Vi kan vara ensamma i hela universum...

Nu hoppas jag att dina fingrar råkade snubbla lite fortare än dina tankar:
Hur gör du när du pekar ut vilka avlägsna galaxer som garanterat inte innehåller något som faller under vår nuvarande definition av liv?

Som du formulerade dig så är den "statistiska chansen" EN av EN (1/1, 100%)

Finns väl inget sätt för oss att veta vilka som garanterat inte innehåller liv?
Är fullt möjligt att en galax som bara är 1 miljard år gammal kan innehålla lika mycket liv som vintergatan.

Jag är helt övertygad om att de existerar, många, men jag har den måhända tråkiga inställningen att de befinner sig så långt borta, så att vi aldrig kan se dem eller få kontakt med dem.

Jag tror att det finns massor av planeter som jorden med "mänsklig" befolkning, och även liv vi inte förstår oss på.. Är en hatkärlek att tänka på det här ämnet, hur konstigt allt egentligen är, allt vi upptäckt i universum och inte upptäckt, och att vi människor ens finns till.

Min inställning är snarare att det det SÅ osannolikt att hela kedjan av händelser som måste för att vi finns att vi troligen inte gör. Tänk, Matrix.

Men om nu kedjan finnas - att det skett mer än 1 gång är /&%¤ inte trovärdigt.

Vi är ej ensamma. I det observerbara universum? Bara toppen av isberget. Resten? Ett oändligt, ofattbart hav. Vi vet ingenting.
INGENTING.

Eftersom universum är oändlig så finns det garanterat också annat liv, chansen att det inte skulle vara så är nog mindre än 0,000000000001 %

I utveckling så har mänskligheten bara kommit en mikrosekund på urtavlan. Vi levde i grottor för några hundra år sedan och trodde att solen snurrade runt jorden.

Med tanke på det enorma antalet andra stjärnor, planeter osv. är det svårt att föreställa sig att vi verkligen skulle vara de enda levande varelserna. Vem vet vad mer som finns där ute. Jag tyckte att slutscenen i filmen MIB passade mycket bra in i detta sammanhang, där utomjordingarna leker med vår galax som om den vore en marmor. Det finns så mycket som vi inte ens vet något om.

Det är lätt att låta sig förledas av stora siffror.

Det är fler atomer i ett enda sandkorn på en strand än det finns stjärnor i det universum vi kan se. Hur många sandkorn finns det på världens alla stränder?

En uppskattning är "7.5 million million million grains", och det får ju det fjuttiga antalet stjärnor i (det observerbara) universum att betyda nästan ingenting - på det stora hela. Inget av sandkornen på våra stränder har ju, eh, utvecklat eget liv eller intelligens. Såvitt vi vet.

Det är lätt att förledas av stora tal, så det är bättre att resonera utifrån etablerad vetenskap oavsett om det är teorier eller hypoteser. Man kan killgissa lite hur som helst men folk med vetenskaplig utbildning försöker nog undvika det.