Marknad för utbildade skyddshundar

Jag får säga lyckatill, kanske du har hittat en egen nish.

Ja jag är redo den dagen kriminalvården blir privatiserad.
Innan dess en säkerhetsfirma med en speciell nisch, men....,allt står och faller med lagstiftningen.

Jag har aldrig hört någonsin att någon blivit åtalad för att en hund försvarat sig. Om någon gör ett inbrott och det finns en hund där som går i försvar eller om någon ger sig på någon som är ute och rör på sig med hund och hunden försvarar sig och matte. Varken som privatperson/civil eller med skyddshund.

Inte jag heller.
Folk blandar ihop det strikta hundägaransvaret (civilrätt) som om det skulle trumfa nödvärns rätten (straffrätt).

Själv tycker jag inte att det är så komplicerad fråga och inte de åklagare jag pratat med heller.
Men det ska sägas, per definition så begår du ett brott, som du kan gå fri från med stöd av nödvärn, det är dock inte upp till en åklagare att göra den bedömningen, en åklagare har en skyldighet att väcka åtal om hen finner nog med underlag för en fällande dom.

Så om du skulle släppa hunden, så löper du samma risk att bli granskad i en rättegång som om du skulle gå lös med fälgkorset, mer våld än vad nöden kräver och du riskerar att få konsekvenser.

Korrekt. Men grejen är också att ett nödvärn måste vara en gärning, som begås i den tidpunkten som ett brottsligt angrepp mot dig är överhängande eller påbörjat.

Det betyder att man kan inte begå gärningar i förväg för ett nödvärn - exempelvis att t.ex. rigga en bössa vid ytterdörren med ett snöre från avtryckaren till handtaget, eftersom rätt till nödvärn inte finns vid tidpunkten då du riggar bössan, så även om du är hemma vid tidpunkten då bössan går av och du själv hade haft rätt att fyra av bössan, så skulle det ändå inte anses vara okej.

Det betyder således också, att en hund inte kan själv ta beslut om nödvärn, eftersom hund räknas som egendom precis som en spade, fälgkors eller vad som helst, och att "rigga" eller på annat sätt placera ut farlig egendom så att en person som begår ett nödvärnsberättigat angrepp mot dig skadar sig på egendomen.

Det betyder att:
- Bussa hunden på en angripare i nödvärn, är okej. Detsamma gäller att lösgöra kopplet.
- Men att hunden själv försvarar sig eller matte, utan kommando från matte, är inte okej. Detsamma gäller en ensam hund i ett låst hus, det är också utanför gränsen om hund angriper en tjuv som brutit sig in i huset.

Ska man tänka sig futuristiskt i en framtida värld då det finns robotar i var och en mans hem, så skulle det på samma sätt vara brottsligt att programmera en robot till att skydda innehavaren i nödvärn, eftersom man inte på något sätt får rigga egendom att på egen hand agera i nödvärn.

Det kan tillochmed utgöra förberedelse att placera ut föremål med enbart syfte att underlätta ett eventuellt nödvärn. Och dessutom innebära att man bedöms enligt en striktare måttstock när det gäller nödvärnet, än om man bara tagit första bästa närmaste föremål och drämt till i ren panik.

Sedan när det gäller det strikta hundägaransvaret, så åker du på att betala skadestånd för detta, även om du hade haft rätt till nödvärn. Detta beror på att ansvaret är såpass strikt att endast tjänstehund i tjänst (polishund eller skyddshund vid vaktpost) kan undkomma ansvar.

Skälet är:


Varför tror du det andra stycket krävs i lagen om rätt till nödvärn finns? Jo för att annars finns civil skadeståndsskyldighet även i de fall en tjänstehund agerat. Så för att undvika att en polis skulle bli tvungen att betala när en polishund agerat i nödvärn och försvarat polismannen, så har man infört detta undantag.

Men det betyder ju också att vi vanliga dödliga, inte får använda hund i nödvärn utan att betala ekonomiskt skadestånd, så även man går fri från brottet så lär man ju få punga ut till angriparen.


Därav, undvik hundar helt och hållet när det gäller nödvärn.

