Kommer inte över mitt ex

Är knark ett bra råd? Känns inte så.

Lämna henne totalt! Radera henne från dina tankar! Gissar att du är ung, du lång tid kvar att hitta en tjej som gillar dig för den du är!

Det är 6 månader sedan nu. Från början var det egentligen båda som ville det men ändå inte. Vi höll på fram och tillbaka. Jag var konstig på den tiden och visste inte vad jag ville. Hon förtjänade inte det. Hon tog det slutliga steget. När jag väl insåg vad jag ville och visste jag kunde förändra allt till det bättre var det för sent. Hon behövde space. Jag gav henne inte det utan brände ut mig TOTALT för att jag försökte vinna tillbaka henne. Det gjorde att hon backade ännu mer. Sen när jag blev ett mentalt vrak, ja vem vill ha en sån tillbaka?


Gjorde det länge. Sedan slutade hon svara och blockerade mig överallt.



Jag försöker men det går inte. Jag kommer inte framåt. Det är framförallt sömnen som inte funkar. Jag har stressat sönder mig så jävla mycket att jag råkat ut för en konstig sömnstörning som heter PLMD när man rycker i sömnen och aldrig får sömnkvalitet.



Faktum är att jag i nuläget har börjat behandlas med dexamfetamin (elvanse). Det är det enda som gör att jag hålls under ytan på dagen. Men jag måste sova, det är där det ska börja. All medicinering mot min ovanliga sömnstörning har misslyckats. Inte ens klonazepam en stark avslappnande benso funkar. Så illa är det. I dagsläget är jag inte ens i skick att kunna ha ett förhållande.
Det sjuka är att detta aldrig hade hänt om jag behandlat henne väl och gett henne utrymme. Slutat prata om mina problem enbart. Jag kan inte hantera att så små förändringar hade kunnat motverkat allting.

Jag vill inte framstå som ett riktigt psykfall för det var jag inte innan detta. Jag var nedstämd pga skador jag fått i fötterna som gjorde jag ofta hade ont och inte kunde träna. Jag har högfungerande autism och ingen person skulle ens kunna märka jag har problem genom att prata med mig. Mitt problem är bara att jag är stresskänslig och inte kan hantera mycket som sker. Jag var bara lite nedstämd och det hade gått att ordna genom ett förändrat tänk.

Knark är skit. Däremot provar jag dexamfetamin mot min add-problematik. Egentligen tror jag inte ens jag har den diagnosen men den ger mig just nu ork att göra saker. Vill kunna sluta framöver.
Har även fastnat i ett jävla litet bensoberoende nu också pga mitt mående vilket är skit. Det har aldrig ens hjälpt så mycket.


Det går fan inte. Jag påminns ständigt om henne om det så är genom tankar, låtar eller drömmar. Jag är inte purung längre men inte gammal. Grejen är väl den att hon gillade mig för den jag var men mitt mående tog över i slutet och jag blev för egoistisk för att rädda mig själv ibland. Egentligen förtjänar jag att ha blivit lämnad men jag hade hoppats på att hon tog till sig allt jag ville förändra. Jag mådde som sagt riktigt bra när hon lämnade mig så jag blev chockad. Hon hade en styrande väninna som påverkade henne mycket har jag insett.

Jag hade en ring liggandes hemma för henne och allt som jag skulle ge. Skulle fria till henne när jag mådde bättre eftersom jag ville allt skulle vara perfekt

Stackare! Kände med så i några månader efter mitt ex, men sen kommer en ny.. tro det eller ej! Det är okej att sörja, men försök att inte tänka på henne hela tiden! Du målar upp en drömbild i huvudet som inte finns tror jag! Det är vanligt! Det finns många som är precis likadana!

Jag lider med dig men hon hade nog redan lämnar dig känslomässigt innan du kom på bättringsvägen. Har också varit i samma situation som dig förutom förlovningsringen då så jag vet hur det känns.

När man tänker efter så ångrar jag att jag träffade henne i överhuvudtaget. Det tog bara en massa energi när jag istället borde fokuserat på mig själv.

Ja jag blir förbannad över att jag var så besatt av henne och är fortfarande. Men det är väl mest för att jag är jävligt sjuk just nu med grova sömnproblem.
Vet inte hur jag ska gå vidare riktigt.

Det var väl så, hon hade förberett sig länge. Ena stunden gick mina känslor över i ilska och då var det lättare att gå vidare men sen när jag mådde sämre och sämre blev saknaden för stor. Fattar inte ens hur man kan sakna en person som inte älskar en.

Du måste tvinga dig att komma över henne! Mitt ex träffade en ny till slut även om vi höll kontakten ett halvår eller så sedan vi sist träffades. Hon ville inte träffas men väl hålla kontakten. Det var ett stort misstag av mig för hon gav mig hopp att vi kanske skulle träffas igen även om jag innerst inne visste att så inte skulle bli fallet.

Nu i efterhand slösade jag ett helt halvår på henne och jag har inget annat än ilska mot henne. T om mitt förrförra ex som var otrogen mot mig tog jag det lättare men mina känslor för henne var inte lika stark.

Jag skulle inte möta hennes blickar om jag såg henne igen, hon är historia för mig nu jag måste fokusera på mig själv. Ser inget hopp i tunneln när det gäller mitt mående men förhoppningsvis når jag dit. Det är inte pga exet jag mår såhär men ändå något som förvärrat situationen p ga gamla känslor.

Tack för svaret. Jag tar in vad ni säger och jag inser vad dum i huvudet jag varit. Jag måste släppa henne. Något jag borde gjort direkt, felet är att vi fortfarande hade lite kontakt. Det var skitdåligt.
En ilska har väckt i mig nu istället. Eftersom det tog slut var ju alla 5 år bortkastade. Det var falskt från hennes sida.

Är i samma sits som du. Nu har jag dock inte autism. Men det som hjälpt mig är att börja styrketräna,nya mål inför framtiden,ändra vanor i vardagen,hålla på mycket med olika hobbies i mitt fall fiske. Det gör ont som fan och det är lätt att man får ångest och tänker alldeles för mycket. Aktivera dig och försök tänka positivt framåt även om det inte är lätt

Ja jag blir förbannad över att jag var så besatt av henne och är fortfarande. Men det är väl mest för att jag är jävligt sjuk just nu med grova sömnproblem.
Vet inte hur jag ska gå vidare riktigt.

Det var väl så, hon hade förberett sig länge. Ena stunden gick mina känslor över i ilska och då var det lättare att gå vidare men sen när jag mådde sämre och sämre blev saknaden för stor. Fattar inte ens hur man kan sakna en person som inte älskar en.