den saken.
Första världskriget innebar ett slut - på mycket - men för just detta så innebar det slutet på det tidigare gamla Klassamhället.
Och hela idén med allmän värnplikt var något nytt och oprövat. Det man hade lämnat var däremot något välkänt och respekterat (indelningssystemet).
Nu blev det istället högst motvilliga bondsöner som kände sig Tvingade in i något de inte hade minsta lust att vara del av.
Dessutom var de inte ens önskade, och officerskåren lät dem få veta det också.
Med besked.
Konsekvenserna gick att tälja i med kniv, så illa blev det.
Du förstår naturligtvis inte just hur de värnpliktiga blev bemötta.
Inte bara i form av hur officerarna betedde sig mot dem, utan framför allt i hur de välkomnades i form av sådant som det allra mest basala av behov (kost och logi, kläder och träning och "arbetsutrustning."
De värnpliktiga behandlades sämre än de djur som också fanns där.
Den ENDA träning de fick ta del av var att marschera.
Det kom att krävas intensiva kampanjer för att det skulle startas upp ens den enklaste militära grundträning (som hur man hantera vapen och bomber och granater, osv).
Den utbredda uppfattningen var ju annars att värnplitiga bara duger som kanonmat, och behöver därför inte någon träning..
Men att en militärmakt ägnar sig åt basal militär grundträning, det tycker du är att "dalta med de värnpliktiga."
Och det säger ju allt man behöver vet om dig då.