Till del rätt. Du missar andra civilrättsliga principer som gäller, Medvållande är fortfarande en faktor som gäller även vid strikt hundägaransvar.
Med största sannolikhet så kommer en jämkning att ske, såvida du inte bli friad på grunder såsom excess (där är jag osäker på vad som skulle hända, bör bero kraftigt på omständigheterna)

Vi kan ju försöka bena ut detta:

Först, ditt ansvar som tänkt skyddshundsleverantör: Här gäller ungefär samma regler som den som säljer vad som helst, produkten man säljer skall vara säker, ändamålsenlig, uppfylla alla utlovade egenskaper etc etc - annars är det ett sk "köprättsligt fel" i varan (dvs hunden). Därför blir skyddsdresserade hundar en knepig produkt att sälja till "vem-som-helst", särskilt om hunden ställer till med något. Här finns definitivt en risk att en kommersiell säljare (troligen också producent) kan få ett ansvar.

Sedan, ägarens strikta ansvar: För privatpersoner är skadeansvaret strikt mot alla utom mot den som tar hunden i sin vård (hundgården, den som går ut på lunchpromenad , rättsfall finns) - som i sin tur då får dela ansvaret med ägaren. Här kan ansvaret (som du är inne på) jämkas beroende på situationen, framförallt om den som drabbas har uppsåtligt provocerat fram angreppet, angripit hundens "familj" eller angripit hunden som sådan.

Det straffrättsliga ansvaret för hundägaren är relativt begränsat, men det KAN bli frågan om fängelse i allvarliga fall - men det är i så fall därför att man varit väl medveten om att man har en farlig hund och brustit allvarligt i sina skyldigheter.

Problemen skall inte överdrivas. En väl upplärd skyddshund äter inte upp grannarnas barn för minsta lilla - möjligen ingår även grannens ungar i de man bryr sig om - det kan vara litet olika.

Är en bra skyddshund ensam hemma kommer den att lägga sig lugnt ner och inte bry sig om Björnligan tar med sig alla Rembranttavlorna :-)

Skall ärligt säga att juridiken kring det kommersiella ansvaret är något oklart för mig och ett område jag inte läst in mig på.

Vi säger samma saker i övrigt.
Ansvaret när det kommer till det straffrättsliga är exakt samma med eller utan hund. Så när det kommer till juridiken så bör var och en hålla sig uppdaterad på den lagstiftning var och en har en skyldighet att följa.

I BrB går det att läsa om allt när det kommer till nödvärnsrätt och envarsrätten. (Straffrättsliga)
Kopplat till det, så kan man läsa om det skadeståndsansvar man har gällande strikta hundägaransvar i SkL. (Civilrättsliga)
Ska också sägas, att om man tänker nyttja hunden för att skydda sig själv, så kan det vara klokt att teckna en hemförsäkring med ansvarsförsäkring.

Principiellt, nyttja proportionerligt våld och du har ryggen fri. Utöver det, så kanske du slipper bära ansvar straffrättsligt, det beror på :-P

Den kommentaren är klockren, glömde bort den när jag skrev mitt förra svar.

Tänker att det kan finnas nivåer som skulle kunna finnas skäl att fria i även detta fall. Problemet kommer till bevisning, säkrast är att hunden inte angriper.

Skrev fel tidigare om envarsrätten, menade envarsrätten som regleras i rättegångsbalken. Men nu är vi på väg ner i ett djupt kaninhål.

Är inte säker på vilken lag du tänker skulle appliceras i detta fall.
Konsumenttjänstlagen är inte tillämplig, konsumentköplagen blir då; du säljer en hund.
Har du möjlighet att precisera vad du stödjer dig på?

Antingen säljer du skyddshundar till företag, då gäller Köplagen. Det vi kallar, litet modernt, "B2B"=
Säljer du skyddshund till en privatperson gäller Konsumentöplagen, dvs du säljer yrkesmässigt till konsument - du är alltså näringsidkare..

I båda fallen gäller att du som säljare skall vara rekorderlig och hederlig (litet allmänt uttryckt), men som näringsidkare har köparen betydligt lättare att klaga på varan.

Därav min reservation inför att sälja sådana här hundar till privatpersoner.

Nu känns det som vi glider rätt långt från "vapen" och "militär", så jag håller helst här. Det finns ett bättre forum för den juridiska delen.