Begreppet 'synd' ingår i det konservativa medvetandet

Konservatismen är förknippad med insikten om synden och kan därför ej separeras från den religiösa världsbilden. Jörgen Huitfeldt funderar kring den slappa tillämpningen av våra lagar, de låga straffen och varför brottslingar inte utvisas: Sanning och konsekvens | Kvartal 7 juni.

Varför har det blivit så här? Mitt svar på frågan är att syndamedvetandet har gått förlorat i sekularismens spår. Huitfeldt exemplifierar med en 88-årig dam som blir nedslagen och rånad på sin handväska. Problemet är att vi ej längre ser det som ohyggligt syndfullt beteende, utan som att ett "fel" har begåtts. Det tycks uppfattas som när en programmerare gör ett programmeringsfel eller en bilmekaniker begår ett misstag. De sätts ju ej i fängelse utan förväntas bara skärpa sig. Likadant är det med våldtäktsmannen eller rånaren. Han har begått ett "fel" och förväntas skärpa sig.

Anledningen att brottsligar gör fel anses vara att de ej blivit undervisade om hur man gör rätt. (Därför undervisas invandrare idag om att det är fel att våldta.) Men enligt det religiösa synsättet är brottslingen en syndare som kommer kastas i den eviga elden. De är "syndare" som vänt sig bort från Gud, något oerhört mycket allvarligare. Paula Fredriksen säger:

I am struck by the ways that ostensible acknowledgments of culpability minimize or even efface personal agency, thus responsibility. Sometimes these “acknowledgments” invoke a trope once sounded by Platonism, wherein “sin” (or its secular manifestation, “crime”) is really “error.” People do not commit crimes (much less “sin”!); they blunder. (Sin, p.147)

Poängen är att vi alla begår fel. Vi "klantar oss" återkommande, för det går inte undvika. Det personliga ansvaret väger ej tungt i sådana fall. Därför väger det ej heller tungt när det gäller brottslighet. Man värderar den brottsliga handligen på samma skala som programmeringsfel. Det har begåtts "misstag", helt enkelt. Det kan även röra sig om "missförstånd", som när någon drabbas av falska anklagelser. Ingen ser det som en hemsk överträdelse och extremt syndfullt beteende.

"Det har begåtts misstag" säger politiker, eller "jag begick ett fel". Det är någonting helt annat än att begå en moraliskt fördärvlig handling. Ingen ska behöva straffas för att de begått ett fel, och därför kan politiker och makthavare ej straffas, knappast ens våldsbrottslingar. Syndamedvetandet har gått förlorat hos folket. Fredriksen säger:

“Sin” and its various historical entailments—guilt, remorse, judgment, punishment, penance, atonement—seem to sit athwart contemporary sensibilities. (p.148)

I vår moderna kultur anses en kvinna ej ha gjort något "fel" om hon haft sexuella förbindelser med en lång rad män—för det har hon ju i lagen mening ej gjort! Medvetandet om synden är som bortblåst. Det är en förbluffande aspekt av vår epok. Hur har det gått så här illa? Hur kan medborgaren mogna moraliskt?

långsökt... skulle inte säga att det är ett kärnvärde i all modern konservatism. utan snarare kopplad till samhället i fråga.

Konservatism i Sverige är betydligt mindre religiös än konservatism i USA t.e.x

Kärnvärdet i all konservatism ( i annat fall är det det banne mig inte konservatism) är att kontinuerligt införa nödvändiga förändringar i samhällssystemet, som sedan utvärderas. Detta för att undvika stora blodiga (radikala) förändringar som ex. franska revolutionen.

Att inte förändras alls, leder ofta till blodbad då spänningarna blir för stora.

sen finns det ju varianter i det oändliga....

för de som är intresserade:

Burke (urfadern)
https://en.wikipedia.org/wiki/Edmund_Burke

exempel på varianter i dag (varav en del enligt mig svårligen kan ses som konservatism)
https://en.wikipedia.org/wiki/Conser...rent_countries

G.K. Chesterton menade att moralen och rättsmedvetandet växte fram ur det religiösa sammanhanget:

Morality did not begin by one man saying to another, ‘I will not hit you if you do not hit me’; there is no trace of such a transaction. There is a trace of both men having said, ‘We must not hit each other in the holy place.’ They gained their morality by guarding their religion. (Heretics & Orthodoxy)

Medvetandet om synden härrör från det religiösa medvetandet. När det förmörkas, så inleds en moralisk regress i samhället. Folk tror att det bara handlar om att inte göra "fel", och om man gör fel, så är det inte så allvarligt. Man märker så tydligt på människor när de har förlorat sin moraliska kompass. "Så länge man inte bryter mot lagen så är det grönt ljus".

Begreppet synd kommer från Kristendomen så det har bara relevans för kristna konservativa. Givetvis behöver inte konservatism bygga på Kristendom. Det är snarare väldigt besvärligt att kombinera Kristendom med vissa konservativa kärnvärden. Moral i bredare mening är däremot centralt för konservatismen. Men moralen hos oss indoeuropéer fanns långt innan Kristendomen.

