Parkbänksalkis som subkultur.

Där jag växte upp hade alkisarna schäffrar. en och annan pundare också.

Fast det var pundarna som hade jeans, jeansjacka och schäfer, inte alkisarna!

Dubbelpost, sorry! Schäferägarna var nog ofta blandmissbrukare, de gick på alla tänkbara bränslen...

Känns också som att när man var liten så var det alltid nån med finsk brytning på bänken. Nån som blivit hitlurad för att bygga folkhemmet. En och annan ser man sporadiskt nu men dom har betytligt blivit färre, men desto mer från det baltiska länderna.

Efter helgpausen så i måndags under examensfirande vart det mer stohej än vanligt.
Jag hade försovit mig och missat öppningsmomentet på bolaget och kome inte till parken förräns vid lunch. Då var det en redig skara, 25+ riddare vid skuggdelen såklart.
Är nog så att man kan nog avgöra hur solen står på himlen och det är molnfritt var de flockas. Något gruff om något säkert viktigt hade uppstått och ordinsvakter och piketen fick rycka in och styra upp läget. Gruppen delades i två. Veteraner mot juniorer och prospects. Ingen fick följa med men någon osämja ligger kvar i luften då dom nu kör två separata parkbänkshäng. Några utav Entreprenörerna försöker så gått dom kan att sitta på en cykel, åka fram och tillbaks mellan grupperna och medla.
Det är det här som är så jobbigt med framförallt dom som tar tjack, att de ska alltid hålla på och jiddra om minsta jävla skit. Värsta sortens skvallerkärringar och intrigmakerskor.

https://www.youtube.com/watch?v=Y2bgAIrKspQ

Blev tvungen att infoga den låten.

Gällande parkbänksalkisar så är det tyvärr trasiga människor som det inte går att socialisera med. De har 2-3st berättelser som de alltid berättar. Spelar ingen roll hur många gånger man har träffat dem. Samma jävla historier.

Byt samtalsämne, Varför inte fråga var man få mest APK på Systemet i dag.
Jag har en känsla att alla har en egen åsikt om detta!

Mjaa, det var nog hugget som stucket förr. Idag , däremot , så har du säkert rätt. Väldigt ofta man ser heltatuerade pundare med diverse kamphundsvarianter som en del av deras image. Alaget verkar ha backat i just den bemärkelsen.

Så länge pengarna kommer in varje månad och hälsan håller så är det väl inga problem. Frågan är varför vissa A-lagare lyckas att behålla sitt soc bidrag och vissa blir av med det?

Att behöva tigga på tunnelbanan varje dag kan ju knappast anses som romantiskt, men får man lägenheten betald och några tusenlappar varje månad att supa för så kan det nog vara rätt så ok under en kortare period i alla fall innan kroppen tar stryk.

Millenium 2,30cl per krona. Listan i tråden var ju inaktuell. Jag har inte räknat på alla öl. Men räknat på några stark, extra strong och några runt 10kr. Hjälps vi åt har vi snart betat av hela listan.

Fick kontakt med en på en parkbänk idag men han hörde inte till a-laget (även om vi båda hade köpt ett par öl. Studerade dom riktiga en bra stund också. De flesta skulle jag kunna prata med men det finns en obehaglig tjackis. Hela han utstrålar aggressivitet.

Tror att majoriteten utav veteranerna och permobilsgänget fick sina förtidspensioner innan de nya reglerna började gälla. Dom är ganska safe på så sätt. Samt eftersom dom har bostad osv, så är dom nyduschade och med rena kläder när dom börjar skiftet.
Nykomlingarna har det inte lika lätt, soc och försäkringskassan gör ju allt dom kan för att de mest utsatta inte ska få någon hjälp.

Den var braDagens färskingar har inte alls samma förutsättningar att leva parkbänkslivet. Jag tror många yngre sitter hemma och super istället så kanske är det ett utdöende släkte vi ser.

Där jag gick i gymnasiet för hundra år sedan var det världens härligaste parkbänksalkisgäng. De satt och hällde i sig Marinella och spanade på gymnasietjejer hela dagarna. Aldrig några problem för dem att köpa ut åt oss, fick de pengar till sin Marinella så hände det aldrig att de försökte luras eller så och de handlade vad man sa åt dem.

Jag gissar att det var en bra affärsidé för dem, ärlighet. För från andra har jag hört om alkisar som snodde pengarna bara. Men inte dem. Innan studenten gick vi ihop jättemånga och köpte mousserande och whisky, en stor beställning och när alkisen kom tillbaks med kassarna sa vi att nej, det här är en studentpresent till er som tack för de här tre åren. Den mest sentimentala av dem började gråta så rörd blev han. På studenten vinkade de glatt och sjöng med oss.

Lyssna gärna på den här radiodokumentären. Ann-Britt är en a-lagare , och även kan verka trevligt för stunden , kämpar hon emot en grav abstinens och något slags depression av att tappat kontakten med sina vuxna barn. Det är förmodligen inte så kul att i längden sitta på bänken, de som gör det nästintill enbart för att de saknar bättre alt.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3103&artikel=3730572