Kär i gift man med barn

Ja fan. Ni har helt rätt. Därför jag avslutade från början. Skulle nog ha svårt att lita på honom om vi inledde något seriöst. Men det tar väldigt hårt att han inte svarar nu. Får liksom svart på vitt att han utnyttjade mig i sin livskris och att inget var äkta mellan oss.

Min erfarenhet är dock att han mycket väl kan ha varit förälskad i dig. En vän till mig var i hans sits ganska nyligen. Han är gift och har två barn men upplevde kanske den starkaste förälskelsen han varit med om vid sidan av detta. Till slut så insåg han dock att den relation som han byggt var mer värd än det som "kanske kan bli" med någon annan.

Jag tycker du ska tillåta dig att sakna honom. Det är fint att sakna människor. Du kan t.o.m skriva att du saknar honom, så han vet det.

För ett halvår sen träffade jag en kille och blev jättekär. Han är dock gift och har ett litet barn tillsammans med sin fru. Vi började dejta ändå. Han öppnade upp sig om att relationen med hans fru varit död sen lång tid tillbaka (de har varit tsm i 10 år). Han berättade att de inte haft sex på ett år, att han ville lämna henne för mig men att hon hotade med att ta barnet osv. Efter ett tag tröttnade jag. Så jag bad honom att aldrig höra av sig till mig igen, eftersom jag ledsnade på att han inte lämnade sin fru. Han ville ha mer tid att ordna upp sitt liv och höra av sig när allt va löst, men jag sa blankt nej, att vi aldrig skulle ha en framtid. Minus all skit om att han var gift så tror jag att vi hade passat otroligt bra tillsammans. Men jag gick vidare och släppte honom. Tills nu. 6 månader senare. Nu kan jag inte släppa tanken på hur bra vi hade kunnat vara tillsammans. Jag saknar honom. Så jag skrev för några dagar sedan och frågade vad han har för sig. Men har inte fått något svar. Vad är den hårda sanningen Flashback? Har han reparerat sin relation med frun? Var jag bara en del i hans livskris? (Under vår ”relation” var han mest drivande, han hade aldrig känt så starkt för någon som för mig etc).

Du gjorde det rätta. Just för att du inte hade något att vinna på det val du gjorde så var det en god gärning. Tänk på barnen som pga ditt val får växa upp med båda sina föräldrar närvarande. Sträck på dig och gå vidare i livet i vetskapen om att du klarade av en svår prövning. Världen är full av lediga män.

För ett halvår sen träffade jag en kille och blev jättekär. Han är dock gift och har ett litet barn tillsammans med sin fru. Vi började dejta ändå. Han öppnade upp sig om att relationen med hans fru varit död sen lång tid tillbaka (de har varit tsm i 10 år). Han berättade att de inte haft sex på ett år, att han ville lämna henne för mig men att hon hotade med att ta barnet osv. Efter ett tag tröttnade jag. Så jag bad honom att aldrig höra av sig till mig igen, eftersom jag ledsnade på att han inte lämnade sin fru. Han ville ha mer tid att ordna upp sitt liv och höra av sig när allt va löst, men jag sa blankt nej, att vi aldrig skulle ha en framtid. Minus all skit om att han var gift så tror jag att vi hade passat otroligt bra tillsammans. Men jag gick vidare och släppte honom. Tills nu. 6 månader senare. Nu kan jag inte släppa tanken på hur bra vi hade kunnat vara tillsammans. Jag saknar honom. Så jag skrev för några dagar sedan och frågade vad han har för sig. Men har inte fått något svar. Vad är den hårda sanningen Flashback? Har han reparerat sin relation med frun? Var jag bara en del i hans livskris? (Under vår ”relation” var han mest drivande, han hade aldrig känt så starkt för någon som för mig etc).