Nä, syndabegreppet är ju brett förekommande i religionshistorien. Det är centralt i Gamla Testamentet. Enc. Britannica säger:

The concept of sin has been present in many cultures throughout history, where it was usually equated with an individual’s failure to live up to external standards of conduct or with his violation of taboos, laws, or moral codes. Some ancient societies also had concepts of corporate, or collective, sin (see original sin) affecting all human beings and dating from a mythical “fall of man” out of a state of primitive and blissful innocence. In ancient Greek thought, sin was looked upon as, in essence, a failure on the part of a person to achieve his true self-expression and to preserve his due relation to the rest of the universe; it was attributed mainly to ignorance. (https://www.britannica.com/topic/sin-religion)

(För övrigt har Britannica en bra artikel om konservatismen: https://www.britannica.com/topic/conservatism)

Men att synden fortfarande existerar omedvetet hos människor, tydliggörs av fallet med Paolo Roberto. Folk blir plötsligt väldigt indignerade. De kräver fängelsestraff och tar bort hans varor från hyllorna, m.m. Han blir stämplad som en paria. I vissa specifika sammanhang så tycks synden komma upp som en projektion från det omedvetna, men då i vulgär och onyanserad form. Folk har en benägenhet att se syndfullhet hos andra men inte hos sig själva. Det här är kännetecknande för den omedvetna människan. Medvetandet om den egna synden är förträngd och blir då projicerad på andra.

Då är det inte längre ett "fel" som begåtts, något som man kan hantera byråkratiskt och sedan förglömma. Plötsligt väller synden fram som en vulkanisk eruption. Notera att många av hans belackare sannolikt själva har gjort samma sak som Paolo, med enda skillnaden att inga pengar överlämnades. Många moraliskt indignerade kvinnor har prostituerat sig själva, med den skillnaden att inga pengar togs emot.

Det står också nedanstående i din länk. De gamla grekerna hade ett helt annat synsätt vilket också framgår av texten du saxat in. Vad de abrahamitiska religionerna kräver är underkastelse och utifrån det härleds begreppet synd.

”Sinful acts are viewed as a defiance of God’s commandments, and sin itself is regarded as an attitude of defiance or hatred of God. The New Testament accepts the Judaic concept of sin but regards humanity’s state of collective and individual sinfulness as a condition that Jesus came into the world to heal. Redemption through Christ could enable men to overcome sin and thus to become whole. Both Christianity and Judaism see sin as a deliberate violation of the will of God and as being attributable to human pride, self-centredness, and disobedience.”

Jag skulle snarare säga att drevet mot Paolo Roberto inte ens handlar om moral utan om moraliserande utifrån den politiskt korrekta värdegrunden. Paolo Roberto anses vara en synnerligen grov värdegrundsbrottsling och människors inbyggda flockbeteende gör att de hakar på mobbingdrevet. Sen kan man så klart hävda att kulturmarxismen är Kristendomens sekulära arvtagare.

Du blandar ihop synd och omoral. Synd är ett religiöst begrepp som kan ligga till grund för en moralfilosofi, men det går även att definiera vad som är moraliskt agerande gentemot dina medmänniskor utan att åberopa gudomliga påbud. Se den här tråden:

(FB) En moralfilosofi utan Gud? /Utbruten tråd/ MOD

Jaha, förklara då (med ditt moraliska humanistiska intellekt) varför det är omoraliskt att sälja och köpa sexuella tjänster. Förklara också varför det tvärtom är moraliskt acceptabelt att både prostitituera sig och "begå hor" utan att ta betalt respektive ge betalt.

Men poängen är att alla dessa moraliskt upprörda kvinnor inte skulle tveka en sekund om de fick chansen att "bedriva otukt" med Paolo Roberto. De är alltså omedvetna om synden och då moraliserar de istället.

Enligt kristendomen fungerar ej Guds lag som rättesnöre då vi ej förmår leva upp till den, utan det krävs ett syndamedvetande istället. Det är en väsentlig skillnad. Den Helige Ande ger medvetenhet om synden. Det är nödvändigt då vi inte alltid kan veta vad som är rätt och fel. Jämförelsevis, inom islam kan man alltid veta. Det är bara att fråga imamen. Om man nu enligt de gamla grekerna pga. okunskap syndar mot logos så är det väsentligen samma idé om synden som alla andra hedniska religioner. Kristendomens syndabegrepp är långt mer avancerat. Den politiska korrekthetens lag beror på själslig omognad, precis som sharialagen. Den tillämpas för att folk saknar syndamedvetande. Lagen fanns, förklarar Paulus, för att skydda israeliterna mot synden i deras omogna tillstånd, då de ej var redo att vägledas av den Helige Ande.

Som jag skrev så förstod jag inte varför du blandade in begreppet synd överhuvudtaget i fallet Paolo Roberto. Nu säger du ju själv att det handlar om moraliserande. Sverige är ett feministiskt land och lagen som kriminaliserar köp men inte försäljning av sexuella tjänster är framtagen av feminister. Det är inte otrohet eller promiskuitet som främst upprör feministkvinnor och feminiserade män. Hyckleri eller förljugenhet kan jag hålla med om att det är. Men vad är förvånande med det givet den överideologi som råder i Sverige?

