varför blir svennar så glada över sprit?

Har tappat smak för det.
Bättre att lika gärna röka gräs.

För att, i så fall har vi med britterna skapat ett liknande upplägg på våra samhällen ? Fast kanske ännu värre . Nu tror jag knappast att britterna är till 50% alkoholister,det kräver helt andra doningar än att hälla ner 4 starköl på puben varje dag. Jag pratar om varför svennar blir så glada i sprit. Kanske inte helt avlägset varför britterna är så glada i sina öl.

Britterna producerar i.a.f. bra humor för Tv och långfilm som svenskarna älskar. Men inte tvärtom. Sverige är allvarligt,seriöst, pompös i sin självuppfattning och befolkningen har extremt stor talang att aldrig slappna av och njuta av livet förrän juni juli och augusti swishar förbi, för då är det idel leenden. Det fattas en stor bit av Sverige i Sverige resten av året. Ni går ner er. Deppar ihop och agerar världens samvete och lipar för ingenting för varje tråkigt som händer (Och som ingen har kontroll över) Ni är ett folk som bryr sig om saker som sker långt utanför er själva - och nästan ignorerar saker som händer jättenära och har kontroll över . Då ropar ni efter pappa staten eller syster kommunen som ska lösa saken åt er.

Ni har växt upp med 80 års välfärd och är vana att andra sköter om saker och ting åt er. Av det blir man mjuk och lipig i skallen,eftersom man tagit all initiativförmåga från er . Men allt är glömt när bordet dukas med öl och vin - För en stund

Du verkar sakna erfarenhet av andra länder och kulturer, svenskar konsumerar lite alkohol
och droger jämfört med andra länder.
Svenskarna har producerat mycket bra humor och musik svensk musik och film har varit
otroligt populärt i Norge i alla fall, svenska är ett språk som få talar belgisk eller dansk humor är
inte heller så populärt i engelsktalande länder.
Vad är du själv från för länd där man har roligt utan sprit?
Du låter som en andra generationens bitter jugoslav eller finne är du en pajas från balkan?

För då släpper hämningarna och den "rätta" svensken kommer fram. Så blir det i ett kuvat och hjärntvättat land.

Alltså va? Visst alkohol kan ge vissa en dopamin kick till en viss promille gräns som kan kännas skön och ge ett välmående men att alla svenskar skulle älska sprit är så fel. Jag hatar alkohol själv, kan ta nån öl sådär ibland men inte mer än så.

Sen går det ju inte riktigt och jämföra med Robinson. De sitter där i veckor och lever på löv och kokos och annat skit. Sen får de en öl eller två var det är klart de blir överförtjusta över den gåvan då.

Precis som att du skulle setat hemma och ätit gröt varje dag enbart i två månader. Sen helt plötsligt en dag får du äta McDonalds och ta vad du vill, då hade du blivit överlycklig över det. Allt är relativt.

Det finns en hel del sanning i detta. Sverige är inte känt för sin humor. Sverige är allvarsamt knogande och gränsöverskridande innovativitet, men särskilt roligt är det inte. Den som till äventyrs skulle få för sig att besöka ett svenskt humoretablissemang möts av arga unga vänstersinnade kvinnor som försöker skämta om varför Åkesson och Trump är rasister. Det är inte roligt men det är svensk humor, alltså uppfostran levererad med en krystad punch line och som inte är menad att roa utan istället att rikta hånskratten åt ett visst håll på klassiskt mobbarmanér.

Ett folk av nyktra och ängsliga arbetsmyror som ägnar mycken tid åt att oroa sig för vad andra ska tycka samtidigt som de neurotiskt tränar och bantar för att kunna ta pretentiösa Instagrambilder i motljus så att omgivningen ska tro att de är lyckliga. Där har vi det moderna Sverige i ett nötskal.

Lokalpatriotism i all ära men nämn tre internationellt gångbara svenska komiker. Och du kan inte bara blanda humor och musik lite hipp som happ, framförallt inte då personen du citerar pratar om humor. Ja, ABBA och Avicii var stora internationellt med det är inte humor.

Och att nånting är gångbart i Norge innebär varken att det är särskilt kvalitativt eller universellt. Ett land vars stora bidrag till samtiden är brunost och Fleksnes räknas bannemig inte.

Svensk film är främst känt utomlands dels för Bergman och hans ångest och dels för sina svarta politiskt laddade kriminalserier, typ Beck och Wallander. Det är mycket svärta, ångest, djupa budskap om orättvisor och en märklig form av feminism som gör att landets överbefälhavare kan gestaltas av en trettioårig ensamstående kvinna. Det är väldigt lite kul och väldigt mycket uppfostran.

Ja vi bor i ett kallt och glesbefolkat tråkigt land. Men det finns gott om alkohol i andra länder och kulturer.

Svenskar gillar att klaga på andra. Att supa skallen av sig är typiskt svenskt och ingen kulturyttring som vi borde vara stolta över.

Det där är fan den bästa beskrivningen jag läst på länge 10/10. Det är som att så fort svensken ser att någon annan mår bra eller har det roligt/ roar sig är det bara dags att jävlas, titta snett med onda blickar eller få personen att känna sig obekväm. Blir så sne