Citat:
Ursprungligen postat av JoeL431
Diskutera genrer är alltid kul. Har som favorit undergenre till skräck, främst slasher.
Giallo gillar jag också starkt, men har långt ifrån sett så mycket som jag vill

.
Några giallo som uppskattas bortom de mest självklara skulle väl vara bl.a.:
Giallo a Disco - Gillar den faktiskt! Något skärande musik för att vara en giallo, men snyggt uppbyggd och Fulci-stilen finns där!
All the Colors of the Dark - Gillar det ockulta temat i denna rullen, samt "organisationskonspirationerna" med tatueringen, påminde vid nåt tillfälle om Fight Club.
Who Saw Her Die? - Musiken "barn-ljuden" gör det krypande att kolla på, men känner igen ljudet från en annan giallo. Tror det är Deep Red, kanske därför. Men skön och dyster stämning.
För övrigt är de väl de mest vanliga som jag gillar, den jag håller som bäst efter Deep Red är nog Murder to the Tune of the Seven Black Notes.
Vilka gillar du själv, behöver faktiskt lite tips och rekommendationer

!
Ja just det, vi har ju diskuterat slashers du och jag. Gammal man glömmer så fort.
Intressant. Den första Fulci filmen du nämner har jag faktiskt inte sett. Får definitivt ta och kolla in den. Gillar Fulcis lite mer skitiga och jordnära stil.
De övriga har jag sett där framförallt
Who saw Her Die är riktigt bra. Kuslig stämning, fint foto och superb musik av Morricone.
Annars håller jag följande filmer som bäst om vi bortser ifrån Suspiria och Profondo Rosso. I alla fall förtillfället.
The Strange Vice of Mrs. Wardh (1971). Den ultimata giallon som någon tidigare skribent skrev. En av de vackraste och snyggaste filmerna rent estetiskt. Bra manus och alla kända giallo-skådisar levererar storartat.
The Perfume of the Lady in Black (1974). Visserligen mer skräck än giallo, men den är också riktigt bra med ockulta förtecken. Tillhör också eliten bland giallos när det kommer till cinematografin.
Sedan har en liten skräll tagit sig in på listan just nu.
Mario Bavas
Five Dolls for an August Moon (1970) som är kriminellt underskattad. Jag får alltid en sådan härlig svensk känsla av att se filmen. En midsommarafton som går över styr typ. Sedan är det som fallet alltid är med Bava, allt ser otroligt snyggt ut.
Jag tror att det var Alfredo Leone som sa om Bava att han kan få en 100 000 dollars film att se ut som om den kostat en miljon dollar.