I all välmening ställer jag denna fråga till er invandrare som grillar på detta vis. Har det något med att smaken på det ni grillar blir annorlunda, än om ni skulle använda er utav vanligt grillkol?
Ni använder ju i alla fall tändvätska.
Jag har under lång tid funderat över detta och vet att vi är många som brukar samlas på balkonger och i fönstren när en av alla invandrarfamiljer på gården börjar grilla. Det är oerhört komiskt och har blivit något av en rolig sevärdhet.
De få buskar och träd vi har runt husknutarna i området börjar sakta försvinna när grilltåget går på rad en gång i veckan. De bryter av kvistar, hänger i grenar till de brister och släpar ut allt löst bråte de hittar på marken i skogen som de sedan på gräsmattorna står och bänder av mot sina knän. Sedan återvänder de till grillen i samma prydliga tåg , släpandes på alltsammans.
Inom kort har vi ett stort, ljusgrått och ogenomträngligt rökmoln över halva gården som luktar något så fruktansvärt att man tillslut tvingas tillbaks in i lägenheten och låser allt som kan tänkas stå öppet.
Mitt i detta enorma rökmoln står ni sedan, utan minsta problem med att det inte går att se handen framför er eller att röken sätter sig i kläderna, vilket hade fått oss svenskar att kasta kläderna på stört.
Ni rensar heller inte kvistar och grenar, bara slänger det rätt in i elden på den lilla klotgrillen, som knappt orkar med tyngden.
Där sitter ni sedan samlade med familjen, mitt i detta rökmoln och samtalar samtidigt som ni äter i lugn och ro, utan att se den ni samtalar med.
Vad är det i detta som är så speciellt? Varför använder ni inte vanligt kol som gör att ni slipper allt detta besvär bara för att ha en trevlig stund vid gårdens klotgrill?
Ni använder ju i alla fall tändvätska.
Jag har under lång tid funderat över detta och vet att vi är många som brukar samlas på balkonger och i fönstren när en av alla invandrarfamiljer på gården börjar grilla. Det är oerhört komiskt och har blivit något av en rolig sevärdhet.
De få buskar och träd vi har runt husknutarna i området börjar sakta försvinna när grilltåget går på rad en gång i veckan. De bryter av kvistar, hänger i grenar till de brister och släpar ut allt löst bråte de hittar på marken i skogen som de sedan på gräsmattorna står och bänder av mot sina knän. Sedan återvänder de till grillen i samma prydliga tåg , släpandes på alltsammans.
Inom kort har vi ett stort, ljusgrått och ogenomträngligt rökmoln över halva gården som luktar något så fruktansvärt att man tillslut tvingas tillbaks in i lägenheten och låser allt som kan tänkas stå öppet.
Mitt i detta enorma rökmoln står ni sedan, utan minsta problem med att det inte går att se handen framför er eller att röken sätter sig i kläderna, vilket hade fått oss svenskar att kasta kläderna på stört.
Ni rensar heller inte kvistar och grenar, bara slänger det rätt in i elden på den lilla klotgrillen, som knappt orkar med tyngden.
Där sitter ni sedan samlade med familjen, mitt i detta rökmoln och samtalar samtidigt som ni äter i lugn och ro, utan att se den ni samtalar med.
Vad är det i detta som är så speciellt? Varför använder ni inte vanligt kol som gör att ni slipper allt detta besvär bara för att ha en trevlig stund vid gårdens klotgrill?