Citat:
Ursprungligen postat av
TupolevTu-144
Alltså, är dina inlägg i tråden "meta" på något sätt?
Du representerar en normie-position i syfte att ge Pessoa rätt?
Eller är det på riktigt så att du släpar in känslomässiga associationer som helt saknar koppling till tråden.
Det är alltså skillnaden i psykisk funktionsförmåga vi diskuterar här. Om skillnaden inom vår art möjligtvis är större än skillnaden mellan vår art och en närbesläktad art(apa i exemplet).
Jag beskriver sakligt känslomässigt språkbruk. Huruvida en genomsnittlig människa är mer lik en apa än en genialisk människa, eller en väldigt tänkande människa, eller en människa med läggning åt abstrakta saker, eller en människa med stor viljestyrka som går emot instinktivt handlande, är ju väldigt svårt att diskutera på en strikt vetenskaplig nivå.
Nietzsche skriver ju att mycket i människan fortfarande är "mask", skall det förstås som att vissa människor har mer maskliknande gener än andra, skall det vara en vetenskaplig undersökning att kartlägga sådana släktskap i detalj? Eller är det mer av en observation att någon ytterst känslomässigt vill ge uttryck för något genom att likna människan vid olika djur?
Jag skulle ju kunna skriva "Hähä, helt rätt, fan vad smarta vi är jämfört med plebsen!" istället, men nu ville jag som filosofiskt sinnad människa lyfta fram någonting annat i jämförelsen, som jag tycker är väldigt talande. Det är ganska ointressant att hålla med Pessoa och varandra, det vore ju att agera instinktivt utifrån en känsla av att vilja se sig som speciell och tillhörande en mer förädlad människotyp, utan att ha någon egentlig anledning till det annat än att ha läst en viss bok, och att agera anti-pessoanskt utifrån ett personligt perspektiv.
Att tänka utanför kulturella normer kan även bero på att en människa har gått igenom en livskris, upplevt något omvälvande, eller något annat, som inte alls nödvändigtvis innebär att man skulle ha ett större intellekt än någon som tänker på ett kulturellt mer normativt sätt.
Hur mycket vet vi om apors psykologi för att kunna diskutera frågan på ett vettigt sätt? Är det meingsfullt att tala om "apor" eller skall vi nischa in oss på en viss arts psykologi? Eller utgår vi strikt från ren behaviorism och någon är mer aplik i sitt psyke om dennes yttre beteende är likt en apas, på så sätt att man bryr sig om sig själv som en levande varelse?
Pessoa kanske hade överutvecklad verbal intelligens och underutvecklade övriga förmågor och ville därför göra det till en statussymbol att reflektera väldigt mycket, för att han precis som apan värdesatte sig själv och sitt eget liv?
Överlag anser jag att bra litteratur är bra på så sätt att den gestaltar olika känslo- och tanketillstånd som man som människa kan fastna i och förlöser sinnet från att sedan bli som en av romankaraktärerna – det är så man utvecklas och lär sig att se saker ur fler perspektiv.