Hej alla, SNÄLLA hoppas någon tar sig tid att läsa och svara på detta ämne!
Hur ska jag förklara och berätta för läkarna på S:göran att jag måste få komma till Piva. Jag har varit på S:göran 5 nätter totalt på psyk akuten, fyra nätter i väntan på omplacering till psykiatrisk akutvårdsavdelning. Jag hamnar bara till akutavdelningar på slutenvården och kommer inte vidare varken till specialiserad slutenvård för affektiva sjukdomar/störningar. Måste jag spela riktigt sjuk, ovårdad, borta, spela att jag hör röster, pratar om högre makter, poliser, att jag är övervakad förvirrad, med noll kontakt/kroppspråk för att få komma in på Piva eller vidare på en "vanlig" avdelning där man har sin inriktning för sin sjukdom/diagnos?? Eller kommer läkarna tro eller gå på att jag bara spelar? Man kan faktiskt få psykoser tillslut om man inte får rätt hjälp. Har faktiskt även haft en psykos på S:göran när jag låg där andra natten förra året den 30:e april!
Jag har haft depression i november, började med lätt när jag klarade av skolan osv, sedan kom jag över på medelsvår för jag tränade och pressade mig till aktiviter i vardagen. Och nu har jag svår depression, känner det i hela kroppen och själen. Jag tänker bara på döden och på vilket sätt jag kan dö på, jag har inga hämningar eller kontroll snart och tillslut kanske jag dör. PÅ RIKTIGT. När jag kommer in på slutenvården så tror personalen där att jag mår sämre för att jag är på slutenvården men jag mår bättre där p.g.a tryggheten. Hur ska jag förklara? Jag vet att läkarna bestämmer men om det handlar på ens liv och död? Ska man behöva bekosta sitt liv för att få läkarna att förstå? De har redan haft patienter som fullbordat självmordsförsök och personer som förlorat livet. Hur mycket ska det krävas?
Hur ska jag förklara och berätta för läkarna på S:göran att jag måste få komma till Piva. Jag har varit på S:göran 5 nätter totalt på psyk akuten, fyra nätter i väntan på omplacering till psykiatrisk akutvårdsavdelning. Jag hamnar bara till akutavdelningar på slutenvården och kommer inte vidare varken till specialiserad slutenvård för affektiva sjukdomar/störningar. Måste jag spela riktigt sjuk, ovårdad, borta, spela att jag hör röster, pratar om högre makter, poliser, att jag är övervakad förvirrad, med noll kontakt/kroppspråk för att få komma in på Piva eller vidare på en "vanlig" avdelning där man har sin inriktning för sin sjukdom/diagnos?? Eller kommer läkarna tro eller gå på att jag bara spelar? Man kan faktiskt få psykoser tillslut om man inte får rätt hjälp. Har faktiskt även haft en psykos på S:göran när jag låg där andra natten förra året den 30:e april!
Jag har haft depression i november, började med lätt när jag klarade av skolan osv, sedan kom jag över på medelsvår för jag tränade och pressade mig till aktiviter i vardagen. Och nu har jag svår depression, känner det i hela kroppen och själen. Jag tänker bara på döden och på vilket sätt jag kan dö på, jag har inga hämningar eller kontroll snart och tillslut kanske jag dör. PÅ RIKTIGT. När jag kommer in på slutenvården så tror personalen där att jag mår sämre för att jag är på slutenvården men jag mår bättre där p.g.a tryggheten. Hur ska jag förklara? Jag vet att läkarna bestämmer men om det handlar på ens liv och död? Ska man behöva bekosta sitt liv för att få läkarna att förstå? De har redan haft patienter som fullbordat självmordsförsök och personer som förlorat livet. Hur mycket ska det krävas?
((