En fråga till er som INTE tror på ett liv efter döden

Ni som inte tror på ett liv efter döden eller ni som tror på att vi redan är förlåtna för att någon annan redan tog på sig våra synder hur tänker ni kring faktumet att många människor har fått lida extremt mycket (pga andra människor)? Ska det hela bara gå förlåtet? Är det rättvist i så fall?

Säg inte att alla kommer att betala redan i detta liv för ni vet att det är långt ifrån att det är så.

Anragligen inget minne kvar efter.
Däremot nytt liv och ny början. Och en bättre för att gener som inte gillar varandra kommer inte dras till varandra vid ett nytt försök.
Natur vs gud gör så gott den kan.
Valet kan åxå bli inga nya liv. På ett bra tag iaf
Om man tänker att människan är en. Alla dör å då kommer den nya chansen.

Som vatten och olja

Det är inte rättvist men tyvärr tror jag inte på ett liv efter döden. Fast det är ju en vacker tanke att man får sona sina brott efter döden. Var du död innan du föddes?

Livet är inte rättvist, inte svårare än så.

Stalin, Hitler och Trump håller sig kvar vid makten för att människor med makt hjälper de i stället för att avsätta de (impeachment). Så har ni valt att göra under lång tid, och du vill skylla era egna missfoster...jag menar misstag på Gud?

Kanske har Gud, för att visa sin vrede och göra sin makt känd, länge sparat de kärl som han har gjort för att förstöra i sin vrede? Rom 9:22

Personens kropp och framförallt hjärna slutar att fungera, och således upphör personens medvetande, tankar, känslor och rubbet att fungera.

Vi kan göra vad fan vi vill med den döda kroppen, men den döde kommer tyvärr inte att uppleva något av det.

Nix, det är inte rättvist. Men verkligheten anpassar sig inte efter våra känslor.




Det är häpnadsväckande många "troende" som ha blandat ihop orden "tro" och "önskan". Men bara för att man vill att det ska vara på ett visst sätt så betyder det inte att det är så. Isåfall hade jag varit världens rikaste, smyggaste, smartaste och odödlig(-aste?) nu.

Det är inte rättvist med vulkanutbrott heller. Men ack, de finns ändå.



Men! Vet du vad detta betyder? Det betyder att det är vårt ansvar att själva ordna ett rättvist samhälle efter bästa möjliga mån. Vi kan tyvärr inte bara kolla över ansvaret till någon annan.

Är du en rymdvarelse eller varför skriver du "ni?" och exkluderar dig själv från den mänskliga rasen?

Livet är inte rättvist. Vem har lovat dig det?

Först vill jag säga att jag inte förstår vad du menar med "ni". Men jag antar att du menar muslimer. Okej, det finns ca 2 miljarder muslimer där i varje huvud det går en unik historia och en unik förståelse av religionen och existensen, så att säga "ni" är lite fel, men jag förstår ändå för jag hade själv använt "ni" om kristna trots att jag vet att varje kristen människa är osså unik.

Men bara för att man är Muslim så betyder inte det att man förstår islam så som Muhammed förklarat (och sänts med) den. Så som jag förstår islam så finns det inte något som heter "skylla på Gud" överhuvudtaget. Bara att säga meningen "skylla på Gud" är så fel så det finns inte. Det som händer individen är (oftast?) ett resultat av ens egna gärningar/tankar/ beslut och Gud förlåter ändå en hel del. Om detta säger Han;

"Ingen motgång drabbar er som inte är en följd av era egna händers verk; ändå är det mycket som Han förlåter." [42:30]

Sen är det viktigt för en muslim att alltid komma ihåg att det här jordiska livet inte betyder någonting för Gud då det är nästa liv som gäller. Om detta säger Muhammed;

Sahl ibn Sa‘d As-Sā‘idi (may Allah be pleased with him) reported that the Prophet (may Allah's peace and blessings be upon him) said: "Were this world worth a wing of a mosquito in the sight of Allah, He would not have given the disbeliever a drink of water thereof." (hadith)

En annan regel som muslimer (och andra för den delen) är att Gud är Den som vet allt och Den som inte som inte gör något " för skojs skull" (eller något fel) och därför ska man ALDRIG ifrågasätta Honom. Varför säger jag detta? Jo, det är för att jag skrev där uppe att det som händer oss är oftast pga oss själva. Och vad jag menar är att även när något händer - utan att vi vet eller förstår varför det hände oss eller utan att vi ser en direkt koppling mellan något fel vi hade gjort och det som händer oss- så skall vi bara acceptera det. Vi har ändå inget val. Det är det som vi kallar tro. Att försöka förstå allt gör att man går vilse.

Ja det kommer att 'gå förlåtet' och nej, livet är inte rättvist.

Här är en trevlig video som förklarar optimistisk nihilism, på mindre än sju minuter: https://youtu.be/MBRqu0YOH14
Hoppas att den hjälper litet emot den existentiella ångesten.

Från demokrati. Jag röstar inte för att det är avgudadyrkan.

Rent vetenskapligt kommer mina beståndsdelar efter jag som gigantisk organism inte existera som gigantisk organism längre ändå ge upphov till massor av annat liv. Har jag dessutom fått barn så är det bara också något av mig som fortfarande kanske lever efter min icke existens.

Så rent filosofiskt lever "jag" vidare i en annan form. Vetenskapligt är "jag" lika mycket levande som innan jag föddes. Inte svårare än så!