I går släppte journalisten Ivar Arpi sin nya bok ”Genusdoktrinen” som han skrivit tillsammans med Anna-Karin Wyndhamn (doktor i pedagogiskt arbete vid Göteborgs Universitet som i över 20 år jobbar med jämställdhetsfrågor). Boken har redan börjat uppmärksammas i media; se
https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=7481947 (intervjun utförd av en mycket....ähum...opartisk intervjuare)
Läsningen av boken har för min del till stora delar varit en berg- och dalbana av fascination, häpnad och fasa. Men också många tårframkallande skratt. Missa t ex inte att ta del av:
- studien av en genusforskare angående hur ”den svarta kvinnans anus är centralt för svart sexualitet och att det svarta anuset symboliserar ghettot som svarta människor bor i”.
-En genusvetares teorier om att det inte är biologiska faktorer utan ”sociokulturella barriärer” som står i vägen för manligt ammande av barn.
-”Dog Park”-projektet om våldtäktskultur mellan hundar (ett fejk-projekt som några skribenter i USA lyckades få publicerad inom ämnet ”kränkthetsstudier.” Alltså totalt påhittade påståenden godtogs som fakta!)
Nu till det läskiga: Inom svenska högskolor och universitet verkar en grupp radikala genusvetare (gissa gärna den politiska hemvisten…..) ha lyckats kapa åt sig en maktposition som gör att de genom s k ”jämställdhetsintegrering” kan driva igenom en agenda som bl a innebär att kunskap och rekrytering snedvrids samt forskning villkoras av att den ska innehålla ”genusperspektiv. Det är inte fråga om att uppmuntra jämlikhet och motverka diskriminering utan det är radikala idéer om könsmaktsordning m m som känns igen från Feministiskt Initiativs och Vänsterpartiets mest rabiata utkanter. Män är svin, kvinnor änglar (här finns dock viss problematik; vissa vill inte att personer definieras överhuvudtaget som ”man” eller ”kvinna” och det rör ju till alltihop. Genusyrsel kallas det). Det finns ingen absolut kunskap utan allt är relativt. Postmarxistiska idéer. Någons upplevda känsla är lika viktig som belagda fakta.
Denna grupp med radikaler tål ingen kritik. Allt ifrågasättande ses som ”motstånd mot förändring” och ”bakåtsträvande”. De har vägrat att bli intervjuade i Arpis bok. De anser sig ha sett den absoluta sanningen och accepterar inga diskussioner. Och dessa individer ska nu (till hög kostnad och givetvis egen ekonomisk vinning) göra Sveriges utbildningar ”jämställda”. Vår så kallat feministiska regering applåderar och har beställt detta genusprojekt. Men vad som riskeras är en fördumning av utbildningssystemet och att verklig kunskap åsidosätts till förmån för politiserade poseringar och låtsasfeminism. Skickliga forskare och viktiga forskningsprojekt kan väljas bort om forskaren har ”fel” kön eller ”fel” åsikter.
I denna tråd tänkte jag att vi kan diskutera boken och ämnen som hör ihop med den. Kan Arpi/ Wyndhamns bok få tillstånd en öppen diskussion om vilken sorts ”jämställdhet” som är eftersträvansvärd? Ska jämställdhet fokusera på ”equality of opportunities” eller “equality of outcome”? Ska den med bäst meriter få ett jobb eller den med det kön som ger jämnast könsfördelning på den aktuella arbetsplatsen? Hur mycket stollerier ska vi skattebetalare behöva betala för? Hur kan Centerpartiet och Liberalerna som stödpartier till den röd-gröna regeringen gå med på att förstöra utbildningsväsendet med icke-evidensbaserat politiskt trams från den yttersta vänsterkanten?
https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=7481947 (intervjun utförd av en mycket....ähum...opartisk intervjuare)
Läsningen av boken har för min del till stora delar varit en berg- och dalbana av fascination, häpnad och fasa. Men också många tårframkallande skratt. Missa t ex inte att ta del av:
- studien av en genusforskare angående hur ”den svarta kvinnans anus är centralt för svart sexualitet och att det svarta anuset symboliserar ghettot som svarta människor bor i”.
-En genusvetares teorier om att det inte är biologiska faktorer utan ”sociokulturella barriärer” som står i vägen för manligt ammande av barn.
-”Dog Park”-projektet om våldtäktskultur mellan hundar (ett fejk-projekt som några skribenter i USA lyckades få publicerad inom ämnet ”kränkthetsstudier.” Alltså totalt påhittade påståenden godtogs som fakta!)
Nu till det läskiga: Inom svenska högskolor och universitet verkar en grupp radikala genusvetare (gissa gärna den politiska hemvisten…..) ha lyckats kapa åt sig en maktposition som gör att de genom s k ”jämställdhetsintegrering” kan driva igenom en agenda som bl a innebär att kunskap och rekrytering snedvrids samt forskning villkoras av att den ska innehålla ”genusperspektiv. Det är inte fråga om att uppmuntra jämlikhet och motverka diskriminering utan det är radikala idéer om könsmaktsordning m m som känns igen från Feministiskt Initiativs och Vänsterpartiets mest rabiata utkanter. Män är svin, kvinnor änglar (här finns dock viss problematik; vissa vill inte att personer definieras överhuvudtaget som ”man” eller ”kvinna” och det rör ju till alltihop. Genusyrsel kallas det). Det finns ingen absolut kunskap utan allt är relativt. Postmarxistiska idéer. Någons upplevda känsla är lika viktig som belagda fakta.
Denna grupp med radikaler tål ingen kritik. Allt ifrågasättande ses som ”motstånd mot förändring” och ”bakåtsträvande”. De har vägrat att bli intervjuade i Arpis bok. De anser sig ha sett den absoluta sanningen och accepterar inga diskussioner. Och dessa individer ska nu (till hög kostnad och givetvis egen ekonomisk vinning) göra Sveriges utbildningar ”jämställda”. Vår så kallat feministiska regering applåderar och har beställt detta genusprojekt. Men vad som riskeras är en fördumning av utbildningssystemet och att verklig kunskap åsidosätts till förmån för politiserade poseringar och låtsasfeminism. Skickliga forskare och viktiga forskningsprojekt kan väljas bort om forskaren har ”fel” kön eller ”fel” åsikter.
I denna tråd tänkte jag att vi kan diskutera boken och ämnen som hör ihop med den. Kan Arpi/ Wyndhamns bok få tillstånd en öppen diskussion om vilken sorts ”jämställdhet” som är eftersträvansvärd? Ska jämställdhet fokusera på ”equality of opportunities” eller “equality of outcome”? Ska den med bäst meriter få ett jobb eller den med det kön som ger jämnast könsfördelning på den aktuella arbetsplatsen? Hur mycket stollerier ska vi skattebetalare behöva betala för? Hur kan Centerpartiet och Liberalerna som stödpartier till den röd-gröna regeringen gå med på att förstöra utbildningsväsendet med icke-evidensbaserat politiskt trams från den yttersta vänsterkanten?