Begreppet synd blir meningslöst utanför en religiös kontext. Specifikt också det abrahamitiskt religiösa. Åtminstone får begreppet en helt annan innebörd utanför den abrahamitiska synen på Gud. Även inom Kristendomen konkretiseras synd som exempelvis genom de sju dödssynderna. Så Kristendomen har stora likheter med de andra två abrahamitiska religionerna. Det är underkastelse som är det centrala så när du försöker vidga syndabegreppet blir det bara fel. För då rör det sig egentligen om moral. En mer intressant diskussion är hur mycket av Kristendomens(och de andra två abrahamitiska religionernas) moral som letat sig in i sekulära fenomen som humanism och marxism. Jag skulle hävda att det rör sig om en såpass ansenlig del att de bör betraktas som sekulära derivat på Kristendom.

Men vilket "religiöst sammanhang" är det då du egentligen menar ?

För även de hedniska gamla vikingarna levde ju i enlighet med moral och rättsmedvetande.
Som gick ganska så på tvärsen med de kristna munkarna som blev ihjälslagna och bortrövade av dem, såklart.

Vi kan ju även se vissa tecken på något som hade kunnat tolkas som moral bland vissa ickemänskliga djur. Särskilt då - men långt ifrån uteslutande - grupplevande sociala djur.

Att "dela med sig" tex, är ju något vi gärna vill tolka som något som har med moralen att göra.
Och det är ju något som praktiseras av tex chimpanser också.
Tex om en av chimpanserna i gruppen som är en riktig hejare på jakt lyckas fånga ett djur.
Då började den inte omedelbart stoppa köttet i sig, utan den är först och främst inriktad på att dela med sig.
Han (det är alltid chimpanshanarna som ägnar sig åt jakt) bryter upp kadavret i mindre delar, som han sen delar ut till sina gruppmedlemmar. Men inte hur som helst utan ofta på ett strategiskt, slugt, sätt.
Dvs de chimpanser som han vill särskilt ställa in sig för, kommer att få smaka av de finaste delarna.
Och på så sätt försäkrar han sig om att få Bundsförvanter - som är bra att ha när det kniper.

Och just det, att komma till en kamrats undsättning, om han tex blir angripen, det är ju också en sak som anses ha med moral att göra. Dvs att man ska hjälpa sin vän.


Så, detta med moral och hur det egentligen uppstått har förmodligen mycket mer med den gruppsociala kontexten att göra än med "religionen" som sådan.
Religion har mer med social kontroll att göra.

Moral handlar således mer om vad som i längden gynnar en själv att göra. Och inte lika mycket om det "altruistiska" religiösa budskapet att göra.
I sitt exempel så sparkar man inte någon på pungen, för att på så sätt hoppas på att det ska leda till att man själv undviker att bli sparkad på pungen.
Dvs föregå med eget gott exempel.

Egentligen en självisk akt, och inte lika altruistisk som man kanske vill tro.

Religionen säger ju också samma sak - att om du lever renlärigt och moraliskt så kommer du till himlen.
Annars brinner du i evighet.
Dvs en självisk sak. För ingen vill ju brinna för evigt.


---

Vi kan kanske även passa på att kika lite på den kristna moralen, som du själv vill göra anspråk på att tillhöra.
Och hur vill du bedöma religiösa akter såsom att tex välsigna vapen och soldater som ska marschera ut i krig?
I Ryssland brukade ju prästerna välsigna ICBM-raketerna med jämna mellanrum ...

Och hur moraliskt var det, tycker du?
Ett kärnvapen, i en ICBM, är ju skapt för att döda och skapa så många Civila mål som bara praktiskt möjligt. Dvs oskyldiga människor.

Nej, jag blandar inte ihop begreppen. Det är du som inte förstår vad jag säger. Människor som är moraliskt omedvetna, dvs. saknar syndamedvetande, följer istället regler, enligt exempelvis politisk korrekthet eller sharia. Men det här innebär, hos den europeiska befolkningen, att den egna synden är förträngd. Allt som är omedvetet blir projicerat, ofta i samband med affekt. Synden blir projicerad på en annan person när denne bryter mot "reglerna", något som i värsta fall kan föranleda ett raserianfall hos den projicerande parten. Fenomenet kallas "moralism". Moralism uppstår i avsaknad av medveten moralfunktion. Moralism består i att efterfölja regler, och det är motsatsen till att ha en aktiv moralfunktion. Moralen fungerar nämligen som tanken, den måste operera för att fylla en funktion.

Nej, kristendomen predikar inte underkastelse i det världsliga sammanhanget. Den säger bara att man ska vara en god och hjälpsam samhällsmedborgare. Det är Gud man ska underkasta sig! Det är något helt annat. Att man ska vara "Guds slav" betyder inte att man ska vara en slav i världen.

Hur kan det vara så svårt att begripa att kristendomen delar upp verkligheten i det sinnliga och det översinnliga? För Nietzsche är det ej så. Men det betyder ej att man kan ta kristendomens översinnliga satser och säga att dom är giltiga inomvärldsligt.